De ger ut boken om sitt Valbo-ryr
VALBO RYR: DALSLANDS SYDVÄSTLIGASTE SOCKEN
Valbo-ryr är ett unikt ställe. Den gamla socknen ligger nämligen i både Bohuslän och Dalsland, på en gång. För så kan det gå när byråkratin tillåts övertrumfa geografi och känslor.
Från det att Kurth-åke Karlsson i Hattefjäll fick idén att göra en bok om hembygden i Valbo-ryr socken tog det åtta år innan boktryckeriet gjort sitt.
Så länge arbetade tolv sockenbor, som bildat en särskild bokkommitté (föreningen Valbo-ryrs sockenbok), med att kontakta hembygdsbor och olika arkiv för att samla fakta och bilder till den 626 sidor tjocka boken.
VALBO RYR ÄR Dalslands sydvästligaste socken. Den tillhörde från början gamla Älvsborgs län, men när församlingen överfördes från Ödeborgs kommun till Munkedals kommun i Göteborgs och Bohuslän bytte invånarna här länstillhörighet.
– Men vi kom aldrig att tillhöra landskapet Bohuslän, utan Valboryr ligger fortfarande kvar i Dalsland, säger Kurth-åke Karlsson och det är också den anekdoten som inleder den tjocka men lättlästa boken.
BOKKOMMITTÉN HAR GÅTT grundligt tillväga och börjar berättelsen om Valbo-ryr som gränsbygd redan 1273. Men mer spännande är kanske att Valbo-ryr på 1600-talet var riksgräns mot Danmark/norge.
Här fanns också befästningar mot fienden långt senare, när tyskarna intog Norge under andra världskriget. Valbo-ryr hyste in i modern tid tre livsmedelsbutiker (i Flatebyn, Hattefjäll och Solhem) i och två skolor (innan 1942 fanns faktiskt tre skolor här) och bygden hyste omkring tusen invånare. Idag uppskattar kommittén att det här bor mellan 200 och 300 personer.
– Den sista affären här låg i Flateby och hade öppet fram till 1970, minns Inger Karlsson.
– NÄR VI flyttade hit på 1970-talet stod väldigt många hus tomma här omkring. Så är det inte alls längre. Många hus har köpts av norrmän, säger Inga-lill Johansson.
Den färska historieboken berättar annars mest om gårdar och fastigheter, och om vilka människor som ägt och bott i dem under 1800- och 1900-talet. Detaljerna är många och bilderna också många. Här finns också en hel del små berättelser som till exempel den om Augusta i Rörvik med sina kor, eller om hur Munkedals AB satte upp kolugnar vid Åkervik på Vägsäter för att bränna kol i början på 1940-talet då det rådde brist på bensin.
VI LETAR SJÄLVA upp senare tiders vintersportställe, Viksjöbacken, här i Valbo-ryr. Så sent som in på 1970-talet fanns här den största slalombacken i omgivningarna dit det bland annat gick bussturer med alpinentusiaster från Uddevalla.
– Här fanns en replift från 1965, och 1970 köpte man en släplift som gjort tjänst i Sälen. Den sattes upp här i backen, minns Inga-lill Johansson.
Man allt vi hittar under vårt besök nu är skogbeklädda kullar. Lite längre bort ståtar Valboryrs kyrka som ser fräsch ut efter renovering för några år sedan. Jordbruksmarkerna verkar till större delen brukade och åtminstone har åkrarna inte tillåtits växa igen.
DEN HÄR SOCKNEN ligger centralt, menar Inger Andersson, och får medhåll från alla de andra fem ur kommittén som vi träffar på plats i Hattefjäll hemma hos Kurth-åke och Anita Karlsson.
– Vi har 18 kilometer till Färgelanda och i runda slängar samma sträcka till Uddevalla och/eller Munkedal.
Nya boken är tryckt i 400 ex till att börja med och säljs av bokkommittén själv.
– Vi har inte råd att gå ut till bokhandlare så folk får ringa oss helt enkelt, säger Anita Karlsson.