De kämpar för att göra Botkyrka mer finskt
I vintras vann de slaget om att få behålla modersmålsstödet på finska i förskolan. Nu förbereder sverigefinska språkaktivister ett förslag om tvåspråkiga skyltar i Botkyrka.
– Titta på de andra kommunerna. Borås och Uppsala har skyltar på finska och svenska. Vad har ni tänkt att göra i Botkyrka? Ni har halkat efter rejält!
Andreas Ali Jonasson, språkaktivist och Tumbabo, krävde svar vid en politikerutfrågning i Tumba i slutet av maj.
Tillsammans med några andra ur det sverigefinska föreningslivet förbereder han ett medborgarförslag med krav på tvåspråkiga skyltar inom kommunens verksamheter.
– Men skyltarna är inte huvudsaken. Det viktigaste är att kommunen inte erbjuder förskola och skola på finska, som man är skyldig till enligt lag, säger Andreas Ali Jonasson.
Tvåspråkig kommun
Finskan är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Botkyrka är dessutom del av förvaltningsområdet för finska språket, vilket betyder att kommunen i praktiken ska vara tvåspråkig.
Men Botkyrka har inte levt upp till lagen, är både minoritetsföreträdare och politiker överens om. Nu lovar alla partier att man ska skärpa sig. Finskans ställning ska ”revitaliseras”.
– Jag känner att vi har kommunledningen med oss, säger Sirpa Humalisto, Albybo och ordförande i Svenskfinska lärarförbundet.
Sirpa och Andreas ledde det som kallades Språkrevolten i vintras, en reaktion mot att Botkyrka ville dra in modersmålstödet på finska i förskolorna. Efter en protestaktion backade politikerna.
– Det var en delseger. Nu flyttar vi fram positionerna, säger Andreas Ali Jonasson.
Lasse Lehtonen, som firar sin 51- årsdag tillsammans med fru, barn och barnbarn i en park i Tumba, är på det hela taget nöjd med hur Botkyrka skött sina åtaganden.
– Alla våra tre barn har gått i de finskspråkiga klasserna i Storvreten och nu går barnbarnen i Sverige-finska skolan i Tumba. Det har fungerat bra, säger han.
Hans dotter Jenny Silvonen är glad över att barnen har fått undervisning på finska.
– Men vi har ändå satt barnen i den vanliga, svenska förskolan. Det är nyttigt eftersom de bara hör finska hemma. Nu blir de tvåspråkiga, säger hon.
Skyltning på finska har familjen svårt att se poängen med.
– Nej, varför då? Vi bor ändå i Sverige, säger Jenny.
Språket livsviktigt
Andreas Ali Jonasson framhåller att det finns många i den andra och tredje generationen som aldrig fick lära sig finska som barn.
– Jag är själv i den situationen. Nu börjar min mamma glömma svenskan på grund av demens och om varken jag eller min son behärskar finska är det ju katastrof. Att få sitt språk kan vara livsviktigt, säger han.
– Att det finns en friskola som erbjuder verksamhet på finska hjälper oss inte. Dit är det ett års kötid och många barn hamnar i helt svenskspråkig verksamhet.
Martina Wickham, samordnare för nationella minoriteter i Botkyrka, berättar att hon får många samtal från äldre sverigefinnar i Botkyrka.
– Det är många som vill ha ett trygghetsboende på finska eftersom man håller på att tappa sitt andraspråk. För dem är det viktigare än skyltningen, säger hon.