”KÄNNS HOPPLÖST”
LINN NILSSON FRÅN UDDEVALLA TVINGADES BRYTA EM-FINALEN
Söndagen den 12 augusti skulle bli Linn Nilssons stora dag 2018.
Men 27-åringen från Uddevalla kom aldrig över mållinjen under EM i Berlin. Med tre varv kvar tvingades hon bryta 5 000-metersloppet med andningssvårigheter.
– Det är samma problem som jag haft under sommaren och under tidigare år: jag har svårt med allergier och får svårt att andas vid ansträngning, säger Linn Nilsson.
Hon kände nästan direkt att hennes löpning inte fungerade som den brukar och hon blev tvungen att bryta.
– Det känns väldigt hopplöst. Det är inte första gången det händer och jag vet om att det kan bli så här, säger Linn Nilsson.
INFÖR EM HAR Hällelöperskan tränat på hög höjd – i Sankt Moritz – där pollennivåerna är väldigt låga.
– Där har jag inte haft problem med andningen på samma sätt. Jag har försökt att göra allt för att det inte skulle bli så här igen. Därför känner jag mig väldigt frustrerad.
Linn Nilsson menar att hon tränat bra hela året och gjorde dessutom ett väldigt lyckat lopp i USA (5 000 meter) i början av maj.
– Jag har aldrig känt mig i så bra form som inför EM. Därför känns det tråkigt att jag inte fick göra mig själv rättvisa.
Löperskan har under flera år haft kontakt med läkare om sina andningssvårigheter.
– Jag börjar känna att jag inte vet hur jag ska få ordning på min allergi mot pollen som sätter sig i andningsvägarna. Vi får se om det finns något att göra eller om det kan bli en bättre utomhussäsong nästa år.
ÄVEN MIKAEL EKVALL, som tävlar för Strömstad, fick bryta i EM. Efter att maratonlöparen sprungit omkring 35 kilometer föll han ihop på banan. Strömstadslöparen, som dagen innan hade känt av smärtor i magen, orkade aldrig ta sig över mållinjen.
– Tyvärr började smärtorna redan dagen innan starten. Jag fick då magproblem och började känna mig febrig. Tyvärr hade jag nog ätit någonting som inte var så bra för magen, säger han.
HAN BESLUTADE SIG ändå för att starta. Men kort efter startskottet började symptomen visa sig när 29-åringen saknade energi. Han försökte då lösa situationen genom att dricka vatten. Till en början svarade också kroppen bra på vätskan.
– Men sedan efter drygt 15 kilometer började jag spy upp det mesta som jag hade ätit. Sedan blev det bara mer och mer spyor, säger han.
Med cirka sju kilometer kvar till mål föll han ihop på gatan.
– Första gången jag ramlade var efter 30 kilometer. När jag sedan hade sprungit 35 kollapsade jag.
Mikael Ekvall beskriver hur symptomen påverkade hans löpning:
– Det började med att jag blev lite snurrig. Sedan tappade jag kroppskontrollen. Jag kände också att benen inte längre svarade. Funderade du någon gång på att inte ställa upp när du dagen innan kände av symptomen?
– Visst, när jag kände febern fanns det kanske en tanke. Samtidigt, när det hade gått så oerhört bra på träningslägret och vaknade upp på morgonen på tävlingsdagen, kände jag att jag måste ställa upp. Det var som sagt lite av en chansning, säger Mikael Ekvall.
Em-finalen blev en mardröm för Linn Nilsson. Med tre varv kvar fick Hällelöperskan bryta med andningssvårigheter. – Tråkigt att jag inte fick göra mig själv rättvisa, säger hon.