HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA

Den sydafrikanska superstjärnan avslöjade sin mörka, kallhjärtade sida.

När en kropps förs till obduktion identifieras den en gång levande individen med hjälp av siffror och namnlappar. Under en kort period befinner sig kroppen i rättsläkarens händer där den blir föremål för en undersökning som mynnar ut i en rapport. Kroppen rullas in, öppnas, undersöks, sys ihop. Det sker fullkomligt opersonligt på vetenskaplig basis. DR188/13 var 29-åriga Reeva Steenkamp.

Hon mördades tidigt på morgonen den 14 februari 2013 av sin 26-årige pojkvän, idrottaren Oscar Pistorius. Steenkamps strävan efter berömmelse förvandlades på bara tre månader till en situation som hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Mordet på henne var antingen en olyckshändelse som följd av ett fruktansvärt misstag där hon togs för någon annan eller ett dåd av en rasande partner vars image som superstjärna för alltid skulle raseras.

Fyra skott ljöd i den ljumma natten från den exklusiva bostaden i Silver Woods strax utanför Pretoria, en av Sydafrikas tre största städer. Grannar och boende i en intilliggande egendom beskriver hur de hörde högljudda röster som grälade, mycket gapande, sedan skrikande och slutligen pop-pop-pop-pop från skottlossningen. Men Pistorius berättelse var annorlunda.

Han vaknade och hörde ett ljud från badrummet. Han kände sig hotad och tog sin 9mm Parabellum-pistol, hojtade och skrek åt vem det nu var som befann sig i badrummet och sköt fyra skott genom badrumsdörren. Han tänkte inte klart berättade han för rätten. Han agerade i självförsvar. Oscar fruktade för sitt och Reevas liv förklarade han. Han sköt inget varningsskott som kunde få inkräktaren att lämna huset eftersom Pistorius var rädd att träffas av en rikoschett. Det pekar på att han trots allt tänkte och inte enbart styrdes av adrenalin och instinkt. Oscar fattade ett rationellt beslut när det gällde att skydda sig själv, men inte när det gällde den andra personen. Han kände till Sydafrikas självförsvarslagar och visste att han inte hade rätt att avfyra vapnet. Men han gjorde det ändå.

Den avlidna började bli lila. Det som tidigare hade varit axellångt blont hår var täckt av torkat blod, små bitar av hjärnsubstans och skallfragment. Hon hade blod i hela ansiktet, särskilt runt näsan där den hade krossats. Den kraftiga blåtiran runt höger öga skulle ha kunnat betyda att hon hade fått en rejäl smäll. Men faktum är att den var resultatet av en allvarlig hjärnskada – blod hade samlats bakom ögonhålan och orsakade den lila missfärgningen. Hennes högra arm var deformerad. Oscars 9mm:s-pistol var laddad med ammunition från amerikanska Winchester Ranger, så kallade dumdumkulor som expanderar vid träff och orsakar mycket svåra skador. Skottet som träffade Reevas högra armbåge hade splittrat benen. Kulorna lämnar efter sig något som liknar klösmärken på organ och vävnad. Den som blir skjuten med dumdumkulor reser sig inte och promenerar därifrån.

Reevas kropp hade en rad små skärsår som kom från det träsplitter som uppstod när kulorna passerade genom badrumsdörren. I den övre högra delen av hennes kranuim upptäcktes två hål: ett ingångs- och ett utgångshål. Hon träffades totalt tre gånger – i huvudet, i armbågen och i höften. Senare hittade man ett kulfragment

i toalettstolen som hade missats i den första tekniska undersökningen – det var genant för de sydafrikanska myndigheterna. Varje kula gick in i höger sida av hennes kropp.

Hon hade en skada på höger bröst, möjligen orsakad av kulan som träffade armen, och hon hade blånader på ryggen orsakade av trubbigt våld. Blåmärken och rivmärken dokumenterades även på ett skenben, ett lår, höger tumme och höger bröstvårta. Ingen av dessa skador var dödliga. Hur och när de hade uppstått var oklart. Hennes maginnehåll analyserades och uppvisade rester av grönsaker. Precis som med märkena på ryggen skulle detta bli föremål för diskussion i rätten: hennes urinblåsa innehöll bara några milliliter urin.

århundradets rättegång

När en brottsrättegång förvandlas till en mediacirkus kallas den ofta för ”århundradets rättegång”. Inte minst när tv-kameror tillåts i rättssalen och sociala medier med sin rapportering i realtid spelar en stor roll i dramat. Oscar Pistorius betraktades som en viktig person i Sydafrika efter apartheidregimen. Han var en framgångsrik idrottsstjärna som representerade 2000-talets Sydafrika, inte landets problematiska förflutna. Sagan om Pistorius var upplyftande, en klassisk framgångssaga. ”Det spelar ingen roll vad livet har i beredskap för dig”, sa Oscar, ”det finns sätt att övervinna alla hinder.” Han personifierade hoppet.

