”Skrivandet är mest sittfläsk”
Carin Gerhardsen var IT-konsult då hon bestämde sig för att prova lyckan som deckarförfattare. Sedan många år lever hon på sitt skrivande och böckerna ges ut i stora upplagor på många språk.
Hösten i Cannes har varit som svensk sommar ungefär, berättar författaren Carin Gerhardsen på telefon från staden vid den franska Rivieran. Hon befinner sig i lägenheten som hon och maken Ken nyligen köpte.
– Det är första gången vi är här. Vi har tänkt ha det som vinterboende nu när barnen är utflugna. Cannes är en lagom stor stad som inte sover på vintern.
Som författare kan hon sitta där och skriva, det går ju att göra i princip göra var som helst. Men skriva vad? Hon grunnar just nu på vad som ska bli nästa projekt.
Sedan den första deckaren i den så kallade Hammarbyserien kom ut 2008 har hon närapå skrivit en bok om året. För fem år sedan kom den fristående och hyllade thrillern ”Det som göms i snö”, enligt branschtidningen Publishers Weekly en av de bästa böckerna som gavs ut i USA 2021.
De senaste utgivningarna har varit ungdomsthrillers tillsammans med Petter Lidbeck.
– Jag tror inte nästa bok kommer höra till spänningsgenren. Kanske blir det en filosofisk idéroman, det var ju så jag började mitt skrivande.
Det var 1992. Carin Gerhardsen arbetade som IT-konsult när hon gav ut sin debutbok ”På flykt från tiden”. Den fick fina recensioner men ledde inte vidare. Långt senare uppmuntrade maken henne att ta upp skrivandet igen. Hon funderade länge.
– Jag ville inte ligga på dödsbädden en dag och ångra att jag inte gjorde det. Jag kom fram till att spänningsgenren skulle passa mig och den gillas ju av både läsare och förlag.
Hur passar den dig?
– Jo men jag är ju utbildad matematiker. Jag älskar problemlösning i alla former, gåtor, sudoku, korsord, sådana saker.
Hon tog tjänstledigt och skrev tre böcker på raken, skickade till tio förlag och blev refuserad av alla utom ett som inte svarade alls. Då ringde hon upp förlagschefen som lovade läsa. Det resulterade i ett treboksavtal för de första böckerna i Hammarbyserien.
När hon skrivit åtta deckare i serien, som översatts till mer än 25 språk, satte hon punkt.
– Jag ville inte börja gå på rutin. Det ska vara olika typer av fall, olika miljöer och människoöden i böckerna. Man ska aldrig kunna se ett mönster i mina berättelser, aldrig kunna räkna ut saker på förhand. Läsaren ska bli förvånad på slutet samtidigt som hela intrigen ska vara trovärdig.
Innan författarkarriären tog vid arbetade Carin Gerhardsen med tekniska system som GSM-teknik, Jas 39 Gripen-simulator och börshandelsystem. Det låter ju rätt annorlunda jämfört med att hitta på historier, men i hennes fall finns det kopplingar: Man måste vara noggrann, ha tänkt igenom saker från början och vara logiskt sinnad.
– Skillnaden är att i den värld jag kom ifrån fanns det alltid en tydlig lösning och man visste när man hade gjort rätt. Att skriva en bok handlar om språk och nyanser och man känner sig aldrig färdig, det finns alltid något som hade kunnat bli bättre.
Hur skriver man då en deckare? De flesta författarkolleger som Carin Gerhardsen har pratat med låter intrigen växa fram under själva skrivprocessen. Det är inte alls hennes modell. När hon sätter sig ner att skriva vet hon precis vad som ska hända i varje kapitel.
– Jag kan börja med att sitta i soffan fyra månader och bara tänka. Vem har gjort vad och varför? Vad vill jag belysa och förmedla med berättelsen?
Sedan skriver hon ett synopsis, en sorts sammanfattning, på mellan 15 och 30 sidor. Där framgår vad syftet är med varje kapitel och vad som ska hända. Ett kapitel måste leda någon vart.
Samtidigt gäller det att komma på hur hon ska dölja viktig information för läsaren, utan att ljuga. Man får aldrig ljuga, däremot vilseleda på ett trovärdigt sätt, säger hon.
– Sedan är det bara att sätta sig och göra jobbet. Själva skrivandet är mest sittfläsk och tålamod.
Det är ett ensamt jobb. Som konsult hade hon arbetskamrater och det kan hon sakna nu, det där att fika, skvallra och bolla jobbfrågor med andra.
– Därför uppskattar jag verkligen de få dagar på året när jag träffar läsare och andra författare, som på bokmässan till exempel.