Solnas studenter om oro och en ljusnande framtid.
Att plugga på distans har varit en prövning för eleverna på Solna gymnasium, med lektioner från sängen och samtidigt ökad stress. UTMANING. Stor del av skoltiden på distans
När Mitt i Solna dyker upp på Solna gymnasium sitter klasskompisarna i trean på sam-beteendevetenskapliga linjen och spelar kort. Det är lunchrast och humöret är glatt.
Inte bara för att det är kul och skönt att få träffas i skolan efter mycket plugg på distans. I skåpet väntar själva symbolen för hopp.
– Studentmössorna kom idag, berättar Amina Laskar, 18.
– Vi hade ju planerat en massa saker, men nu ligger vi ganska mycket back i klasskassan eftersom vi fått avboka studentskivan. Men det känns ändå bra. Vi kommer nog att kunna ha utspring i alla fall, och champagnefrukost.
Tillbaka efter lovet
Det har varit ett kämpigt år.
Klassen har under våren växlat mellan studier hemma och i skolan, innan de fick återgå till lektioner på plats efter påsklovet.
Men de har under flera månader i rad med plugg på distans. Det tär.
– Folk som inte har pluggat på distans tror att det är jätteenkelt. Men det är väldigt svårt att koncentrera sig. Man vaknar, loggar in, stänger av kameran. Jag har suttit i sängen nästan varje dag hemma. Det är inte bra för hjärnan att sova och tänka på samma ställe, säger Amina.
”Skönt i början” Klasskompisen Aghogho Akatakpo, 19, håller med.
– Det var väl skönt i början. Men man blir för bekväm, det är lätt att halka efter och tappa fokus när man bara har datorn framför sig, och så får man inte lika mycket feedback, säger Aghogho.
De har saknat varandra, och lärarna.
De tror inte att deras betyg har påverkats så mycket, men båda upplever att de fått slita mer än vanligt.
Inlämningsuppgifterna har gått i ett och det har varit stressigt att få in allt.
– För vissa har det varit sjukt tufft. Tänk att ha småsyskon som också är hemma och kanske inget eget rum att plugga i. Bibliotek och fritidsgårdar har ju också varit stängda. Skolverket och skolorna har inte tagit hänsyn till att man har olika förutsättningar hemma, tycker Amina.
Oro och framtidstro
Båda är taggade på att ta på sig studentmössorna i juni. Därefter vill Amina utbilda sig till lärare. Aghogho siktar på ett sabbatsår och jobb.
De är optimistiska inför framtiden, men känner samtidigt viss oro för att de ska ha missat viktiga delar av sin skolgång.
– Jag tror det kan bli svårare för oss jämfört med de som gick ut före eller går ut efter pandemin. Kraven på arbetsmarknaden är hårda, och om man inte har en komplett utbildning blir det extra svårt, säger Aghogho.
Anna Wachenfeldt
För vissa har det varit sjukt tufft.