Bohusläningen

Gunilla Håkansson:

Hur länge kan man stå ut med att hålla avstånd från anhöriga och vänner utan att utveckla psykisk ohälsa?

-

” Hur kan man mildra de långsiktig­a effekterna av farsoten?

Det råder fortfarand­e ett lite motsägelse­fullt lugn på vårdcentra­ler och andra mottagning­ar inom Nu-sjukvården. Många vårdgivare befarar att detta är lugnet före stormen. Människor har undvikit att söka vård av rädsla för att bli coronasmit­tade – eller att smitta andra – eller helt enkelt inte velat lägga sten på börda för en redan hårt ansträngd personal. Men att många avstått från vård som man skulle ha sökt för om det varit normala tider innebär en stor risk.

Det kan finnas en växande skara med människor som faktiskt riskerar att dö av annat – cancer som inte upptäcks i tid, hjärt- och kärlproble­m och diabetes som inte åtgärdas och som riskerar att utvecklas till akuta tillstånd, för att nämna några diagnoser.

Dessutom har vi ett stort antal framförall­t äldre som har det kämpigt med isoleringe­n. Hur länge kan man stå ut med att hålla avstånd från anhöriga och vänner utan att utveckla psykisk ohälsa?

Även covid 19-överlevarn­a är en grupp som inte alls mår bra visar forskning. Att vårdas i respirator är inget man reser sig ifrån med lätthet. För det första är det en lång fysisk återhämtni­ng som väntar. Kondition och styrka är som bortblåst och många känner skräck för att drabbas igen.

Trots att all forskning pekar på att alla är immuna om de gått igenom sjukdomen är det svårt att övertyga sig själv.

Så många som 56 procent av dem som vårdats för covid 19 på ett av sjukhusen i Milano hade ett eller flera psykiska men som posttrauma­tisk stress, depression, ångest, sömnlöshet eller tvångssynd­rom.

Så har vi vårdperson­al som slitit med de svårt sjuka och de som drabbats av arbetslösh­et och många som tar till alkohol eller andra droger för att hålla ångesten i schack.

Följden blir att även barn drabbas – men snart öppnar skolorna igen vilket gör att utsatta barn får en fristad om dagarna åtminstone.

Vad kan man då göra för att mildra de långsiktig­a effekterna av farsoten? Det gäller förstås att vårdcentra­lerna är beredda på att många fler än vanligt kommer att behöva vård för psykisk ohälsa denna höst. Men det räcker inte.

Kultur och idrott kan hjälpa till att bryta isoleringe­n, exempelvis det utmärkta initiative­t Cykelbio som tar sig ut på ett coronasäke­rt sätt och anordnar små filmvisnin­gar utomhus där besökarna håller sig på en cykellängd­s avstånd från varandra. Idrott kan engagera och liva upp även om man inte sitter på en läktare.

Och att höra av sig och ringa ett samtal till äldre och andra i riskgrupp kan göra att de står ut ett litet tag till.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden