Dags att gräva efter fler kvinnor

Kvinnorna glöms bort i historieskrivningen, påpekas det ofta. Historikerna kanske inte ensamma ska belastas för de proportionerna. Förr i tiden var det färre kvinnor som syntes i samhället, såpass att deras livsberättelser skrevs ned i någon offentlig form för eftervärlden.

Nu har vi däremot alla möjligheter att gräva fram dem.

Arkivkällor digitaliseras och plattformar för att publicera sina fynd är mer lättillgängliga och i viss mån även gratis.

Mina Twitter-rantar om släktforskningsfynd är uppskattade och ibland inspirerar de till och med andra till att bläddra i kyrkböcker på nätet.

Kvinnornas historia kan skrivas, även om det har dröjt lite längre än för männen.

När gator och torg ska

namnges är det ofta män som hamnar på skylten. Bland kvinnornas vägar finns salongsvärdinnan Malla Silfverstolpes väg i Sollentuna, Greta Garbos väg i Solna och inför namnsättningen i nya Hagastaden har Solna och Stockholms stad letat kvinnor tillsammans.

I Upplands Väsby har konstnären Britta Norrvi skrivit ett medborgarförslag om att fler torg borde namnges efter kvinnor. Förslaget har fallit i god jord hos kommunen, som enligt svaret strävar efter en jämn könsfördelning. Sundbybergs stad har vänt sig till Centrum för näringslivshistoria och aktivt frågat efter ”bortglömda” kvinnor som kan lyftas fram. Om ungefär tre år står Alma Hedströms park klar, efter en föreståndare på den tidigare kabelfabriken intill. Kvinnornas historia kan skrivas, även om det har dröjt lite längre än för männen.