”I sjuan förstod jag att jag kunde vara svensk”
Hon tror på jämställdhet och fri kärlek – som princip. Själv har hon valt att följa den turkiska släktens traditionella regler. ”Jag går i terapi för att hantera mina dubbla identiteter”, säger Defne, 25. Defne går i terapi för att hantera normer som kroc
När jag var yngre tänkte jag mer självklart att kvinnor och män skulle vara lika i allt. Nu tänker jag mer på vad jag själv skulle trivas med.
Defne börjar egentligen bli för gammal, det är hon medveten om. Släkten har nästan slutat att tjata.
– Jag borde ha varit förlovad för länge sen. Och det blir ju svårare att hitta någon ju äldre jag blir, säger hon med en liten grimas.
Defne är snart 26, har en master från universitetet och ett kreativt yrke hon trivs med. Men i ett avseende är hon den som inte följer familjens förväntningar.
– Alla mina syskon är gifta, bor i radhus och lever svenssonliv med barn och allting. Jag bor kvar hemma och sparar pengar till den dag jag ska flytta hemifrån. Och då kommer jag nog att bo själv, säger hon.
Kan du dejta under tiden du väntar?
– Ja, men inte öppet som i svensk kultur, för då kan ett dåligt rykte spridas om dig och familjen. Föräldrarna vill att du ska hitta en partner du vill vara med. Men det krävs först en förlovning för att det ska vara fritt fram att dejta öppet, säger Defne.
Hon tror inte att det skulle bli några direkta repressalier om hon bröt mot reglerna. Men föräldrarna och släktingarna skulle inte gilla det, så mycket är säkert.
Känner du dig begränsad?
– Litegrann. Och jag är inte helt klar över vad jag tycker om det. För samtidigt gillar jag att vara en del av den här kulturen och communityn som jag vuxit upp med. Så det är nog både och. Det är ju en del av mellanförskapet, att vara lite av båda.
En turkisk-svensk hybrid. Så tänker Defne på sig själv idag och känner sig stolt över det. Så var det inte tidigare. Tonårstiden var en enda lång identitetskris.
– Upp till sexan när jag gick i skolan i min egen stadsdel, där alla hade föräldrar från olika länder, då tänkte jag med självklarhet att jag var turk, inget annat, berättar hon.
– Först i sjuan, när jag bytte till en skola inne i stan, gick det upp för mig: What!? Kan jag också vara svensk? Kan jag vara båda två?
Älskar schlager
Genom de nya klasskamraterna i innerstan fick Defne inblick i svensk-svenska medelklassfamiljers liv och tankevärld.
– På många sätt var folk mer som jag där. Alla älskade schlager och melodifestivalen, precis som jag. Jag hade aldrig känt mig särskilt hemma i den lite tuffare ortenkulturen.
Samtidigt märkte Defne att hon i innerstadselevernas ögon fick rollen som ”ortentjejen” och hon fick frågor om tvångsgifte och hederskultur, saker som hon aldrig riktigt tänkt på.
Än idag tänker inte Defne på reglerna i föräldrahemmet som ”hederskultur”, mer som en stark familjeanda. Men hon berättar att hon börjat gå i terapi för att hantera de trassliga känslor hon har inför de båda krockande normsystemen.
– Väldigt mycket av mitt tänkande har jag fått från Sverige: att jag vill kämpa för allas lika rättigheter. Att alla ska ha rätt att gifta sig med vem de vill.
Inte längre självklart
Men hon medger att hon har blivit mer traditionell i takt med att hon blivit äldre, inte minst när det gäller familj och vilka roller man har hemma.
– Där tror jag att jag har förändrats. När jag var yngre tänkte jag mer självklart att kvinnor och män skulle vara lika i allt. Nu tänker jag mer på vad jag själv skulle trivas med, vad som skulle kännas hälsosamt. Hon exemplifierar:
– Om jag får barn skulle jag vara den mer omhändertagande, den som har koll på hemmet. Och i enlighet med vår turkiska kultur skulle jag vara den som servar med te om vi får gäster, inte mannen.
Lite gammaldags alltså?
– Ja. Men om jag ser på mina gifta syskon, där är också mannen aktiv med att laga mat, ta hand om barnen och städa. När vi är på besök i Turkiet ser vi skillnaden, att där hjälper mannen inte till alls. Det där förändras här i Sverige, det blir det mer och mer likt det svenska sättet, säger Defne.
Defne har bett om att få vara anonym och heter egentligen något annat.