An­mäl­ning­ar­na om våld i hem­met ökar

VÅLDS­UT­SAT­TA. So­ci­a­len hin­ner in­te ge till­räck­ligt stöd

BotkyrkaDirekt Norra - - SIDAN 1 - Hen­rik Lindstedt

Allt fler i Bot­kyr­ka sö­ker hjälp för våld i nä­ra re­la­tio­ner. ”Med ökad ar­bets­lös­het och trång­bodd­het ökar vål­det i hem­met. Vi be­hö­ver mer re­sur­ser”, sä­ger Ka­ta­ri­na Lind­ström på so­ci­al­för­valt­ning­en.

Sand­ra (som egent­li­gen he­ter nå­got an­nat) är 32 år och bor i Bredäng med si­na fem barn mel­lan två och fjor­ton år. Hen­nes lä­gen­het lig­ger i ru­i­ner ef­ter en de­struk­tiv man. Han sit­ter i häk­tet, pre­cis dömd till två års fäng­el­se i tings­rät­ten för grov kvin­no­fridskränk­ning.

Där­i­från kan han in­te ska­da hen­ne fy­siskt. Men här bör­jar en ny ut­ma­ning för Sand­ra. Hon har in­te råd att lä­ka.

Det mest aku­ta är att hon in­te kan kän­na sig trygg. Dör­ren är så sön­der­sla­gen att den in­te går att lå­sa. Men det har so­ci­al­tjäns­ten in­te kun­nat hjäl­pa till med. Otrygg­he­ten blir än­nu vär­re ef­tersom hen­nes förs­ta man, som även han var våld­sam, ibland står ut­an­för och vill kom­ma in.

– Det är helt sjukt, jag har till och med tänkt ”jag bor­de in­te ha an­mält det, jag tar till­ba­ka an­mä­lan”. Jag viss­te in­te hur då­lig hjälp jag skul­le få, sä­ger Sand­ra.

Sand­ras man slog hen­ne med järn­rör och spar­ka­de hen­ne i hu­vu­det. Hon for ut och in på sjuk­hus, men lyc­ka­des all­tid bort­för­kla­ra blå­mär­ke­na och hjärn­skak­ning­ar­na. Det se­nas­te året es­ka­le­ra­de vål­det tills dess att hon in­te ha­de nå­got an­nat val än att an­mä­la.

Men än­då är hon in­te sä­ker på att hon fat­ta­de rätt be­slut.

– Då ha­de ju i al­la fall eko­no­min fun­kat. Jag har till och med va­rit ute och sökt jobb trots att si­tu­a­tio­nen är som den är. Jag är ju sjuk­skri­ven för akut stress. Jag mår väl­digt väl­digt då­ligt. Det är ab­so­lut in­te lä­ge.

Sand­ra är trau­ma­ti­se­rad och har fem barn att ta hand om, men hon mås­te äg­na da­gar­na åt att ja­ga so­ci­al­tjäns­ten. Snart har två må­na­der gått se­dan hen­nes man greps av po­li­sen. Hon har haft ett visst stöd från re­la­tions­våldstea­met i Skärholmen och barn­rätts­or­ga­ni­sa­tio­nen Bufff. Men hon har fort­fa­ran­de in­te fått träf­fa sin hand­läg­ga­re på en­he­ten för eko­no­miskt bi­stånd. Ef­ter fle­ra av­bo­ka­de mö­ten har hon be­stämt sig för att JO-an­mä­la.

Fa­mil­jen har un­ge­fär 17 000 kro­nor i må­na­den att le­va på. 7000 för­svin­ner till hy­ra. Hit­tills har hon fått mat­ku­pong­er av so­ci­al­tjäns­ten för att ha råd med mat. Men hon be­hö­ver ock­så peng­ar till att la­ga sin dörr, bar­nens me­di­ci­ner, nya vin­ter­klä­der och hy­ra. Hon har bör­jat skuld­sät­ta sig hos vän­ner och fa­milj för att in­te ris­ke­ra lä­gen­he­ten.

– Jag kan för­stå de som drar till­ba­ka si­na an­mäl­ning­ar. Det kan va­ra på liv och död att bo med en miss­hand­lan­de man. Men det här då? Om jag blir vräkt kom­mer jag be­hö­va sit­ta på ga­tan med bar­nen. Då blir de om­hän­der­tag­na istäl­let. Vad är det för liv för dem?

– Men jag vill in­te att and­ra kvin­nor ska kän­na att de in­te kan gö­ra en an­mä­lan. Det finns än­då fri­vil­lig­or­ga­ni­sa­tio­ner som kan hjäl­pa en. Men det ska in­te va­ra de­ras an­svar, det ska va­ra so­ci­al­tjäns­tens an­svar.

Hen­nes miss­hand­lan­de man är bakom lås och bom. Men med fem barn, en sön­der­sla­gen lä­gen­het och ut­an till­räck­ligt stöd från so­ci­a­len är li­dan­det långt ifrån över. Det mest aku­ta är att hon in­te kan kän­na sig trygg. Dör­ren är så sön­der­sla­gen att den in­te går att lå­sa. Men det har so­ci­al­tjäns­ten in­te kun­nat hjäl­pa till med.

FOTO: SA­RA RINGSTRÖM

VILL BORT. ”Jag kan in­te be­ar­be­ta nå­got i den här lä­gen­he­ten. In­te mi­na barn hel­ler. Det är som att sit­ta fast i en bil som kroc­kat och in­te kom­ma ut”, sä­ger Sand­ra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.