Elin Gustafsson: ”Är det verkligen insidan som räknas?

Det är ett uttryck man får lära sig tidigt: att det är insidan som räknas. Men är det verkligen sant? Egentligen vill jag svara ja, men svaret är lika mycket nej. För att ens få ta del av den där oumbärliga insidan behöver ytan först göra lite av jobbet. Sedan kan vi tränga oss genom fasaden och se vad som gömmer sig där bakom. Jag talar inte om människans yttre, även fast vi också ständigt värderar andra människors och vår egen yta. Hur lite vi än vill erkänna det för oss själva så är det nog så. Men bortsett från mänsklighetens fåfänga gör vi otroligt många val i vardagen, enbart baserat på det yttre.

Du kanske ska köpa en frukostmacka och har två val. En vars innehåll du egentligen gillar mer – men den andra, i själva verket totalt smaklösa mackan, ser otroligt graciös ut och faller dig mer i smaken rent estetiskt. Vi äter ju faktiskt med ögonen och visst fan borde den snygga mackan vara godare?

Ha! Återigen har ytan lurat ditt urholkade inre du alltid identifierat som ”fördomsfritt”.

Jag vet inte

hur många gånger jag har varit på systembolaget för att köpa ”något vin” till kvällen. Inte för något särskilt, utan bra en helt vanlig flaska rötjut. ”Tänkte testa något nytt”, och inte slår det mig att läsa på om de vinerna jag faktiskt vet att jag tycker om. I stället botaniserar jag bland hyllorna och tar en flaska av den röda drycken – iklätt något bohemiskt papper och kanske något skojigt repsnöre runt korken. Det här blir bra! Tänker jag.

”

Återigen har ytan lurat ditt urholkade inre du alltid identifierat som ”fördomsfritt”

Men när jag sedan korkar upp visar det sig att vinet bara varit förklätt, likt Ursula i ”Lilla sjöjungfrun”.

I en artikel från Kulturnytt i veckan tog de upp just det här med hur ytan påverkar våra val. Det gällde såklart inte vinflaskor och frukostmackor, utan olika streamingtjänster som nu växt till sig likt mördarsniglar i en frodig trädgård under coronapandemin. Vad är det som gör att vi klickar på en specifik bild för att se en film eller en serie när valen är så många?

Det som ska

locka den obeslutsamma, förvirrade tittaren hemma i soffan med allt för många streaming-abonnemang (ja, mig inkluderat) kallas key-art. Det är bilderna som ska fresta dig lite extra till att klicka in och vilja se mer.

Lina Nord som är art-director på SVT förklarade för Kulturnytt att det finns tre saker som styr vårt ytliga beteende i streaming-djungeln. För att publiken ska vilja klicka vidare behöver bilden vara genomarbetad med ett specifikt budskap och en viss känsla, den ska ha med 1-3 personer som gärna har ansikten man känner igen och slutligen en enkel slående text.

Efter att jag läst artikeln var jag tvungen att botanisera runt på alla streamingkanaler jag har (och det är många) för att se vad jag har tittat på och vad jag har baserat mina val på. För jag vill ändå påstå att jag nästan alltid väljer film, tv-serie eller litteratur för den delen baserat på allt från Imdb-rankning och tips från ”pålitliga vänner” till en och annan recension. Inte går väl jag bara på omslaget?

Men kommer jag verkligen undan med det? Nja, helt ärligt har jag inte en susning om vad innehållet faktiskt handlar om. ”Den här ska vara sjukt bra” och ett snajdigt omslag räcker gott för att valet ska bli gjort.

Jag tröstar mig med att Lina Nord också medger att ytan i det här fallet har nästan all betydelse. ”Syns du inte finns du inte” i streaming-djungeln.

Därför ska jag nu under min semester utmana mig själv och ge de där otroligt fula omslagen en chans. Vem vet, kanske gömmer sig något helt fantastiskt där bakom.