Språkforskaren Anna berättar om sina förvånande upptäckter
Är du laj och syltig och försöker göra mig? Fattar du inte? Då är du kanske inte heller från Alingsås. För visst finns det ord som mest används i potatisstaden, där vi också har en alldeles egen variant av västgötska. Det bekräftar Anna Gunnarsdotter Grönberg som forskat på just Alingsåsdialekten.
AT har gett sig i kast med det angenäma, men inte helt enkla, uppdraget att sammanställa en lista över ord och uttryck som är typiska för Alingsås. En lista du kan läsa här nedanför och där vi har haft god hjälp av mångåriga alingsåsare som tipsat oss, bland annat på Facebook.
Är det någon som borde ha koll på hur vi egentligen pratar i Alingsås är det språkforskaren Anna Gunnarsdotter Grönberg. Hon är själv alingsåsare, uppvuxen här i stan och har i flera år forskat på Alingsåsdialekten. Bland annat har hon skrivit en avhandling om ungdomars dialekt i Alingsås.
Även om avhandlingen
har några år på nacken nu ger den nog en fingervisning om hur unga människor här i trakten pratar. Anna berättar att det var flera upptäckter som förvånade henne när hon gjorde doktorsavhandlingen.
En var att göteborgskan inte alls spritt sig till Alingsås i den omfattning som hon hade trott. Här dominerade snarare västgötska ord och uttal.
– Det förvånade mig. Från andra hälften av 1900-talet och framåt har göteborgskan brett ut sig, men tydligen inte åt Alingsåshållet. 2007 flyttade jag tillbaka till Alingsås efter att ha bott många år i Göteborg. Jag märker själv hur jag har börjat prata mer västgötska sedan dess.
Finns det några dialektala ord som du personligen använder till vardags?
– Jag säger ”la” i stället för ”väl”. Och ”gör” hörde jag mig själv använda häromdagen. Man har lite språkforskaröronen på sig hela tiden.
Gör, som förstärkningsord, kan Anna faktiskt förklara ursprunget till. Det är annars inte lätt att härleda alla dialektala uttryck. Hon berättar att det kommer från ordet gorr.
– Gorr betydde skit, alltså avföring. Så egentligen är görbra samma sak som att säga skitbra.
En annan sak som Anna upptäckt under sin forskning är att slanguttrycket ”la”, för många starkt förknippat med göteborgare, verkar vara flitigare använt
i Alingsås än i Göteborg. Bara 11 procent av de intervjuade med Göteborgsursprung använde ordet – medan 30 procent av uralingsåsarna gjorde det.
Annas forskning visade
också att fler killar än tjejer pratar utpräglad dialekt, och att det är bredare dialekt på yrkesförberedande program än på högskoleförberedande.
Västgötskan hade i alla fall när avhandlingen skrevs ett starkare fäste i Vårgårda och
Herrljunga än i Alingsås.
– Däremot var det inte alls lika mycket dialekt i Sollebrunn och Essunga. Det var lite mer oväntat, där trodde jag att det var mer dialektalt.
Anna bläddrar i sin digra avhandling och berättar om en intervju med en Sollebrunnstjej.
– Hon sa att tjejerna från Alingsås ser ner på tjejerna från Sollebrunn, att de inte skulle vara lika fina. Så det kanske var ett sätt att hävda sig, att dra ner på dialekten, funderar Anna.
Den slutsatsen utgår förstås från antagandet att det skulle vara lite skämmigt att prata dialekt och finare med så kallad rikssvenska. Anna Gunnarsdotter Grönberg är själv uppvuxen i en akademikerfamilj där föräldrarna ansåg att rikssvenska var något eftersträvansvärt.
Avsaknad av dialekt är i vissa kretsar fortfarande en statussymbol, menar Anna. Men hon tror att vår syn på dialekt har förändrats över tid.
– Jag tror att det anses mindre fult i dag. Att det är fler som tycker att dialekt är något bra. En del hävdar att dialekterna har försvunnit, men så är det inte! Det är bara dialektdragen som har blivit färre och sträcker sig över större geografiska områden.
”Gör” hörde jag mig själv använda häromdagen.
Mårten Öhman Jenny Schagerlind
Anna Gunnarsdotter Grönberg