”VI NJÖT AV ATT VARA UNDERSKATTADE”
GULDHJÄLTEN HENRIK RYDSTRÖM OM NÄR ”LILLA KALMAR” VANN DET STORA GULDET
Kalmar FF skrev historia 2008.
För första gången vann klubben SM-guld i fotboll och det ville lagkaptenen Henrik Rydström njuta av – länge.
– Jag åkte runt med Lennart Johanssons pokal i två månader. Jag hade den i bilen, hos kompisar och pokalen hade en egen plats vid matbordet, säger Rydström.
Tolv år har gått sedan Kalmar FF knäppte samtliga lag i allsvenskan på näsan. Kalmar vann 20 matcher under säsongen och förlorade bara sex, vilket räckte till att ta hem guldet, en poäng före Elfsborg.
– Hade Kalmar haft ett annat namn än Kalmar hade folk varit mer imponerade än vad de var då, säger Henrik Rydström, som var lagkapten i KFF då.
– Åren innan hade vi blivit femma, trea, femma, tvåa och sedan vann vi. Som jag sa, hade vi hetat något annat hade det blivit mer uppståndelse. Nu var det lite ”den fula ankungen”. Kom vi femma var det en överprestation. Tränarna i de andra lagen nämnde oss som en favorit till att vinna, men det var långtifrån så att vi hade något favorittryck, säger Rydström.
Att ni kände er som den fula ankungen, gav det extra motivation?
– Ja, det var något vi verkligen enades kring. Vi använde det som … Motivation drivs inte av sådant, men det blir ändå lite roligt. Vi njöt av att vara underskattade. Djurgården, med Johan Arneng i spetsen, tyckte att vi var en fara för svensk fotboll. Bilden av oss var att vi bara kastade långa inkast, och det gjorde vi en period. 2004/05 var det ingen skön fotboll, men ser man siffrorna från den här säsongen var vi ett attackerande lag. Vi öste in mål, men bilden från när vi var rätt köttiga levde kvar, säger Rydström.
Darrade något på höstkanten
Kalmar var med i toppen av tabellen hela säsongen, men darrade något på höstkanten. I början av oktober förlorade de både mot Trelleborg och IFK Göteborg.
– Vi höll på att sjabbla bort det. Jag var rätt involverad på ett negativt sätt. Jag blev utvisad mot Trelleborg. Då ledde vi men tappade, och matchen efter förlorade vi, säger Rydström.
– Vi var stabila, men under den här perioden, när vi förlorade två raka i allsvenskan, åkte vi även ur mot Feye-noord i Uefacupen, även fast vi borde ha vunnit. Sedan studsade vi tillbaka, säger Rydström.
Vad gjorde att ni kunde samla er och ta två klara vinster efter de här förlusterna?
– Jag vet att jag pratade mycket om det då. I gruppen hade vi många som hade varit med om fotbollsmässigt tuffa bitar. Vi var några som hade åkt ur både allsvenskan och dåvarande superettan. Vi hade varit nere i division 2. Att vara med i en guldstrid var inte jobbigt. Att vara nära att slå ur Feyenoord var inte jobbigt. När Magnus Haglund och Elfsborg försökte få det till att det var jobbigt för oss kunde vi rätt lätt skaka av oss det, säger Rydström.
Tog guldbilder – före guldet
Efter vinsten i näst sista omgången hade Kalmar tre poäng ner till Elfsborg, plus bättre målskillnad. Då kostade några spelare i laget på sig att ta lite guldbilder.
– Både Expressen och Aftonbladet gjorde de här guldlöpen och vi gjorde dem fast vi inte var klara. Jag vet att jag stod med någon jäkla get, haha. Jag, Petter Wastå och Viktor Elm stod i en ladugård i smoking. Jag höll i en get och en cigarr i munnen. Vi sa att de absolut inte fick publicera bilderna om vi inte vann och de lovade, säger Rydström.
Bilderna kunde publiceras, för Kalmar spelade oavgjort mot Halmstad.
– Euforin efter, och att få jubla med sina fans, kommer jag alltid att bära med mig, säger Rydström.
Hur var firandet i Kalmar?
– Helt makalöst. Malmö med deras supportrar är fantastiskt, men intresset i de små orterna är större per invånare. Det var en kall novembersöndag och när vi kom från Halmstad var det 10 000 personer som tog emot oss och dagen efter var det ännu fler, säger Rydström och fortsätter:
– Vissa idrottare snackar om att de känner sig tomma efter ett guld. För mig var det något som höjde vardagen. Sedan åkte jag runt med Lennart Johanssons pokal i två månader. Jag hade den i bilen, hos kompisar och pokalen hade en egen plats vid matbordet, säger Rydström och skrattar.
”JAG ÅKTE RUNT MED POKALEN I TVÅ MÅNADER. JAG HADE DEN I BILEN, HOS KOMPISAR. DEN HADE EN EGEN PLATS VID MATBORDET.”
Vad sa kompisarna om det?
– Det blev en stående grej. Jag kommer ihåg att … Nu för jag väl förbundet på mig, men jag hade pokalen i baksätet på bilen och när jag parkerade i stan fick jag lägga över en filt för att ingen skulle sno den, säger Rydström.