Han föddes med missbildningen fibular hemimelia och fick båda sina fötter amputerade när han var 11 månader gammal. Han intalades att tro att hans funktionsnedsättning inte skulle utgöra något hinder för framtida framgångar. Men det handlar inte om – trots vad som står i hans självbiografi – en berättelse av typen Rocky. Han växte upp under välbärgade förhållanden med en far som var industriman och drev en dolomitgruva, och en farbror som tillverkade pansarfordon åt den sydafrikanska regeringen, vilket fick Oscar att en gång uppge att släktingen ”ägde” landets hemliga säkerhetstjänst. Han utbildades vid privatskolan Pretoria Boys High School.

Oscar älskade vapen, levde i ett högt tempo och bar på en känsla av att vara isolerad. Han kunde agera hotfullt mot den som stod i hans väg eller ifrågasatte honom. Hans arrogans – underblåst av klasstillhörighet och uppväxt – bidrog ytterligare till en obehaglig och labil personlighet. Han hade ett hett temperament och hans mediatränade fasad dolde ett djupt mörker.

Sydafrikansk press rapporterade ingenting om hans humörssvängningar. De ville framhäva Oscars goda sida. Han ville förmedla en bild av sig själv till omvärlden: Oscar ”Blade Runner” Pistorius, mannen som kämpade mot paragrafryttarna vid International Association of Athletics Federation (IAAF ) för att få springa mot idrottsmän utan funktionsnedsättningar. Hans J-formade kolfiberproteser undersöktes noggrant för att säkerställa att de inte gav honom några fördelar. Man kom fram till att de gjorde det och beslutet att ändå låta honom tävla betraktades som mycket kontroversiellt. Oscars envishet betalade av sig. Han vann striden och skrev in sig i historieböckerna genom att delta i OS 2012. Han valdes även ut att bära Sydafrikas flagga under avslutningsceremonin.

Mindre smickrande berättelser och en inte så glamorös bild framträdde under rättegången då han stod åtalad inför domaren Thokozile Matilda Masipa. Det skulle också visa sig att en person ur Zulu-befolkningen som kom från väldigt enkla förhållanden skulle avgöra den priviligierade idrottarens öde. Ännu en välkommen påminnelse om att saker och ting hade förändrats i landet. I rättssalen framstod Pistorius som skör och ofta upprörd – så till den milda grad att han kräktes (han hade en hink som stod vid hans fötter). Han skakade när han berättade om sina minnen från kvällen eller när han fick lyssna på alla fruktansvärda detaljer om vad han hade utsatt Reeva för. Somliga menade att Oscars tårar hade samma trovärdighet som en krokodils tårar. Hur som helst krackelerade hans välpolerade fasad och hans landsmän och den övriga världen såg en man vars stjärnglans hade falnat.

Domaren Masipa pausade regelbundet rättegången för att kontrollera att Oscar var i skick att följa med i vad som sades. Ju längre rättegången pågick, desto fler tecken syntes på att Oscars paranoid-aggressiva personlighet och hybris orsakade raseriutbrott. Ett sådant utbrott hade lett fram till mordet i februari. Var det förutbestämt att det skulle sluta på det här sättet? Som Reevas mamma June Steenkamp sa efter rättegången: ”[Han var] ämnad att döda någon förr eller senare.” Hade det inte hänt hennes dotter hade det blivit någon annan.

Sydafrikas Hetaste par?

Oscar Pistorius visade sig vara ett mycket opålitligt vittne under rättegången. Hur kunde det komma sig att när det handlade om en sekund för sekundskildring av händelserna som ledde till Reeva Steenkamps död så var han mycket specifik och mindes varje detalj med anmärkningsvärd skärpa, men när det gällde andra detaljer var minnet grumligt och hans svar oklara?

När Oscar beskrev sitt förhållande med Reeva, som föddes i Port Elizabeth, beskrev han det som en kärleksdröm, allt annat som påstods i media var lögn. Det har han konsekvent påstått, till och med i en intervju med ITV i juni 2016 där han med plågad röst sa att Reeva skulle ha velat att han skulle leva sitt vanliga liv och inte ruttna bort i en cell för att ha tagit hennes liv. Det är precis

den sortens snack och självupphöjande beteende som många anser är motbjudande med Pistorius. Man får intrycket av att Oscar inte vill sona sitt brott utan vill frias från det helt utan botgöring. Påståendet att ”det är vad Reeva skulle ha velat” rimmar illa med det faktum att hon inte längre är i livet på grund av att han mördade henne – olycka eller inte.

