Sundbyberg riskerar att bli en spökstad
Endast en knapp fjärdedel av ”rekordbyggandet” i Sundbyberg består av hyresrätter. Snitthyran på en nybyggd liten trea i Rissne ligger på 14 000 kr i månaden. Med andra ord: Det kommer inte att finnas lägenheter som en vanlig låglöneslav har råd att bo i,
Allmännyttan är snart ett minne blott i hela Sverige och i Sumpan går det oerhört fort just nu. I Hallonbergen vräker man redan barnfamiljer och våra politiker orkar inte ens låtsas som att det är ett bekymmer att de ingenstans har att ta vägen. ” Vi har agerat lagenligt” sade fullmäktige Micke T. Eriksson efter att ha fått rätt i Förvaltningsdomstolen.
Kommunala hyresvärden Förvaltarens hyreshus faller ett efter ett, säljs ut till privata byggherrar, lyxrenoveras eller så erbjuds hyresgästerna att ombilda till bostadsrätter. De boende erbjuds köpa när skicken på husen är så usla att det aldrig kommer att funka för föreningarna ekonomiskt när de akuta renoveringsbehoven måste åtgärdas. Löneslavar blir låneslavar och de som jobbar livet ur sig för att ha råd att bo kvar – de åker i stället när bostadsräntan höjs. Då lär vi se många olyckliga bostadsrättsägare tvingade att lämna hus och hem.
Eller när bostadsbubblan spricker och ingen varken kan eller vill ge sex miljoner för ett radhus i ” West End Village” (som kommer att ligga 30 meter från en soptipp) - vad återstår då? En spökstad – utan vare sig grönområden eller människor? Hyresgästföreningen har sedan länge avsagt sig möjligheten att kunna göra någonting alls till hyresgästens/hyresrättens/allmännyttans för- svar. Förhandlat bort allt från de boendes rätt till renovering till möjligheten att slippa bli utsålda till privata byggherrar. När vi på Ridvägen 11-15 och Odalvägen 6-18 i Rissne skulle säljas fråntog de sig allt ansvar. När vi sedan vann kampen om rätten att få bo kvar och hyra av Förvaltaren (för en tid i alla fall) tog svikarna i hyresgästföreningen åt sej äran och bjöd på tårta.
Välfärd och rätten för alla att ha någonstans att bo är vackra ord – jag är övertygad om att de flesta av ni mina medmänniskor och grannar tycker att det ska gälla alla – i såväl slott som koja!