Till minne av Paul Palmqvist

Civilingenjör Paul Palmqvist, Ödenäs Alingsås, har avlidit i en ålder av 83 år. Han sörjes närmast av hustrun Susanne, sina två barn, Kristina och Camilla med familjer, bonusbarnen Anders och Magnus med familjer, samt syskon och många vänner.

Paul växte upp i en småbrukarfamilj i Björkekärr utanför Alingsås och erfarenheterna från den tiden kom att följa Paul hela livet ut.

Vi träffades för första gången 1954, när vi började på realskolan i Alingsås.

Där följdes vi åt och träffades i stort sett varje dag tills vi tog studenten 1961.

Paul var energisk och mycket studiebegåvad. Han gick ut skolan med mycket höga betyg. Där saknades inga stora A. Därefter fortsatte Paul sina studier på Väg- och vattenbyggnadslinjen vid Chalmers i Göteborg. Paul var även här en mönsterelev med höga vitsord. Det resulterade i att han blev handplockad till en konsulttjänst på Stang Ingenjörer. Där arbetade han till sin pensionering. Ingen var mer lojal än Paul. Efter en tid tog Paul och några kollegor över företaget med Paul som VD. Bolaget såldes sedermera till stockholmsbaserade ELU konsult AB, Sveriges ledande konstruktörer inom bygg, anläggning, vattenbyggnad etc.

Åtskilliga är de byggprojekt i Göteborg där Paul har svarat för konstruktionsoch hållfasthetsberäkningar. När Paul och Susanne åkte bil genom olika områden i Göteborg, brukade Paul peka på det ena stora bygget efter det andra och säga: ”Det har jag medverkat i”. Då svarade Susanne, som har en arkitektutbildning från Chalmers, att

”det kan jag se – det ser lite snett ut”.

Paul hade många fritidsintressen. I unga år var det framförallt fotboll och handboll där han var en stor idrottsprofil inom alingsåsidrotten. Han var också mångårig medlem i Hyschagänget.

Paul brukade ofta berätta för mig, när Alingsås IF 1960 vann ett derby mot Gerdskens BK med 4–2. ”Kommer du ihåg att då sköt jag två mål på dig”. Jag var nämligen målvakt i Gerdsken.

På somrarna var hans kära Hasslösund den givna tillflyktsorten. Här kunde han gå och prata med grannarna nere vid sjöbodarna. På kvällarna satt han ofta tillsammans med Susanne och åt räkor i sin sjöbod, samtidigt som de kunde titta på alla båtincidenter, som skedde i den trånga kanalen, eller Pinan, som många kallade sundet, när båtarna från Smögen mötte de som kom från norr. Ibland, när det blev för många i huset, tog de med några barn i sin stora segelbåt och seglade upp mot norska kusten. Första ägaren till båten hade installerat en stor dieseltank i båten, som då användes för att smuggla whisky. Men jag tror inte Paul fullföljde den traditionen. Det var stort nog att han blev seglare, han som vuxit upp på landsbygden.

Paul var också en entusiastisk jägare och en given medlem i jaktlagen både i Norsesund och i Ödenäs, där Paul och Susanne hade sin gård.

” Paul var alltid en positiv person och spred glädje bland sina vänner.

På vintrarna var det gammeldans, som var den givna aktiviteten. Att missa onsdagsdansen i Antens bygdegård var en omöjlighet.

Paul var alltid en positiv person och spred glädje bland såväl sina arbetskamrater som sina vänner. Det är med stor glädje vi minns Paul. Saknaden är enormt stor.

Vännen

Ulf Lundberg