Vårdpersonal flyr till bemanningsföretag

MÅNGA FÖRDELAR FÖR DEN ANSTÄLLDA – men på bekostnad av vårdkvaliteten, menar vissa

Vårdpersonalen i Stockholm lämnar sina anställningar för att i stället arbeta för bemanningsföretag. Bra för den enskilda men ett stort problem för vården i stort, menar vår vårdpanel.

– Det är enormt stressigt och folk mår verkligen skitdåligt.

Orden kommer från en av de sjuksköterskor som samlats på StockholmDirekts redaktion. Den 54- åriga kvinnan, som vill vara anonym, har arbetat inom vården i närmare 30 år, varav 21 år som sjuksköterska, och hennes vittnesmål är dessvärre inte unikt. Även de andra berättar om hur de tvingas arbeta under oerhört stressiga förhållanden.

Fastanställda ersätts

Undantaget är Stefan, sjuksköterska på Nya Karolinska, vars arbetssituation i de nya lokalerna i Solna skiljer sig från de andras.

En förklaring är att flytten medfört att antalet vårdplatser minskat – vilket samtidigt sätter större press på stadens andra akutmottagningar.

Men på en punkt överensstämmer hans erfarenheter med de andras: de fastanställda ersätts i allt större utsträckning av bemanningspersonal.

Barnmorskan Madeleine Ekenman, 52 år, har stor förståelse för att många väljer den vägen.

– Du tjänar nästan det dubbla, samtidigt som du inte behöver ta samma ansvar, konstaterar hon, men tillägger att hon själv aldrig skulle säga upp sig trots möjligheten att jobba mindre för samma lön.

– Nej, aldrig. Jag vill inte vara med och stödja den utvecklingen.

Kvalitetsarbetet och rutinerna blir lidande. Jag förstår varför man personligen väljer att ta en sådan tjänst, men det är en hycklande bransch där allt handlar om pengar.

Stenhård rekrytering

Alla fem vittnar om att det för närvarande pågår en sten- hård rekrytering från bemanningsföretagen som budar över varandra för att vinna över personal.

En av kvinnorna vid bordet säger att hon dagligen får förfrågningar via Linked - in.

Problemet enligt flera i panelen är att bemanningspersonalen ibland bara går in och släcker bränder, en beskrivning som bekräftas av Sofia Nämming, 37- årig sjuksköterska på SÖS:

– Kvalitetsarbetet och rutinerna blir lidande. Jag förstår varför man personligen väljer att ta en sådan tjänst, men det är en hycklande bransch där allt handlar om pengar, säger hon och berättar att hon av tidsbrist ofta tvingas säga ”ledsen, men du får bara följa med” till nya bemanningssjuksköterskor.

Madeleine nickar instämmande:

– Det går oftast snabbare att göra det själv istället för att förklara för någon annan, konstaterar hon.

Erbjuder större frihet

Gunilla George, ordförande i Vårdförbundet avdelning Stockholm, bekräftar att allt fler av deras medlemmar, framför allt sjuksköterskor och barnmorskor, söker sig till bemanningsföretagen. Anledningen är att det ger möjlighet att arbeta kvar på landstingets sjukhus med högre lön och större frihet att välja sina arbetstider.

– En av de största utmaningarna för vården är arbetsgivarnas svårigheter att rekrytera och behålla sjuksköterskor och barnmorskor, skriver hon i ett mejl.

Så hur ska landstinget lyckas behålla sin personal och vara lika attraktiva på arbetsmarknaden som bemanningsbolagen – som har ett stort övertag i förhandlingar eftersom de inte har ansvar för vården och vårdplatserna. Vårdförbundet vill se högre löner, men det är framför allt arbetsförhållandena som måste förbättras, hävdar panelen bestämt. Både barnmorskan Petra Vinberg Linder, 41 år, och Sofia Nämming har längre sjukskrivningar bakom sig på grund av utbrändhet.

– I dag är det så inriktat på att vårdköerna ska minska. Men hur gör vi arbetsmiljön bra för personalen? Det är den viktigaste frågan. Personaltätheten måste öka, säger den 54- åriga kvinnan bestämt.

Trots den nattsvarta be- skrivningen finns det en uttalad stolthet hos panelen. Alla fem upprepar att de älskar sina yrken och att de helst inte skulle vilja jobba med någonting annat. Men samtidigt går de – bokstavligen – ofta på knäna under arbetspassen.

”Kryper hem från jobbet”

En av av panelmedlemmarna berättar att hon kan ha 18 patienter på en natt då det bara är hon och en undersköterska på plats.

– Ibland kryper jag från jobbet med ont i hela kroppen. Hur ska jag klara av att jobba till pensionen, hur ska jag få det att fungera? Det funderar jag ofta på, säger hon.