EN OPÅLITLIG BROTTSPLATS
VAR BEVISEN HITTADES I MEREDITHS OCH AMANDAS HUS PÅ VIA DELLA PERGOLA – OCH VARFÖR DE INTE ÄR TILLFÖRLITLIGA. FILOMENA ROMANELLIS RUM
som var anledningen till att polisen riktade in sig på henne så snabbt – men beteendet var iallafall en bidragande orsak till varför allmänheten dömde henne så snabbt som de gjorde.
”När någon kopplas ihop med något sånt här kommer deras beteende att granskas både av riktiga experter och självutnämnda experter”, säger doktor Yardley. ”I mordfall är ofta presskonferensen med offrets familj avgörande, när alla tittar på familjen och tänker ’Vem av dem gjorde det?’. Allmänheten iakttar deras känslor och bedömer om de är tillräckligt upprörda. Jag tror att vi förväntar oss att människor ska bete sig på ett visst sätt när de upplever något som detta, och när de inte gör det så kan vi peka på dem och säga ’De uppför sig inte på ett lämpligt sätt, det betyder att de är inblandade’”, fortsätter hon.
EN AVSLÖJANDE KYSS
Kriminologer, experter och myndigheter fortsatte att återvända till begreppet ” lämpligt beteende”. De letade efter sprickorna i fasaden, efter ett avslöjande. Knox gav oss en nästan omedelbart och det blev ett av de mest förödande bevisen i åklagarsidans arsenal.
”Ögonblicket då Amanda och Raffaele kysser varandra utanför huset är den mest ikoniska bilden i hela världen”, säger medregissören till Amanda Knox, Brian Mcginn. ”Många såg beteendet som väldigt olämpligt – att hon kysste sin pojkvän utanför brottsplatsen när hennes rumskamrat precis hade blivit mördad. Vi tyckte det var fascinerande och arbetade mycket med att försöka ge människor olika perspektiv på denna stund, så att man fick en bild av hur detta kunde ses från olika synpunkter. Visst fanns det människor som tyckte att det var olämpligt, och det fanns också folk som tyckte att det var ett vanligt sätt att trösta någon efter en traumatisk händelse.”
Under dagarna efter mordet på Kercher skiftades fokus till Knox och tidningarna började berätta historier om den misstänkta istället för offret.
”Inom kriminologin har vi ett koncept som heter ’det ideala offret’”, förklarade doktor Yardley. ”Det är människor som vi ser som mest värda en offerstatus – människor som är helt oskyldiga, som inte förtjänade vad som hände dem. Meredith Kercher var verkligen det perfekta offret. Sedan antar jag att man har, och detta är inte ett vetenskapligt begrepp, men man har den ideala förövaren. En person vars uppförande är helt utöver det vanliga. Någon som sticker ut och avviker från det normala, någon som inte beter sig som de borde göra. Jag tror att vi ganska tidigt började se förövartecken kopplade till Amanda och många exempel på hennes beteende var sådana.”
Beteende kan ha varit det första beviset som användes av åklagarna och allmänheten för att döma Knox, men det var långt ifrån det enda som väckte deras intresse. Det finns en anledning till att hon var i fokus och inte Sollecito eller Guede. Anledningen var samma som ledde Mignini till att dra sin slutsats om mördarens kön – en filt låg placerad över kroppen efter brottet.
”Jag tror att vi är fascinerade av kvinnor som dödar och kvinnor som anklagas för mord, mycket mer än vad vi är av män”, säger doktor Yardley. ”Detta eftersom det för det mesta är män som begår mord. I England och Wales tror jag att ungefär 90 procent av alla mordmisstänkta är män och endast tio procent är kvinnor. Kvinnors våld är något vi fortfarande tycker är fascinerande. Så
det är inte konstigt att hon hamnade mitt i detta, det stämmer överens med denna typ av populärkulturella fascination för kvinnor som korsar gränserna för så kallat kvinnligt och vårdande beteende.”
”Foxy Knoxy”
I tillägg till överträdelserna för ”kvinnligt” beteende fanns givetvis också den sexuella aspekten. Det faktum att Amanda Knox var en ung kvinna som var sexuellt aktiv var uppenbarligen en guldgruva för tabloidjournalisterna som anlände till Perugia. Hon kallades ”Foxy Knoxy”, hon fick frågor om ”fetischistiskt sex” och rubriker som ”Död tjej var rädd för Knoxys sexleksak” blåstes upp på löpsedlarna. Teorin om att Kercher var förskräckt över Knox extrema promiskuitet var en viktig del i åklagarnas fall. Enligt dem var det just detta som var orsaken till attacken. På löpsedlarna ersattes samtidigt flickan från södra London av vad media hade gjort henne till. Den ideala misstänkta blev mer hemsk för varje dag som gick.
