Kampen för jämställdhet måste fortsätta

Det dyker upp kommentarer om att feminismen spelat ut sin roll. Att vi kommit i mål med jämställdheten i Sverige, och att kvinnorna därför ska vara nöjda och glada. Vi är ledsna, men det är total faktaresistens. Här är några tunga skäl till att kampen för jämställdhet i Sverige inte ska blåsas av 2024:

Lönerna är inte jämställda. Kvinnor i Sverige arbetar gratis 48 minuter om dagen. Det gäller kvinnor som kollektiv, oavsett klass. När det gäller arbetaryrken ligger lönerna på en nivå som gör det svårt att försörja sig. Medan den genomsnittliga faktiska månadslönen för en manlig arbetare ligger på 28 920 kronor får en kvinnlig arbetare nöja sig med 23 210 kronor! Före skatt. Det vanligaste yrket för en svensk kvinna idag är undersköterska. Ska alla kvinnor flytta över till mansdominerade sektorer för att slippa värdediskrimineringen? Vad blir resultatet för välfärden då?

Arbetsmiljön är inte jämställd. På arbetsplatserna i välfärden sätter underbemanningen personalen under stark press. Sjuktalen är höga. Medlemmar i Kommunal har vittnat om att de inte har tid att ta kortare pauser under arbetsdagen. Stressen och bristen på återhämtning är ett enormt arbetsmiljöproblem som lett till att medlemmar i Kommunal går ner i arbetstid för att klara tillvaron (de betalar alltså själva för sin egen återhämtning) och över hälften av medlemmarna som arbetar i äldreomsorgen säger att de funderat på att sluta.

Bristerna i arbetsmiljön är strukturella. Arbetsmiljöverket pekar på att arbetsplatser i kommunerna där kvinnor är överrepresenterade inte har någon bra kommunikation mellan cheferna och de som faktiskt ska göra jobbet. I jämförelse med de manligt dominerade, där ledningen lyssnar på proffsen i verksamheten. Dessutom har cheferna i vårdoch omsorgssektorn ansvar för mångdubbelt fler medarbetare än i andra branscher.

Vi har en regering som underfinansierat välfärden, samtidigt som man öppnat upp för att överge överskottsmålet för att bygga ut försvaret. Allt det här bevisar att Kommunal behöver lägga in högsta växeln på arbetet för jämställdhet på arbetet, i samhället och i politiken. Nuvarande regering ger oss inget val. Vi tar alla chanser att prata om bemanningsriktlinjer, lagstiftning om kvinnors arbetsmiljö, slopad karens och indexering av statsbidrag till välfärden. Ointresset är monumentalt, särskilt från jämställdhetsministern. Så om någon ens andas om att jämställdhet och feminism inte behövs, så vet du vad svaret blir. Kampen lever, årets alla dagar. ordförande Kommunal HAV