Charlotte öppnar sitt tornrum för korsstygn och bubbel
Charlotte Zelmani: ”Det ska vara spännande på vägen” Z brodera är en röd tråd genom Charlotte Zelmanis liv. Nu vill hon få fler att hitta lugnet med hjälp av stygnen.
I hembroderad kimono öppnar Charlotte Zelmani, 57, dörren till sin femrummare i Slottet, det kallas ju så, Råsundas sekelskifteskvarter med tinnar och torn.
Att här bor en kreativ kraft står klart. Överallt textilkonst, från maffiga väggbonader i filt till virkade små spetsar i kökshyllan. I ateljén ligger projekt i travar: ett stycke med omsorgsfullt broderade sjöstjärnor, klänningar och kuddar.
Sedan 20 år jobbar Charlotte som textillärare, på Victor Rydberg inne i stan, men att sy är en dygnet runtpassion och den röda tråden genom hela hennes liv.
– Mamma var klänningssömmerska och sydde till artister. Jag började sy och brodera när jag var två år.
Från 12 års ålder sydde jag alla mina kläder själv.
Idéerna poppar upp non stop; på natten, på bussen och var som helst. Mycket hellre än att följa mönster dyker hon ned i syskrinen och tygerna i ateljén och ser vad som händer.
– Jag gillar att inte veta hur resultatet blir i förväg. Jag brukar säga till mina slöjdelever att man inte ska vara rädd att göra fel. Det ska vara spännande på vägen. Någonting blir det.
Brodera planlöst
Ur den filosofin började tankar om meditativt broderi gro. Alltså, berättar Charlotte, att sy korsstygn i avslappnande syfte.
– Det handlar om att brodera för att det är skönt. Man stänger av och fokuserar, på tråden, på stygnen. Du hamnar snabbt i ett flow, en takt, där händerna rör sig samtidigt som du blir lugn. Prova!
Charlotte instruerar Mitt i:s reporter: nål, tråd, liten tygväv. Från vänster till höger, om och om igen. Själva poängen är att inte ha en plan. Inte tänka design eller mönster, manar Charlotte.
Hon vill att fler ska upptäcka det rekreativa i det repetitiva och har vid fyra tillfällen bjudit in folk på kurs i meditativt broderi.
Då dukar hon upp i tornrummet, tänder ljus, ställer fram hembakt och plockar fram finglasen.
– Först tänkte jag bara bjuda på te och kaffe, men sen kände jag: varför inte gå all in? Så vi skålar i bubbel, frossar i allt det goda och skapar fritt. Jag vill att det ska kännas högtidligt, som några timmar i en annan värld.
Från 12 års ålder sydde jag alla mina kläder själv
”Spännande samtal”
Kursdeltagarna har varit såväl tjugoåriga tjejer och kontorsfolk som 70-plussare, säger Charlotte. En del har aldrig broderat förr, de är extra välkomna, säger hon.
– Många har varit alldeles uppfyllda efteråt. Det är ett så kravlöst sätt att mötas på, samtalen blir jättespännande. Livsöden, barnuppfostran, allt möjligt avhandlas. Man kan också välja att sitta tyst och bara låta stygnen komma. Är korsstygn framtiden? – Jag tror att det finns en längtan efter att använda händerna. Folk stressar, fastnar i sina mobiler och datorer och mår dåligt. Det finns så mycket krav. En viss typ av brodyr kan vara ansträngande, men i meditativt broderi går det inte att göra fel. Eller att sluta.