Hon tog tjänstledigt och fann drömjobbet
PORTRÄTT: SANNA WIESLANDER HÖLL FAST VID SIN INSTINKT
Hon lät människa möta djur i serien Animal instinct och byggde själv sin karriär. Sedan tre år tillbaka kan Sanna Wieslander överleva på sitt konstnärskap.
I Vasastan, ett stenkast från Schillerska gymnasiet, i Göteborg hittar vi in i en gammal lägenhet. Nu förtiden är den Sanna Wieslanders ateljé.
– Här har jag varit i tre år nu, säger hon när hon hälsar oss välkomna in.
Första rummet rymmer ett litet pentry, ett litet bord och ett skrivbord vid fönstret. På väggarna trängs hennes konstverk. På en tavla går det att läsa The earth without art is just ”eh”.
TRE ÅR. LIKA länge sedan var det som hon på, heltid, faktiskt kunde säga att hon kunde överleva på endast hennes konstnärskap. Men resan fram dit för Sanna var inte helt tydlig.
– Det bara blev så, säger hon och skrattar lite.
Hon förklarar att visst har hon alltid varit kreativ och gillat att pyssla. Men det tog ganska lång tid för Sanna att komma på rätt spår.
– Jag gick musikklass på Västerskolan, sedan gick jag bild och form på gymnasiet, men jag tänkte nog inte att det var konstnär jag skulle ha som yrke. Det var lite flummigt att säga att man ville bli konstnär.
Även om det var just det hon för länge sedan hade skrivit i en ”mina vänner- bok”.
– Konstnär eller delfinskötare hade jag skrivit.
EFTER GYMNASIET BÖRJADE Sanna jobba i en klädbutik på Torp och sedan flyttade hon till Göteborg när hon fick möjlighet att arbeta i en av kedjans butiker där. Men en dag kände Sanna att hon sökte något mer.
– Jag kände mig färdig med mitt arbete. Jag behövde en paus och göra något som var kul, något som jag gjorde för min egen skull.
Sanna tog tjänstledigt ett år och började på konstkola. En ny värld öppnade sig för henne.
– Det var helt fantastiskt att komma dit. Jag kände ”här vill jag vara”.
När de fick en uppgift att göra en tryckserie i skolan föddes en idé som lade grunden för att Sannas karriär tog fart.
– Jag bläddrade i en modetidning och såg en tjej i en zebraklänning. Jag föreställde mig hur det hade varit om hon hade haft ett zebrahuvud med.
Hon började rita och snart hade zebratjejen, som hon kallar Partyanimal, fått några vänner.
– Eftersom jag tecknade så detaljerat, var det svårt att använda traditionell tryckteknik, men jag frågade om jag fick göra det digitalt.
DET FICK HON. Och tur var det för med serien med djurmänniskorna öppnades en karriärsmöjlighet för Sanna.
– Jag lade ut mina bilder på Instagram och då var det en butik i Norge som hörde av sig och frågade om de fick sälja mina posters.
Så direkt efter konstskolan startade Sanna eget företag.
– Hur gör jag nu, tänkte jag. Jag var tvungen att lära mig företagsekonomi. Och som tur var har jag en snäll storebror som hjälpte mig med hemsidan. Sedan rullade bara på. – Jag tyckte det var jätteroligt. Som mest har hon haft 90 återförsäljare, i dag har hon runt 50-60 stycken.
– Och jag var nyss på Formexmässan uppe i Stockholm, då fick jag några nya.
FRÄMST ÄR DET inredningsbutiker som säljer hennes posters och kort.
I dag har hon 13 djurmänniskor i serien ”Animal instinct”.
– Det brukar börja med att jag ser en person, och så föreställer jag mig hur den skulle se ut som ett djur. Som med den här, då såg jag en kille på Andra lång, med getskägg då var det ganska självklart, säger hon och visar sin getman Hipster goat.
Själv vet hon inte vilket djur hon själv skulle vara.
– Men min mamma har målat mig som en flygekorre.
I VANLIGA FALL har hon fullt upp med att svara på mejl och packa sina order, det blir inte mycket tid kvar att sitta vid ritbordet. Men just nu är Sanna inne i en skaparperiod.
– Ja, nu är jag inne i en bubbla. Jag har börjat med en ny serie, den ska jag göra i begränsad upplaga. Idén fick hon för länge sedan. – Jag leker alltid fram mina idéer. Jag satt och droppade bläck i ett vattenglas. Det blev så häftigt, men jag visste inte då vad jag kunde göra med det, men det vet jag nu.