Fyra i familjen bor på sex kvadratmeter i en buss i skogen
När livet förändrades började Amalia Braunshtal och hennes familj prioritera annorlunda. Från vanligt lägenhetsliv tog de steget och flyttade – in i en buss.
Amalia Braunshtal bor med sambon Robin och barnen Sixten och Hedda i en gammal buss på sex kvadratmeter. Utan dusch och utan toalett, men med en uppfylld dröm om ett friare liv.
– Fördelarna med att bo så här är oändligt många. Mer tid för varandra, färre saker att hålla reda på, ekonomisk frihet och alla möjligheter att vakna upp vid en strand en morgon och mitt i stan nästa, säger Amalia.
För några år sedan såg situationen helt annorlunda ut. Amalia och Robin bodde i en 116 kvadratmeter stor lägenhet mitt i Norrköping, och förutom att lägenheten var större än genomsnittet följde livet normerna. Amalia Braunshtal beskriver det som att hon ”jobbade 250 procent” – förutom tjänsten som lärare och klassföreståndare drev hon eget företag och undervisade i dans. Men så dog Amalias syster oväntat och ingenting blev som förut.
– Det tog nog ett år att komma över chocken, och för att överleva sorgen var vi tvungna att göra något annat. Leva mer meningsfullt. Att bo i en buss har nog alltid varit lite av en dröm för mig.
Amalias pappa har själv bott stora delar av sitt liv i en tolv meter lång armébuss, så ”äpplet faller inte så långt från trädet”, säger Amalia. Hon och familjen bestämde sig för att testa och hittade en buss från 1982 på Blocket för 33 000 kronor.
Amalia sa upp sig från lärartjänsten, och under nästan ett år fräschade de upp bussen och skapade så smart och funktionell inredning de kunde, med en återbrukstanke som röd tråd. Inför sommaren 2019 hyrde familjen ut sin stora lägenhet och gav sig ut på vägarna.
Planen var Europa, men så blev det obligatoriskt att gå förskoleklass och sonen Sixten behövde vara hemma igen redan i augusti. Så i stället utforskade familjen Sverige, från Öland i söder till Ångermanland i norr.
– I september flyttade vi tillbaka in i lägenheten igen, men det var som att gå rakt in i en vägg av ångest. Så vi sade upp den, utan att egentligen ha någon annan plan för bostad än bussen.
När senhösten kom med alla tjocka, blöta overaller och vantar, kände familjen att sex kvadratmeter kanske ändå var i minsta laget. De hittade en yogastudio vid Göta kanal och hyrde in sig på ett litet loft över vintern. När våren kom flyttade de ut i sin buss igen, som nu står på en bit hyrd mark och har utökats med ett stort tält utanför (”vårt vardagsrum”).
– Jag tror att grunden till att många inte vågar testa ett annat liv är att man försöker planera för långt framåt. Vi tänker inte så. Det är nu vi kan bo så här, barnen är små och vill vara nära oss. Om något år – eller till och med i höst – kanske det inte känns rätt längre. Då följer vi den känslan i stället.
Amalia har över 20 000 följare på Instagram som får hänga med i familjens liv och vardag. De flesta är positiva till deras ovanliga boendesituation.
– Jag får förstås många frågor, som ”hur gör ni om det regnar?” Tja, vi är inomhus, eller tar på oss regnkläder och hoppar i vattenpölar, precis som de flesta andra säkert gör när det regnar, säger Amalia.
Basbehov och hur man löser dem i en toalettlös buss på sex kvadratmeter är det som flest funderar över. Där bussen står vid Göta kanal har familjen tillgång till en servicebyggnad med dusch och toaletter. Och när de är på resande fot hälsar de på vänner, badar i sjöar, använder offentliga toaletter eller kissar i naturen. Just Amalias familj brukar inte stå på campingar, men det är också ett alternativ för att få tillgång till dusch.
– Livet i bussen är inte så annorlunda som folk verkar tro. Vi har ordnat rinnande vatten, och vi har solpaneler på taket som ger oss el. Vi har tv och ett litet kök, inga konstigheter. Vi är helt vanliga människor som har valt att jaga vår lycka, säger Amalia.
Hon beskriver sig själv som en ”löjligt positiv person” och har lite svårt att hitta några nackdelar med sitt boende.
– Det är klart att det skulle vara skönt att stänga om sig, men varje gång jag säger det inser jag att det räcker att ta en promenad i stället. Och ja, bussen blir stökig ganska fort – men å andra sidan går det fort att städa.
Att gå från 116 till sex kvadratmeter innebär att även bohaget har minskat. Amalia säger att både hon och sambon får lite panik när antalet saker blir för många. Men hon skulle ändå inte beskriva sig som en strikt minimalist.
– Jag älskar kläder och prylar, vår livsstil handlar inte alls om att vi hatar saker. I stället väljer vi det vi har med omsorg.
”
Jag tror att grunden till att många inte vågar testa ett annat liv är att man försöker planera för långt framåt. Vi tänker inte så.
Amalia Braunstahl
Att göra en
stor livsomställning med två små barn ser Amalia Braunshtal inte som något hinder alls. Tvärtom.
– Jag skulle säga att man ska prova detta NÄR man har små barn. De är anpassningsbara, de älskar att vara nära sina föräldrar och blöjbarn är ju perfekt om man inte har någon toalett, säger Amalia och skrattar.
– Passa på att resa och leva innan det är dags för skolplikten. Ge era barn det. Vi ger dem hela världen.