100-åring lockar unga odlare
Intresset för odling är på uppåtgående och många yngre ställer sig i kö för en lott. Sundbybergs koloniträdgårdsförening har däremot djupa rötter och räknar med fullsatt under 100-årsfirandet nästa lördag.
57 stugor och nästan 100 medlemmar har Sundbybergs koloniträdgårdsförening. Många börjar med en odlingslott utan bod, innan de går över till mer ambitiösa åtaganden. Även bikupor finns i koloniområdet mellan Duvbo och Hallonbergen. Inte minst när bina blir färre är det viktigt för växterna.
Först fanns kolonistugorna intill Vackra vägen, men 1944 sades arrendet upp och en förflyttning påbörjades till Duvboområdet. 1948 invigdes det nuvarande koloniområdet – kanske det blir ännu ett firande nästa år.
Nu är det kolonisten Christine Gustafsson som leder festfixandet när det är 100 år sedan föreningen bildades.
– Det går bra med anmälningarna. Vi ska ha ett möte till och peta ner alla detaljer och skrika lite på hjälp. Men vi tror på en rolig fest med stort deltagande, säger hon.
Festen ska hållas i föreningsstugan som har en dansbana med tak intill.
Både Solveig Olsson, kassör i föreningen, och ordförande Vanja Sever har odlat sedan 1980-talet. Nu ser de en uppgång för odlandet.
– Vi har 80, 90 personer som står på intresselistan. Det är mycket! Tillgången är beroende av hur många som säger upp sig; i år har det varit fyra stycken, säger Solveig Olsson som halvt på skämt lägger till att väntetiderna liknar Förvaltarens.
Bland de som anmäler sig till väntekön finns många yngre.
– Det är lite inne med småträdgårdar och det finns en medvetenhet om närodlat och ekologiskt, säger Christine Gustafsson.
Odlingsintresset går inte alltid hand i hand med ett intresse för att rensa ogräs.
– Det första de ser är
”Gud vilket paradis”; de vet inte hur mycket ogräs det blir, säger Vanja Sever och berättar om hur hon fått rensa efter att ha varit borta i två veckor.
Att vilja är viktigt för att lyckas med sin lott, såväl som att lyssna på grannar-
nas råd och att inte vara rädd för att fråga om hjälp.
– Sedan finns det en massa böcker och trädgårdsprogram, jag lär mig varje dag, säger Vanja Sever.
”Blodtörstiga” rådjur och harar ”stora som pudlar” söker sig också till koloniområdet. För att inte tala om mördarsniglar. Solveig Olsson har med sig sitt barnbarn, 10-åriga Ida Svensson. De planerar en övernattning i kolonistugan då de ska leta sniglar tillsammans.
– De är lite färre i år eftersom det har varit lite kallare, men man måste plocka ändå, säger Vanja Sever.
Marken arrenderas av kommunen med undantag för en del av marken som tillhör kyrkan. Stugorna värderas av föreningen enligt en mall, till skillnad från de marknadspriser som finns på andra ställen.
Något hot mot föreningens fortlevnad ser de inte. Även om många platser i Sundbyberg bebyggs har det aldrig talats om att använda koloniföreningens mark.
– Inte än i alla fall, säger Vanja Sever.
Solveig Olsson flikar in att i så fall skulle de vara redo att kämpa för sin sak.
– Det är så viktigt att det finns sådant här, särskilt när de bygger så mycket, säger Christine Gustafsson.
Koloniföreningar i Stockholms ytterstadsdelar har fått flytta på sig, men i Sundbyberg ser de inte var de i så fall skulle ta vägen.
Gemenskapen och avkopplingen är vinsterna med att ha en lott, utöver själva grödorna.
– Jag kan stressa över lotten hemma, men inte när jag är här, säger Christine Gustafsson.
En nackdel finns det med föryngringen bland kolonisterna:
– Det är rätt få personer som är här på dagtid. Folk har så mycket annat för sig, säger Solveig Olsson.