Möt Stefan Bergström (C)
I september är det val. I en serie artiklar har vi intervjuat alla partiers förstanamn för att veta mer om dem som politiker – och som privatpersoner. Den här veckan träffar vi Stefan Bergström (C). Vad är ditt senaste inköp?
– Jag var på Willys i går och handlade bananer och mjölk, och energidryck eftersom jag inte dricker kaffe. Jag gillar varken kaffe, öl eller whisky, det är något beskt på tungan.
– Men det doftar gott från rosteriet! Jag är uppvuxen i Bromsten så Sundbyberg har alltid varit mitt centrum. Från Marabou doftade det choklad eller smågodis; jag har alltid associerat Sundbyberg med att det doftar något och då inte något negativt.
”Som politiker behöver man både vara envis och ha tålamod.”
Surströmmingsskivan är undantaget?
– Det kanske är jättegott att äta, men jag har inte vågat komma närmare än tio meter.
Vilken är den senaste utställningen du såg?
– Jag var på Fotografiska, en utställning som var helt fantastisk. Människor i medeltida kläder och miljöer, tror det var från Holland eller Belgien. Jag har blivit väldigt road av konst och kultur med åren.
– Vi var på Riddarhuset och såg La Comédie Française med Stina Ekblad. Jag är van att träffa partiledare och så och blir sällan starstruck, men då blev jag det. Min man sa ”gå fram och ta en bild”, så jag masade mig fram och sa att hon var helt fantastisk.
Vad gör du med mobilen under fullmäktige?
– Jag gör mer med ipaden faktiskt. Twittra lite inlägg, kollar upp fakta och sådana saker. Jag har inte ett enda spel. Jag känner mig själv såpass bra att jag vet att jag blir beroende, så jag vågar inte ens börja.
När blev du förbannad sist och på vad?
– Jag har blivit lugnare med åren. Andra maj var jag hos Skattemyndigheten på Sturegatan en minut över fyra. Vi var några stycken som ville lämna in våra deklarationer. Då delade de ut en lapp om att ”vi öppnar igen i morgon”, istället för att ta emot våra lappar. Så oerhört människofientligt. Men det var ingen idé att bli arg.
Vad föreställer din bild nummer 23 i mobilen?
– Förra fredagens utsikt från en takterrass vid Brunkebergs torg. En fantastisk plats. Nya stationsbyggnaden skulle kunna ha en takterrass med en samlingsplats.
Vad stressar dig mest i vardagen?
– Jag har jobbat aktivt för att bli stressfri. Jag tar på mig mycket saker och har svårt att säga nej. Man måste tänka på sig själv också. Oftast stirrar man sig blind på vad man inte gör. Jag vill verkligen hinna allt, men det gäller att prioritera och inte gå igång på varje grej.
– Jag kan gå längs med vattnet och se skräp vid vattenkanten som jag vill plocka upp. Jag vill att det ska vara så fint som möjligt.
Hur går det med att göra Bällstaån badvänlig?
– Det är skit i bottensedimentet, det är svårt att göra något åt. Man skulle kunna ha en nedsänkt pool, där man har kontakt med vattnet men inte med botten. När jag gick högstadiet på Sundbyskolan tog vi vattenprover på Bällstaån, jag minns att det var väldigt dåligt. Det var 1981 någongång. Cykelbanan över Bällstabron är en annan fråga där kommunen behöver samarbeta med Stockholms stad.
– Som politiker behöver man både vara envis och ha tålamod. Man ska orka driva på men ändå veta att det inte blir klart i morgon. Ta fågelskyddet (vid tunnelbanan utanför Hemköp, reds anm), jag vet vilket helsike de haft med tjänstemännen på landstinget. Jag skrev ett mejl till trafikförvaltningens chef om att detta är en skymf mot Sundbyberg, då gick det blixtsnabbt.
Vad skapar du för hand?
– Jag är väldigt dålig på att skapa saker, jag skapar i huvudet. En smörkniv i träslöjden, eneträet sprack i diskmaskin till slut men det tog nog 15 år. Ska jag skruva ihop en möbel får någon annan säga vad jag ska göra, jag har inte sinne för det.
Vad finns det för likheter mellan trav och kommunpolitik?
– Det finns vissa, båda är väldigt intensivt och spännande och ska man vara bra på det måste man hela tiden hänga med. Hoppas bara på lite längre karriär än en travhäst – och lite längre liv. Finns ingen häst som levt till 53 år.