Politiker är amatörer när det gäller lagen
”Som utredare fick jag ta mig för pannan flera gånger om”
Efter att ha läst den klarsynta insändaren om hur politikerna skött (läs: inte har skött) frågan om husen i Bodele kan jag inte låta bli att delge läsarna min erfarenhet av hur det står till med kompetensen hos politiker, om än att det bara rör två nämnder. Dock är jag ganska övertygad om att den inkompetens jag mött i tjänsten som utredare vid polisen kan appliceras på i stort sett vilka politiker som helst, även om det naturligtvis finns undantag.
MILJÖRÄTTEN UTGÅR FRÅN den speciella fastighetsrätten och vilar på tre huvudben, naturresurslagstiftning, plan- och bygglagstiftning samt skyddslagstiftning. Från dessa tre grenar utgår det en lång rad lagar, förordningar samt verksföreskrifter. Vid mitten av 1990-talet handlade det om cirka 200 författningar. I dag är det ännu fler, vilket självfallet kräver särskild utbildning och intresse för att kunna tolka dem. Som politiker går det dock inte att lita till tjänstemännens kunskap när beslut ska fattas, vilket tydligt framgår av den juridiska litteraturen.
Miljönämnden i Enköpings kommun samt byggnadsnämnden i Melleruds kommun blev båda fällda för tjänstefel i högre rätt efter undertecknads utredningsinsatser, totalt cirka 15 politiker.
Det är synd att inte några journalister granskat utredningarna mera ingående då guldgruvor låg öppna för inmutning när det gällde kompetensen hos politikerna. De svar som lämnades i förhören i de båda utredningarna är rent häpnadsväckande. Som utredare fick jag ta mig för pannan flera gånger om. Den inkompetens som dessa besatt är med all sannolikhet representativ för de flesta politiker, det vill säga låg på ren amatörnivå. Varför skulle Bodele utgöra ett undantag?
Erold Coleman, före detta kriminalpolis