Stress-säk­ra ditt liv

BBC Vetenskapens vag till lyckan - - Innehåll - TEXT: SIMON CROMPTON

Varje ge­ne­ra­tion tror sig va­ra mer stres­sad än den fö­re­gå­en­de. I början av 1900-ta­let var­na­de lä­ka­re för att hög ar­bets­be­last­ning, ut­bild­ning och över­flö­det av in­for­ma­tion från tid­ning­ar­na ska­pa­de en ång­est­fram­kal­lan­de ka­ko­fo­ni av rös­ter som på­ver­ka­de män­ni­skors häl­sa ne­ga­tivt. Vi­lo­ku­rer, nerv­stär­kan­de dryc­ker, av­slapp­nings­tek­ni­ker och yo­ga var i ro­pet som bot mot ”ner­vös ut­matt­ning”. Idag är myc­ket sig likt. Men Världs­häl­so­or­ga­ni­sa­tio­nen kan ha haft en po­äng när de ut­såg stress till ”2000-ta­lets epi­de­mi”. I en svensk lång­tids­stu­die på kvin­nor i Gö­te­borgs­om­rå­det har man sett att me­dan det 1969 var 36 pro­cent som kän­de sig stres­sa­de var an­de­len år 2005 mer än dub­belt så stor, näm­li­gen 75 pro­cent. En ana­lys av självrap­por­te­ra­de da­ta vid Car­ne­gie Mel­lon-uni­ver­si­te­tet i USA vi­sa­de också att stress­ni­vån ökat med hela 30 pro­cent på tre de­cen­ni­er.

En mängd fak­to­rer förs fram som tänk­ba­ra för­kla­ring­ar till den öka­de stres­sen: för många oli­ka sa­ker som poc­kar på vår upp­märk­sam­het, sti­gan­de pro­duk­ti­vi­tets krav, dyg­net- runt­sam­häl­let och den so­ci­a­la press som in­for­ma­tions­tek­ni­ken för med sig.

Ny­a­re forsk­ning pe­kar på en ge­men­sam näm­na­re: brist på kon­troll. Hit­tills un­der 2000ta­let har vi sett en kraf­tig ök­ning av si­tu­a­tio­ner där män­ni­skor har re­la­tivt li­ten au­to­no­mi men för­vän­tas pre­ste­ra snabbt. Den sor­tens stress i ar­bets­li­vet har vi­sat sig sän­ka den för­vän­ta­de livs­läng­den. En stu­die vid In­di­a­na Uni­ver­si­ty 2016 vi­sa­de att per­so­ner som har stres­si­ga

Stres­sad av änd­lö­sa att-gö­ra-lis­tor? Ned­stämd av långa da­gar på job­bet? Sti­gan­de blodtryck på grund av obe­tal­da räk­ning­ar? I så fall är det dags att åter­ta kon­trol­len och lä­ra dig att ta det lugnt.

jobb där de upp­le­ver be­grän­sad kon­troll lö­per 15 pro­cent hög­re risk att dö än de som har lägre krav på job­bet.

Pro­ble­met är att ju mer vi rör oss i stres­si­ga mil­jö­er, desto mer stres­sa­de blir vi. I en stu­die från Uni­ver­si­ty of Bri­tish Co­lum­bia kon­sta­te­ra­des att stu­den­ter som un­der­vi­sa­des av ut­brän­da lä­ra­re ha­de hög­re ni­vå­er av stress­hor­mo­ner som kor­ti­sol än medstu­den­ter med lug­na lä­ra­re. Stres­sen i vårt år­hund­ra­de tycks va­ra li­ka smitt­sam som ut­matt­ning­en i början av 1900-ta­let.

Hur på­ver­kas vi då av att le­va i en

osä­ker tid? Lä­ka­re de­fi­ni­e­rar stress som krop­pens re­ak­tion på men­ta­la el­ler psy­kis­ka på­frest­ning­ar. Re­ak­tio­nen ut­går från bin­ju­rar­na, ett par tre­kan­ti­ga kört­lar som sit­ter ovan­för re­spek­ti­ve nju­re. När vi kän­ner oss ho­ta­de fri­gör bin­ju­rar­na stress­hor­mo­ner­na ad­re­na­lin och kor­ti­sol, som in­ak­ti­ve­rar krop­pens lång­sik­ti­ga re­pa­ra­tions­pro­jekt till för­mån för kort­sik­tig krishan­te­ring.