”Vi dömer mäns och kvinnors beteenden på olika sätt. Jag tror att de konservativa åsikterna om hur kvinnor ska uppträda, som är mer vanliga i Italien och i katolska länder, bidrog ganska mycket till fallet”, säger doktor Yardley. ”Lokalbefolkningen var ganska förfärade av hennes beteende, men Perugia är en studentstad. Universitetet är en stor del av livet i Perugia, så jag tror inte att hennes beteende var så ovanligt. Men folk tänker ändå ’Titta på alla sätt hon inte beter sig som en kvinna ska’.”
Knox kön, hennes sexualitet, utseende och beteende – allt skapade den perfekta nyheten för media. Hon framställdes som en machiavellisk isdrottning som använde sex för att få män att göra hemska saker för hennes skull, en skruvad galning som inte visade någon ånger för vad hon hade gjort. Det är inte konstigt att det blev en stor sensation, medias version låter som en film.
”De ovanliga komponenterna i fallet är det som lockar människor. Det finns ett koncept som jag lär mina kriminologistudenter under deras sista år, det är något som kallas ’nyhetsvärde’”, förklarar doktor Yardley. ”Kriminologen Yvonne Jewkes fastställde tolv nyhetsvärden för brott – vad som gör en brottshistoria till en nyhet. Och denna historia har allt: det finns ett litet ovanligt inslag, våld och sex. Allt finns där och har en ovanlig karaktär. Jag tror att om Amanda Knox inte hade varit kopplad till fallet eller misstänkt för inblandning så skulle det vara en helt annan historia. Den skulle kanske ha varit mindre uppmärksammad.”
Men uppmärksammad var den definitivt. Mediestormen kring rättegången var omöjlig att ignorera. Nya och chockerande fakta tycktes komma ut i en skrämmande takt. Med så mycket medieuppståndelse och åsikter som cirkulerade kring rättegången är det svårt att föreställa sig hur stort tryck det måste ha varit på både utredarna och alla inblandade som försökte förbli opartiska.
”Jag tror det spelar en otroligt stor roll eftersom alla har tillgång till internet. I en jury kommer det finnas medlemmar som har läst om mordfallet på internet, Twitter och Facebook”, säger doktor Yardley. ”Människor är mer utsatta för alla olika åsikter, fördomar och stereotyper nu än vad de var förr i tiden. För nu finns allt runt oss. Nya medier har helt förändrat det straffrättsliga landskapet.”
Sociala medier var kanske inte så vanligt förekommande 2007, men det var däremot tabloidjournalistik. Alla som har
sett Netflix-dokumentären Amanda Knox minns nog den tidigare Daily Mail- journalisten Nick Pisas röst. Regissörerna använder honom som mediernas röst och han är villig att bjuda på information som är lika uppseendeväckande som rubrikerna han skapade. Han beskriver fallet som en ”journalists våta dröm”, berättar hur de grävde genom Knox och Sollecitos profiler på sociala medier efter intressanta bilder (det var trots allt därifrån smeknamnet ”Foxy Knoxy” kom) och minns utdrag ur hennes fängelsedagbok. Hans ärlighet är ganska chockerande.
Ett av Pisas mest chockerande avslöjanden är att väldigt lite, om ens något, av det som rapporterades genomgick någon faktakontroll. Journalisterna fick reda på något, skrev om det och när det hamnade i tidningen var det fakta. Doktor Yardley berättar att sättet som information läggs till i historier som fakta är ett växande problem. ”Du antar bara att fakta kontrolleras, men i vissa fall är det uppenbarligen inte så.”
”Mycket beror på alla leker detektiver online”, säger Yardley. ”Om du läser i brottsforumen på webbsidan Reddit och på brottsförfattares olika bloggar ser du många diskussioner. Det kan vara någon som skriver: ’Denna person uppförde sig på detta lite udda sätt, därför måste den vara inblandad på något sätt’. När brottsfall diskuteras på nätet blir spekulation till fakta, även om det inte är sant. Eftersom någon skriver det i en blogg eller säger det i en podcast blir det en typ av vedertagen sanning om brottet. Det är denna blandning av fakta och fiktion som jag tror är fallet här. Det blir en del av berättelsen och folk börjar tro att det ligger någon sanning i det eftersom det har stått i tidningen.”
