Ny syn på utskällda områden
Segregation, kriminalitet eller kanske romantisering – föreställningarna om de områden som uppfördes under miljonprogrammet är många. Faktum är dock att det i dag beräknas bo runt två miljoner människor i bostäder från miljonprogrammets tid, varav flera h
År 1965 beslutade riksdagen att en miljon nya bostäder skulle uppföras i Sverige under de kommande tio åren. Man ville råda bot på bostadsbristen genom att bygga toppmoderna boenden till rimliga priser; här skulle den medvetna arbetar- och medelklassen bo.
Och som det byggdes: radhus, villor, flerfamiljshus. Och höghusområden så klart; vilka var en relativt liten del av vad den totala bebyggelsen bestod av – men som i dag för många definierar hela miljonprogrammet.
Medelklass och arbetarklass flyttade in enligt plan, men en hel del lägenheter ekade fortfarande tomma. När flyktingvågorna började strömma in några år senare var det naturligt att placera de nyanlända i de lediga bostäderna. Invandrare flyttade in, och svenskfödda per- soner började flytta ut. Här någonstans började också mångas syn på områdena att förändras.
Idag avlöser debatterna kring miljonprogrammet varandra. Fördomar speglar diskussionerna, där områdena ofta talas om i negativ kontext. Och visst, det går inte att komma ifrån att kriminalitet och segregation existerar – men det är långt ifrån hela sanningen.
– Det finns extremt många myter kring miljonprogrammet. Folk tror till exempel att alla människor i miljonprograms områdena är fattiga – men bara för att fler har lägre inkomster betyder det inte att de för den delen måste vara fattiga. Fattigdomsmyten överglänser och påverkar allt annat eftersom folk automatiskt får för sig att det är dåliga områden att bo i, men det stämmer helt enkelt inte, säger Carlos Rojas, vd på Sweden Research och föreläsare.
Att områdena är gråa och präglade av betong är en annan vanlig missuppfattning. När bostäderna uppfördes byggde man dem glest, och många hus ligger precis i anslutning till fina grönområden.
– Mindre andel av ytan är bebyggd än i de flesta andra bostadsområden. Folk som besöker miljonprogram blir ibland överraskade av grönskan. Och folk som bor i områdena brukar värdera närheten till naturen och grönskan, berättar Carlos Rojas.
En annan vanlig myt är att människor vill flytta därifrån. Enligt undersökningar som Sweden Research gjort vill över hälften faktiskt bo kvar; folk trivs. Många har råd att flytta, men gör det inte ändå, menar Carlos Rojas.
– Det vi ser i undersökningarna är att en del av de som planerar att flytta egentligen vill bo kvar, men ser inte att det finns modernare eller större lägenheter i området när det är det de vill ha. Bland annat därför är det bra att det byggs mer nya bostäder nu i miljonprograms områden.
I vissa miljonprogram sområden har bostädernas popularitet vuxit. I till exempel Hagalund i Solna ökar pri- serna kraftigt och många vill flytta in.
– Folk upptäcker att områdena faktiskt är fina, trevliga och inte alls så farliga. Det blir en god spiral när människor börjar intressera sig eftersom att det smittar av på andra människor. I miljonprograms områden kommer det även att byggas mycket nytt, så folk kommer tvingas utmana sig själva och sina föreställningar och flytta dit.
Under miljonprogrammet
byggdes majoriteten av lägenheterna med tre rum och kök, för att det fanns ett antagande om att vi skulle ha två barn och de skulle dela rum. Det har gjort att större familjer fått svårt att få plats. Nu produceras det alltså nya lägenheter i många av områdena, vilket Carlos Rojas tror kommer göra dem mer attraktiva:
– Man bygger större, nyare och modernare bostäder runt omkring, så att folk som inte vill flytta från området kan flytta dit, och de som vill bo kvar i lite äldre, billigare bostäder kan göra det, samtidigt som nya människor kan flytta in. Det finns helt enkelt en hel del alternativ.
Samtidigt uppmanar han människor att vidga sina vyer och utmana sina förutfattade meningar:
– Varför tycker vi egentligen att det är fel med höghus? De som är kritiska är vana att bo i andra typer av hus, vissa har aldrig bott i ett höghusområde. Vi ser i undersökningarna att människor som en gång bott i höghus tenderar att vilja fortsätta bo i höghus. Det vi inte har någon egen erfarenhet av tenderar vi att vara rädda för och negativa till. Men det är helt enkelt bara fördomar.
Folk upptäcker att områdena faktiskt är fina.