Stress­hor­mo­ner­na är till för aku­ta si­tu­a­tio­ner, och får pul­sen och blod­sock­ret att sti­ga så att vi får ener­gi, me­dan mat­smält­ning­en, för­må­gan att vi­la och im­mun­för­sva­ret sätts på spar­lå­ga. Det har man stor nyt­ta av i nödsi­tu­a­tio­ner. Det hjälp­te till ex­em­pel vå­ra för­fä­der att springa snabbt om de ja­ga­des av vil­da djur. Även idag, när vi in­te läng­re mås­te fly från sa­bel­tan­da­de tig­rar, kan vi ha nyt­ta av kort­va­rig stress. I en stu­die vid Wi­ens uni­ver­si­tet såg man att män­ni­skor blir mer be­näg­na att hjäl­pa varand­ra när de upp­le­ver stress. Del­ta­gar­na ut­sat­tes för stress ge­nom upp­gif­ter som skul­le lö­sas på tid och fick se fo­ton på män­ni­skor som vi­sa­de tec­ken på väl­må­en­de el­ler li­dan­de. Ge­nom hjärn­skan­ning såg fors­kar­na star­ka­re re­ak­tio­ner i de nerv­ba­nor som är kopp­la­de

”Bå­de sko­lor och ar­bets­gi­va­re un­der­vi­sar i tids­han­te­ring, pri­o­ri­te­rings­tek­ni­ker, mind­ful­ness och yo­ga. Men gör det nå­gon nyt­ta?”

till em­pa­ti när del­ta­gar­na upp­lev­de stress. Kort­va­rig stress kan också gö­ra oss till­fäl­ligt mer op­ti­mis­tis­ka. Ex­pe­ri­ment har vi­sat att vi äg­nar mer upp­märk­sam­het åt po­si­tiv in­for­ma­tion och bort­ser från ne­ga­tiv när vi är pres­sa­de.

Pro­ble­met med mo­der­na stress­fak­to­rer – från skrä­ni­ga gran­nar till be­tygs­vån­da – är att stres­sen of­ta är lång­va­rig. Un­der de se­nas­te 20 åren har

”Un­der de se­nas­te 20 åren har forsk­ning­en gett allt fler be­lägg för det hot som lång­va­rig stress utgör för vår häl­sa.”

forsk­ning­en gett allt fler be­lägg för det hot som lång­va­rig stress utgör för vår häl­sa.

Pro­fes­sor Stafford Light­man vid Bri­stolu­ni­ver­si­te­tet i Stor­bri­tan­ni­en är spe­ci­a­list på stress­re­la­te­ra­de sjuk­do­mar. Han säger att om ni­vån av stress­hor­mo­ner som kor­ti­sol är för­höjd kon­stant un­der ett dygn kan re­ak­tio­ner­na bör­ja or­sa­ka ska­da. ”Kor­ti­sol är ett hor­mon som är in­rik­tat på kom­man­de ak­ti­vi­tet och är of­ta som högst när man vak­nar, men mås­te få vi­la från det så att krop­pen kan åter­häm­ta sig”, säger han.

Kro­nisk stress har kopp­lats till för­höjt blodtryck, hjärt­at­tac­ker, för­säm­rad in­lär­ning, de­pres­sion, tandg­niss­ling, fet­ma, hårav­fall, ak­ne, ned­satt fer­ti­li­tet, in­fek ti­ons käns­lig­het och vis­sa ty­per av can­cer.

