”Där ligger Pomona kluven mitt itu”

När han kommer ner mot sjön och blickar västerut slås han av dess ro och skönhet och han blir stående betraktande vattenspegeln samtidigt som en bofink sjunger envetet i bakgrunden. Han vänder blicken åt andra hållet och ser Arenastaden med Friends Arena och Mall of Scandinavia torna upp sig mot horisonten och undrar genast vilken stadsarkitekt som godkänt den ”fina” pendangen till sjön. Den där idrottsarenan som kan ta emot drygt 50 000 personer och som inte har en station för kollektiv transport närmare än cirka en kilometer bort. Det blir lätt kaotiskt i området när man besökt arenan och skall ta sig gående därifrån antingen till Solna station för pendeltåget eller till tunnelbanan i Solna centrum. Dessutom tycks arenan ruinera Svenska Fotbollsförbundet. ” Vad var det för fel på Råsonda stadion” tänker Ahmed. Ahmed närmar sig den norra sidan av sjön och på hans vänstra sida breder ett större område med sly ut sig mellan gångvägen och sjön. Han undrar hur långt det är ner till strandkanten här. Ahmed börjar röra sig in mot skogsdungen för att få ett svar på sin undran. När han kommer in en bit i dungen märker han att avståndet till sjön är lite längre än han trott. Sjön sträcker sig som en djup smal springa in i mot den täta skogen och längst in anar han två stumpar som poppar upp ur vattnet. ” Vad kunde det där vara? En trädstam kluven i två bitar?” tänker Ahmed och bestämmer sig för att undersöka saken närmare, men han vill inte klampa ut i vattnet i sina finskor, utan kämpar sig fram i den rätt snåriga skogen som ligger närmast sjön.

Efter några minuters klafsande längs den våta strandkanten börjar de två stumparna ta en mer konkret form för Ahmed, han får en allt starkare känsla av att han inte vill tro på vad han ser. Konturerna blir allt skarpare och den ena stumpen ser faktiskt ut som ett kvinnohuvud i profil med håret utspritt på vattenytan. Nu är han så nära och det är inte längre någon tvekan, där ligger Pomona kluven mitt itu.

” Vem kan ha otfört något så bestialiskt? Varför hade gärningsmannen inte gömt krobbsdelarna bättre? Hor kan det komma sig att ingen obbtäckt krobben tidigare? Det tycks jo bromenera mycket folk i stråken ront sjön. Jag står inte ball längre”, tänker Ahmed och magen vänder sig formligen ut och in.

Ahmed ringer in sitt fynd till kontoret, som genast skickar ut några poliser för att spärra av brottsplatsen och några tekniker för att påbörja undersökningen av brottsplatsen och brottsoffret. Ahmed tänker att det här troligtvis hände redan för en vecka sedan, vilket har gett förövaren ett rejält försprång och att många relevanta spår är förstörda.

När poliserna och teknikerna anländer ger Ahmed dem en kort rapport om sina observationer och åker sedan hem till den nyinköpta bostadsrätten på Ankdammsgatan för att hämta nya krafter inför den fortsatta utredningen. Normalt sett gick han alltid in på Bullens Bageri och Konditori och köpte hem något gott till kaffet, de hade väldigt goda bakverk. Den här dagen hade dock magtömningen tagit sin tribut.

Dagen efter är en utsövd och pigg Ahmed tillbaka på kontoret igen. Han börjar med att kalla in en massa av Pomonas medarbetare och före detta medarbetare på Energy Savers för förhör, såsom svenske vd:n Morgan Ensparre, personaldirektören Gullan Wallin, utvecklingschefen Leo Frank, Sixten Jansson, Lennart Olsson, Anna Lysell och Marie Sylvin. Ahmed var inte en tålmodig person och han hade alltid haft svårt att bedöma hur lång tid olika saker tar att genomföra. Därför fylldes snabbt väntrummet utanför hans kontor med ovan nämnda personer. Tre stolar fanns tillgängliga i det trånga utrymmet, övriga fick glatt stå och vänta, medan Ahmed fortfarande satt och pratade med Energy Savers vd. Situationen utanför Ahmeds kontor liknade i mångt och mycket den som oftast är på sjukhusens akutmottagningar.

Ahmed börjar röra sig in mot skogsdungen för att få ett svar på sin undran.