Möt Maria Bohman Kreij (KD)
Vad är ditt senaste inköp?
– Två par skor, ett par boots och ett par finskor. Inköpta i Edinburgh under en privat resa, där är det trevliga människor och vackert. De har skinn på näsan, skottarna, jag gillar det.
”Om vi är friska ska vi ta ansvar för vårt liv på eget initiativ, om vi inte klarar av det ska vi få stöd.”
Vilken är den senaste utställningen du såg?
– Det var på Fotografiska, säkert ett år sedan. Det var tre olika utställningar, men vad det var har jag förträngt. Så intresserad är jag... Jag var där med en barndomskompis, som är mycket mer kulturell på det området än jag. Men det var ganska deprimerande.
Vad gör du med mobilen under kommunfullmäktige?
– Den rör jag inte. Jag tycker att jag ska koncentrera mig och jag är livrädd att det ska börja låta. Rätt som det är kommer det någon käck trudelutt. Två orsaker, men den första är viktigast. Jag kan bli oerhört putt när någon fipplar med mobilen under ett möte, jag vill gär- na skapa ett lyssnande och de checkar ut.
Debatterna kan bli långrandiga ibland?
– När det är långa diskussioner verkar det som att de tror att hela Sundbyberg lyssnar. Presidiet måste vara mer på hugget; man tappar det man vill säga och ingen orkar lyssna.
– För mig som kommer in från den privata världen är detta något helt annat. Det är en demokrati och en kafé.
spegling, men ibland skulle man önska att det fanns någon form av sållning kompetensmässigt. Vem som helst kan kliva in i politiken och bidra men också ställa till det.
När blev du förbannad sist och på vad?
– Jag har humör. I går, maken torkar inte av spisen när han steker, för femtielfte gången... Det slutar alltid med att jag torkar.
Vad stressar dig mest i vardagen?
– Att få tillräckligt med tid för en lugn stund på morgnarna. Jag går upp tidigare än jag egentligen skulle vilja.
När flyttade du senast och vad var jobbigast med det?
– Från Sturegatan till Vattugatan, för exakt tre år sedan. Allt som kan gå fel gjorde det. Flyttfirman skulle ha kommit klockan 12 men kom klockan 13. Hissen gick sönder på tredje våningen. Vi flyttade 200 meter och gick med kristallkronan på Sturegatan på en pinne mellan oss.
Vad skapar du för hand?
– Rabatter, jag älskar blommor! Inte rosor, men jag är väldigt förtjust i mårbacka och rosenskära.
När visade du civilkurage senast?
– Hoppas att jag gör det ofta. Jag tar upp saker som hänger i luften, elefanten i rummet. Jag vill ha rent. Det finns ändå så många möjligheter till tolkningar och missförstånd.
– Under processen med Frösunda (Omsorg AB, som kommunen hävde avtal för äldreomsorg med, reds anm); om någon missköter sig kan man ha synpunkter, men det är inte alltid någon gör något åt det. Man måste stå där i blåsten, sätta ned foten och säga att ”detta är vår ståndpunkt”.
Varför blev det Kristdemokraterna för dig?
– Värdegrunden som partiet står för. Om vi är friska ska vi ta ansvar för vårt liv på eget initiativ, om vi inte klarar av det ska vi få stöd. Jag har sjungit hela mitt liv och är uppvuxen i kyrkan i Västerås. Vi är många som inte är troende.
Vad stör du dig mest på i kollektivtrafiken?
– Köerna, men bor man i Sundbyberg är det inte så mycket. Den snabba avvecklingen av parkeringsplatser, där har vi en väldigt tydlig åsikt att dem måste vi bevara. De som kommer någon annanstans ifrån måste kunna ställa bilen.
Vad ska du göra resten av dagen?
– Nu ska jag tillbaks till kontoret och ha möte med vår politiska sekreterare, gå igenom fullmäktigeärenden inför måndag (28 maj, reds anm). Sedan ska jag sjunga i kör efter jobbet. I Solna kyrka, den är jättesöt.