”Me­ka­nis­mer­na för ska­de­ver­kan från kro­nisk stress va­ri­e­rar mellan oli­ka ty­per av väv­na­der”, säger Light­man. I hjär­nan kan var­ak­tigt höga kor­ti­sol­ni­vå­er till ex­em­pel för­säm­ra kon­tak­ten mellan cel­ler­na i hipp­ocam­pus, ett om­rå­de som är viktigt för min­nes­bild­ning­en. I andra or­gan kan ska­dor or­sa­kas av andra äm­nen som fri­sätts un­der stress re­ak­tio­nen, till ex­em­pel andra glu­ko­kor­ti­ko­i­der, ad­re­na­lin el­ler in­flam­ma­tions­fram­kal­lan­de cy­to­ki­ner. Lång­va­rig stress tycks för­säm­ra krop­pens för­må­ga att han­te­ra in­flam­ma­tio­ner, sär­skilt i ar­tä­rer­na, och det le­der till väv­nads­ska­dor och ned­satt immunförsvar.

I fjol vi­sa­de lä­ka­re för förs­ta gång­en att män­ni­skor med hög­re ak­ti­vi­tet i amyg­da­la – den in­stink­ti­va de­len av hjär­nan som ger sig­nal om att pro­du­ce­ra stress­hor­mo­ner – lö­per stör­re risk att drab­bas av hjärt­at­tack, hals­fluss, hjärt­svikt, stro­ke och ar­tär­sjuk­do­mar.

Med tan­ke på de ökan­de kun­ska­per­na om ris­ker­na med stress är det kanske in­te så kons­tigt att män­ni­skor blir allt­mer be­sat­ta av att för­sö­ka mins­ka stres­sen i si­na liv. Me­di­ta­tions­trä­ning är en snabb­väx­an­de bransch som nyligen vär­de­ra­des till över en mil­jard dol­lar i USA. Ba­ra He­adspa­ce mind­ful­ness- app är värd över 250 mil­jo­ner kro­nor. Bå­de sko­lor och ar­bets­gi­va­re un­der­vi­sar i tids­han­te­ring, pri­o­ri­te­rings­tek­ni­ker, mind­ful­ness och yo­ga.

Men gör alla des­sa stress­han­te­rings­tek­ni­ker nå­gon nyt­ta? Pro­fes­sor Marc Jo­nes, ex­pert på stress och käns­lor vid uni­ver­si­te­tet i Staffordshi­re, be­rät­tar att det finns tek­ni­ker dels för att han­te­ra stress på ett bra sätt när den upp­står, dels för att kopp­la av mellan

de krä­van­de si­tu­a­tio­ner­na så att stres­sen in­te blir kro­nisk. Bå­da fyl­ler en funk­tion.

”Oli­ka sa­ker fun­ge­rar för oli­ka män­ni­skor”, säger han. ” Vi har sett att män­ni­skor som upp­le­ver en krä­van­de si­tu­a­tion – till ex­em­pel ett prov el­ler att pra­ta in­för folk – som en utmaning sna­ra­re än som ett hot får hög­re hjärt­mi­nut­vo­lym och vid­ga­de blod­kärl. De pre­ste­rar be­tyd­ligt bätt­re än män­ni­skor som kän­ner sig ho­ta­de och vars blod­kärl drar sig sam­man sam­ti­digt som hjärt­mi­nut­vo­ly­men in­te för­änd­ras nämn­värt. När si­tu­a­tio­nen ses som en utmaning är re­ak­tio­nen: ’Det är svårt, men jag ska kla­ra det’. Vid hot är re­ak­tio­nen istäl­let: ’Det här vill jag helst und­vi­ka’. Vi har kun­nat se att den psy­ko­lo­gis­ka re­ak­tio­nen ger en bra in­di­ka­tion på hur det ska gå för nå­gon i den här ty­pen av krä­van­de si­tu­a­tio­ner.”

Och han me­nar att vi alla kan lä­ra oss tek­ni­ker som hjälper oss att kän­na oss ut­ma­na­de istäl­let för ho­ta­de:

” Fo­ku­se­ra på vad du kan upp­nå och in­te på vad som kanske kan gå fel.”

Vil­ka är då de bäs­ta sät­ten att mins­ka livs­stres­sen? På föl­jan­de si­dor får du vå­ra 20 bäs­ta tips på hur du han­te­rar stres­si­ga si­tu­a­tio­ner så att du kan le­va lyck­li­ga­re.

Simon Crompton skri­ver om häl­sa ur ett ve­ten­skap­ligt per­spek­tiv. Han twitt­rar från @Si­moncromp­ton2.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.