Oscar och Reeva träffades i november 2012. En gemensam vän sammanförde dem och de gick på South Africa Sports Awards tillsammans på sin första dejt. När Reeva pratade med media på röda mattan beskrev hon honom som en ”gentleman” och lovordade hans sinne för mode. I hennes ögon var det mycket som var tilltalande. Han kom från en fin familj, hade mycket pengar och fick mycket uppmärksamhet i media. Det fick också Reeva – bland annat hade hon två år på raken röstats fram till en av världens sexigaste kvinnor i herrtidningen FHM. Vänner berättade senare att hon var väldigt inställd på att bli berömd. Var det en bra metod att dejta ”Blade Runner” för att få gratis uppmärksamhet av media? Det kan ha ingått som en pusselbit, men den blomstrande romansen verkade vara just precis det: en romans.

Det som visade sig bli ett kort förhållande var aldrig så perfekt som Oscar ville ge sken av. Det dröjde inte länge förrän Reeva fick uppleva

Oscars hetsiga temperament. Ett sms indikerar att allt inte stod rätt till: ”Rädd för dig ibland och hur du far ut mot mig och dina reaktioner.” I en intervju i tidningen Guardian inför publiceringen av sin bok Reeva: A Mother’s Story (2014) bidrar June Steenkamp till bilden av ett problematiskt förhållande baserat på vad hennes dotter berättade. ”Hon berättade att de bråkade mycket. Hon hade inte känt honom så länge och började misstänka att de inte passade ihop. Jag tror att hon försökte lämna honom den där natten. De bråkade och något gick fruktansvärt fel.”

Under rättegången framkom också att Pistorius fortfarande hade regelbunden kontakt – i ett fall väldigt regelbunden kontakt – med sina ex-flickvänner Jenna Edkins och Samantha Taylor. Oscar började likna något av en playboy. Det fastställdes dessutom genom telefonlistor att när han kom hem den 13 februari pratade han med Edkins i tio minuter. Var Oscar och Reeva verkligen så förälskade?

Samantha Taylor som dejtade Oscar i 18 månader, fram till sommaren 2012, berättade för Daily Mirror om en ”arg och kontrollerande” man med mobbartendeser. Hans tendens att förlora besinningen skrämde henne vid mer än ett tillfälle. ”Han försökte få ordning på orden, spottade, skrek, tog tag i mig. Det var fruktansvärt. Han bet mig mycket, nöp mig när han var arg eller för att han tyckte att det var kul. Jag fick blåmärken och ärr. Det var smärtsamt.” En kväll, berättar Taylor, blev han så packad att han tände en eld i vardagsrummet och dansade runt den. ”Men på grund av att han var så full trodde han att jag hade slagit honom. Han började skrika på mig. Han letade efter sin pistol. Han sa till mig att jag var en bitch som hade slagit honom.”

dödlig skottlossning: åtalet mot Pistorius

Det finns ingen jury i sydafrikanska domstolar. Den sittande domaren, som har ett flertal samarbetspartners, fattar det slutgiltiga beslutet om huruvida en person är skyldig eller inte. Målet mot Oscar Pistorius handlade mer eller mindre om att hitta luckor i hans version av händelserna och att använda sig av teknisk bevisning och vittnesuppgifter. Åklagarsidan beslutade sig från början driva målet som överlagt mord.

Nu var de tvungna att bevisa det bortom alla tvivel. Det skulle bli mycket svårt. När allt kom till kritan var det bara en person som visste exakt vad som hände den där kvällen: Oscar. Och han höll sig till sin historia om att det varit en inkräktare. Strävan efter att få Pistorius fälld för överlagt mord innebar att en rad definitioner av skuld blottlades. Åklagarna accepterade ”mord” och ”grovt vållande till annans död” som korrekta domar (det skulle innebära problem längre fram). Han åtalades dessutom för tre handeldvapenrelaterade förseelser.

Det var ett smart drag av åklagarsidan att sikta på den grövsta definitionen av brottet. Det innebar att försvaret skulle vara tvungna att dokumentera Oscars version av vad som hade hänt under

kvällen under processen med borgensansökan. Åklagarsidan hade något att arbeta med och en anfallsplan. De kände sig säkra på sin sak. En man hade dödat sin flickvän under ett hetsigt gräl. Våld i hemmet taget till sitt yttersta. Utredaren Hilton Botha var övertygad om detta i samma ögonblick som han klev in i huset på Bushwillow Crescent klockan 04:15 och såg brottsplatsen. Fallet är avslutat, herr domare.

