Ett kraftfullt nej till åtstramningar i skolorna!

De åtstramningar kommunen nu väljer att göra kommer få stora konsekvenser i en redan sargad miljö. Är det verkligen det samhälle vi vill ha; där vi straffar våra barn och de som har inflytande på deras utveckling?

Nej till ökad otrygghet för barnen! Vårdnadshavare vill inte att skiftande personal möter barnen på morgonen. Det är säkert effektivt ur ett kostnadsperspektiv att fördela bemanning, både inom och mellan enheter vid frånvaro. Men har ni analyserat effekterna hos barnen? Vi vårdnadshavare behöver inte analysera det nämnvärt för att förstå vad som är bäst för både barn och personal.

Nej till försämrad måluppfyllelse och större utrymme för kränkande beteende! Vi vill inte se färre vuxna ute på rasterna, i korridorerna och i klassrummen. Alla elever har rätt att få de anpassningar de behöver i sin utveckling mot läroplanens mål och därför kan inte undervisningen utformas lika för alla. Inte ens den mest kompetente av lärare kan tillgodose 30 elevers behov på egen hand, hela skoldagen, alla skoldagar. Färre vuxna ute på rasterna ökar risken för fler kränkningar och konflikter. Personalen kommer få släcka bränder i stället för att kunna arbeta förebyggande.

Nej till mindre stöd för de elever och föräldrar som behöver det mest! Kriminella gäng söker sig ner i åldrarna med rekrytering. Regeringen uttalar tydligt att fokus måste läggas på förebyggande åtgärder men hur går det ihop med färre personal och mindre tid till att förebygga? Om beslut tas som gör det svårare för de elever som redan har utmaningar i skolan, ger vi dem lätt intrycket att de inte “platsar”. Om ett barn inte känner tillhörighet i ett sammanhang kommer det naturligt söka sig till ett annat för att hitta trygghet.

Nedskärningarna rimmar illa med barnens rättigheter i skolan. Rektorn har enligt skollagen det övergripande ansvaret för verksamheten. Kommunpolitiker behöver använda sitt mandat att ge rektorn förutsättningar att ta detta ansvar. Så vitt vi vet finns det ingen undantagsbestämmelse i lagtext som säger att huvudman och rektor bara behöver följa skollagen om budgeten tilllåter det.

Vi vårdnadshavare accepterar inte att kommunpolitikerna offrar våra barns trygghet, tar död på deras lärandelust och kompromissar deras framtidsutsikter för kortsiktiga besparingar. Personalkostnaden är redan för åtstramad.

Dags att öka skolpengen och prioritera skolan i stället för ett nytt kommunhus. Vilket gynnar kommuninvånarna mest?