”Mycket av rapporteringen berodde på en förändring inom journalistiken på den tiden”, berättar Blackhurst. ”Runt 2006–2009 blev sociala medier och online-journalistik ett sätt för människor att få blixtsnabba uppdatering om historier som denna. Många av dessa rubriker och skriverier om människors sexualitet – att man nästan framställde dem som karikatyrer – var utformade för att människor skulle kunna klicka och reagera snabbt och sedan gå vidare till nästa sak. Men allmänheten skulle också ha något att gå tillbaka till i sina Twitter-flöden flera timmar senare eller nästa dag. Givetvis fördöms detta av vissa, men allt var utformat så att man skulle ta denna tragiska händelse och göra den till underhållning.”
OFFREN
Vår fascination för brottshistorier är inget nytt men det känns verkligen som att den tillfredsställs mer än någonsin. Begreppet ”underhållning” gäller inte bara fiktion, det är det självklara målet med så mycket av rapporteringen i fall som detta. Läsare letar efter sensationella rubriker om avvikande, skruvade mördare och det är så en förlorar uppfattningen om hur dessa historier började. Fokuset i Netflix-dokumentären Amanda Knox framgår tydligt av titeln. Det är en film om ett justitiemord, om hur samhället hungrar efter dessa historier och hur vi suger åt oss dem. Det finns inga intervjuer med familjen Kercher, som för övrigt tackade nej till att delta i dokumentären.
HON FRAMSTÄLLDES SOM EN ISDROTTNING SOM ANVÄNDE SEX FÖR ATT FÅ MÄN ATT GÖRA HEMSKA SAKER FÖR HENNES SKULL.
MEDIESTORMEN KRING RÄTTEGÅNGEN VAR OMÖJLIG ATT IGNORERA. NYA OCH CHOCKERANDE FAKTA TYCKTES KOMMA UT I EN SKRÄMMANDE TAKT.
Yardley var förvånad över att inte se någon representant för familjen Kercher, men hon var inte förvånad över att Knox var så tydligt i fokus. ”Det är vanligt i högprofilerade fall där den anklagade har fått mycket uppmärksamhet. När det sedan görs ett program eller en dokumentär handlar det nästan bara om dem”, säger hon.
”Jag tror att det finns en slags narcissism i Amanda Knox. Jag anklagar henne inte för något och det hon har gått igenom är hemskt, men hon ser till att alltid få tillbaka uppmärksamheten. Hon uttrycker inte mycket empati för Meredith eller hennes familj. I början av dokumentären säger hon: ’Meredith Kercher var min vän i några veckor. Jag var chockad över vad som hände henne. Det gick inte att förstå. Det var brutalt och det kunde ha hänt med mig.’ Hon får det alltid till att handla om henne själv.”
Den kända och hyllade dokumentären skildrar Knox egna erfarenheter av mediernas dom och de hemska saker hon gick igenom. Hon tillåts berätta sin version, men det finns många som fortfarande hävdar att hon ljuger och att hon hade något att göra med mordet på Meredith Kercher. Det finns webbsidor som sammanställer alla Knox motsägelser och det finns sidor som säger emot de som tror att hon är skyldig. Med så bestämda åsikter och brist på definitiva svar är det inte troligt att Netflixdokumentären blir slutet på historien. Men vad kommer det att resultera i? Kommer fallet någonsin att få det slut som de inblandade förtjänar?
”Meredith Kerchers familj kommer tyvärr aldrig få alla svar som de letar efter”, säger Yardley. ”Rudy Guede dömdes för brottet, så någon har ställts till svars för det. Men på grund av den långa och utdragna processen av överklagande och upphävda domar har nog familjen Kercher troligtvis frågat sig om flera är inblandad och om de har kommit undan med något. Det är nog ganska jobbigt för dem eftersom fallet aldrig kommer att få en lösning. Media och tv-producenter kommer alltid att vara intresserade av att göra medieproduktioner av fallet. Så länge vi inte har de slutgiltiga svaren så tror jag inte att detta fall kommer att försvinna. Det kommer alltid finnas där och jag tror att Knox och Sollecitos identiteter till viss del är förknippade med denna händelse – det har blivit en del av dem. Jag tror att de alltid kommer att prata om det på något sätt, Amanda Knox i sitt arbete med offer för justitiemord och Sollecito som brottsexpert på italiensk tv. Det är någonting som alltid kommer att vara centralt för deras identiteter och det kommer aldrig att försvinna”, fortsätter hon.
”Alla blev kända och ikoniska på flera sätt, utan att ha bett om det. Det har lämnat sina spår på var och en av dem”, håller Blackhurst med. ”Mignini kallades ’ond’ av folk på gatan, Amanda och Raffaele blev igenkända vart de än gick – de måste förena allmänhetens bild av sig själva med sina egna självbilder.”
”Tvetydighet är bra om du är medieproducent, men hemskt om du är familj till någon som mördats under dessa omständigheter”, avslutar Yardley. ”Du vet bara att du aldrig kommer att bli lämnad ifred.”