Men saker och ting började gå snett, vilket gav försvaret olika fördelar. Inkompetenta poliser och kriminaltekniker förorenade bevisen och uppvisade allvarliga brister i sina rutiner. Föremål stals från Oscars hus under utredningen – bland annat ett flertal dyrbara klockor – och poliserna som skötte utredningen ansågs vara mer eller mindre värdelösa.

Botha pressades från flera håll. När han tog plats i vittnesbåset var han föremål för utredning i sju fall av mordförsök (tillsammans med ett antal kollegor). De hade blivit fulla en kväll och skjutit mot bilar vid motorvägen. Hans vittnesmål vägde mycket lätt och han stakade sig när han berättade. Allt han sade bedömdes som otillförlitligt eftersom man inte kan lita på en polisofficer som är under utredning av sin egen kår. Även ett av de allra främsta bevisen – toalettdörren – var på vift innan den landade hos polisen för undersökning.

dömd och dömd igen

Domare Masipa menade att Oscar Pistorius hade gjort sig skyldig till mord genom grov oaktsamhet. Det handlade alltså i lekmannatermer om ett dråp. Vid tillfället var reaktionen på domen, i alla fall i rättssalen, förvånansvärt lågmäld. Att Pistorius skakade och såg spyfärdig ut var inget nytt. Han tilldömdes ett femårigt straff för dråp plus ett treårigt separat straff för vapenbrott. Masipa summerade domen som ett krav på rättvisa – åklagarsidan hade misslyckats med att övertyga henne om att det handlade om ett överlagt mord. Hon blev varken imponerad av den tekniska bevisningen eller vittnesmålen. Därför utdelade hon ett straff som var ”varken för lätt eller för hårt”. Många höll inte med om utfallet.

Familjen Steenkamp uppgav för pressen att de var glada att rättegången var över och att Pistorius skulle få sitta i fängelse. Senare menade de att de ansåg att domaren hade gjort en felbedömning och att dotterns före detta pojkvän, som de aldrig hade träffat innan han stod åtalad för mordet, hade kommit undan för lätt. Pistorius advokater sa att de inte skulle överklaga, men åklagarsidan hade inte för avsikt att släppa fallet. I oktober 2014 förflyttades Pistorius från sjukhusavdelningen på fängelset Kgosi Mampuru i Pretoria till sin farbrors egendom för att avtjäna återstoden av sitt straff i husarrest. Det gick stick i stäv med domarens påstående om att domen inte skulle följa mallen ”en lag för de fattiga och medellösa och en annan för de rika och berömda”.

Ett beslut om överklagande fattades i december 2015 och läget såg inte så ljust ut för Oscar. Åklagarna hade upptäckt grova fel i domarens ursprungliga dom – så till den milda grad att de ansåg att den hotade landets juridska system om den inte omvärderades. Instansen som fattade beslutet om överklagandet höll med. Men när åklagarsidan trodde att de hade satt dit Oscar och äntligen skipat rättvisa visade det sig att Oscar än en gång fick vad de kallade ett ”för milt straff”. Sex år för mord. Domare Masipa var orubblig: ”Den allmänna opinionen kan vara högljudd och ihärdig, men det påverkar beslutsfattandet i den här domstolen.”

Straffet skärptes något, men åklagarsidan hade hoppats på 15 år. En av de nya domarna, Eric Leach, motiverade ändringen från dråp till mord. ”Även om han var orolig är det orimligt att en rationell person skulle tro att han hade befogenhet att att skjuta mot en annan person med ett högkalibrigt skjutvapen utan att ens avfyra ett varningsskott, vilket den åtalade uppgav att han valde att inte göra eftersom han trodde att han kunde bli skadad av en rikoschett.” Pistorius måste tillbringa de kommande tre åren – hälften av det nya straffet – inlåst i sjukhusdelen på fängelset Kgosi Mampuru än en gång.

Nya teroier antyder att märken på Reevas kropp uppstod när Oscar slog henne med sitt cricketslagträ som var signerat av sydafrikas stjärnlag. Ett annat märke på henne arm kan ha uppkommit efter ett skott från ett luftgevär, ett 4,5 millimeter stort hål i sovrumsdörren matchar gevärets kaliber. Om det stämmer var Oscars behandling av Reeva de där tidiga timmarna på Alla hjärtans dag minst sagt brutal.

Oscar Pistorius blev känd genom sina idrottsprestationer, men ökänd genom sina handlingar den 14 februari 2013. Äran, triumferna, medaljerna, hoppet och drömmarna hos en funktionsnedsatt idrottare var plötsligt inte värda någonting.