MED SNICKERIET SOM TERAPI
Här möts pensionärer för att bygga, snacka och fika tillsammans. Som terapi beskriver några ur gänget förmiddagarna på Gubbverkstan.
Två kaffepauser på fyra arbetstimmar och after work på O’Learys är få förunnat, men gänget på Gubbverkstan tar å andra sidan knappt betalt för insektshotell och annat hantverkspyssel.
Varje förmiddag slöjdas det på Järnvägsgatan 5. Och har så gjorts sedan 2006, men historiken berättar att verksamheten startade i slutet av 1960-talet och bildandet av ”Föreningen Gubbverkstan” dröjde till 1991.
Av dagens drygt 60 medlemmar är en fjärdedel kvinnor men samtalen om att skifta namn, bland annat till Gum- & Gubbverkstan, fick aldrig fäste.
Att komma hit är terapi. Mycket bättre än att sitta ensam hemma, enligt Bosse Meuller, 74.
Ett par minuter senare stannar alla maskiner och verktygen ligger oanvända. 15 personer är spridda runt två bord för förmiddagens första av två fikapauser.
– Det sociala är viktigast, säger Bosse Palm och Bosse Meuller i mun på varandra.
Lagar möbler åt kunder
– Jag tror att vi har ett gott rykte i kommunen. Vi hjälper till med det vi kan, så länge det inte handlar om stora saker som inte kommer in i lokalen, säger Bosse Palm, 84 år och tidigare ordförande.
Vad han talar om är att Gubbverkstan tar på sig att laga möbler, exempelvis stoppa om en soffa eller fixa till en ranglig stol.
– Stora projekt kräver mer än vi har möjlighet till. Enstaka reparationer är okej, så länge vi klarar av dem, tillägger Bosse Meuller.
Fågelholkar, bihotell och småholkar för humlor, har blivit Gubbverkstans givna succé. De görs på beställning, även för att säljs på marknader och basarer.
– Vi har aktivitetsstöd, som i idrottsföreningar, men behöver få in lite mer pengar, säger Bosse Palm.
”Trä talar till mig”
Man kan även komma till Gubbverkstan med sitt eget projekt. Som Kerstin Hansson. Hon vrider och snurrar på en förvaringslåda som hon gjort av trä från en uttjänt chiffonjé hon köpte 1963. Lådans ytterhölje har små knoppar överallt och med pillemarisk min undrar Kerstin om undertecknad kan öppna ”skalet” för att få lådans bottendel på plats. Hon antyder att det är en luring, samtidigt som hon säger: ” Trä talar till mig. Det är Gubbverkstan som håller oss vid liv.”
Till slut får hon visa och då står jag där med hakan mot bröstkorgen – som när Brynolf & Ljung trollat.
I maskinrummet kämpar flera vid olika såg- och slipmaskiner. Lasse gör ett brickbord som frun beställt. Vid borren får Maswad Bosse Palms hjälp att fixa entrén in i holken.
– Alla hjälps åt. Ingen är expert. Som Bosse sa så är detta terapi, säger Bosse Palm.
Och på fredagar förlängs veckan ibland med after work på O’Learys.