MUMIESKRÄCK I FÖRORTEN!!!
Mumieskräck i Stockholmsförort! En mumie som slog ihjäl katter, skrämde hästar i sken och ylade som en varulv spred terror i Sätra under några rysliga månader. Men vad var det som hände egentligen skräckvåren 1973?
En mumie som slog ihjäl katter, skrämde hästar i sken och ylade som en varulv. Både polis och ortens unga deltog i jakten. Marianne Lindqvist var med under skräckvåren 1973.
Jag minns hur min son alltid ville att vi skulle få in katten på kvällen, så inte mumien skulle få tag på den.
Det är en kylig kväll i mars 1973. Thomas Fergéus, då elva år, har hängt med kompisarna på jakt. Några har dragit iväg på mopeder, andra letar i skogen. Själv står han och håller vakt nära båtklubben.
– Jag stod där med mina stora ficklampa och skakade av rädsla. Och när jag var som mest rädd såg jag en gestalt som rörde sig vid båtarna bakom träden, en bit ifrån, minns han.
Två dagar senare är han på bild i Expressen, med rubriken ”Thomas, 11, har sett mumien!”. Men vi återkommer till det.
Något hade hänt i området den vårvintern. Lärare skakade sin huvuden i förundran, polisen var förbryllad, ungarna livrädda, tonårsgrabbarna vädrade blod. Ordet på allas läppar: Mumien.
Det sades att han slog ihjäl katter, skrämde hästar i sken och ylade som en varulv.
– Jag minns hur min son alltid ville att vi skulle få in katten på kvällen, så inte mumien skulle få tag på den, minns Marianne Lindqvist, som vid den tiden var 44 år, och skrattar.
”Levde i skräck”
Flera påstod sig ha sett honom. Signalementet: vitklädd, med vit huva, stel gång och armarna lätt uppsträckta.
– Jag minns att vi levde i skräck, på riktigt. Det sades att mumien fanns på en bergknalle vid Björksätraskolan och vi var så rädda att vi alltid sprang förbi den på väg till och från skolan, säger Ann-Britt Wåhlin.
Hon var elva år på den tiden och gick i femman på Björksätraskolan.
– Varje rast när vi var ute sneglade vi bort mot knallen. Några modiga var där och gick runt, men jag vågade ald- rig. Varje dag samlades man och fick rapporter, det var vilda historier om folk som mött mumien. I närheten av skolan hängde gasbindor i träden. Det kändes helt verkligt, det var ingen tvekan om att den fanns, säger hon.
Mumiehysteri
Ryktet om mumien börjar spridas. Allt fler ungdomar beväpnar sig med hockeyklubbor och påkar för att på sina mopeder jaga rätt på mumien. Vissa står på vakt vid det gamla ridstallet.
– Vi var ju småkillar och hade inte så mycket annat att hitta på. Nu blev det här vårt stora fokus. Vi samlades kanske sex stycken och drog och jagade mumien, men vi hade ju verkligen ingen aning om vad vi skulle göra om vi såg honom, skrattar Thomas Fergéus.
Men skräcken växer i Sätra. Den börjar närma sig hysteri.
– Det blev bara större och större. Till slut blev det så att folk inte vågade gå ut på rasterna på Björksätraskolan, någon tjej skrek från skolgården om mumien och alla gömde sig, berättar Thomas Fergéus.
Även de vuxna börjar märka av det. Vissa gav barnen utegångsförbud, andra, som Marianne Lindqvist försökte förklara att mumier inte finns på riktigt.
– Egentligen borde jag inte tro på det. Men så många har ju sett honom. Och barnen är livrädda. Häromdagen kom en liten flicka till mig och grät alldeles förtvivlat. Hon vågade inte gå hem. Jag fick be kvarterspolisen följa med henne hem, berättade korvgubben Georg Gustafsson till Expressen då.
Kvällstidningarna får nämligen nys om händelsen. Både Aftonbladet och Expressen åker till Sätra och hänger med i jakten på den rysliga figuren.
Och de drar på – stort.
Den 26 mars täcks Expressens förstasida av rubriken ”Mumieskräck i Stockholmsförort”. På bilden har en man klätt ut sig till mumien, enligt de anmälningar polisen fått in. Ett stort och högt bandage, med bara en springa för ögonen.
Polisen utreder
För anmälningar får polisen in. De vet inte exakt hur de ska utreda mumiens brott, men det borde vara någonstans mellan ”ofredande” eller ”förargelseväckande beteende”. Skulle mumien åka fast var det runt 500 kronor i böter som väntade.
– Vi spanar på fullt allvar, men vi har nog inte stor chans med en bil som det står ”Polis” på, konstaterar polisassistent Mats Lindkvist till Expressen, den 27 mars 1973.
Kvarterspolisen Ingvar Hofstedt började jobba som kvarterspolis i Sätra den 1 januari 1973. När mumieskräcken slog till skrattade han först, berättade han då för Aftonbladet.
– Men nu har jag fått följa tillräckligt många hysteriskt rädda barn hem för att tycka att det börjar bli olustigt. Till och med en 18-årig flicka som såg den här vandrade vålnaden blev så rädd att hon ringde polisen, sade han.
I dag minns han inte så mycket av händelsen. En massa år på våldsroteln har trängt undan minnena från de nio månaderna som kvarterspolis i Sätra.
– Det har liksom bleknat i min minnesbild. Men jag kommer ihåg att det var väldigt speciellt, det var så omtalat och uppskruvat, folk var både nyfikna och halvskraja. Vi försökte luska fram om det över huvud taget fanns någon mumie, men jag tror inte att vi kom till något avslut, säger han i dag.
Efter ett tag lugnar saker och ting ned sig i Sätra. Skolbarnen drar på sommarlov, och mumien faller i glömska.
Men vad var det som händer egentligen de där veckorna 1973? Fanns det en mumie? Ryktena och teorierna var och är många. Vissa trodde att det var en psykiskt sjuk person från Beckomberga som klädde ut sig. Andra att det bara var ett rykte som spreds mellan barnen.
– Jag tror inte att det fanns en människa bakom, det var nog mest barnen som hade livlig fantasi. Att en ensam människa skulle hålla på och klä ut sig och skrämmas, det låter lite för otroligt i min tankevärld, säger Marianne Lindqvist.
Polisen lyckades aldrig lösa fallet. – Men antagligen så var det bara någon som ville göra sig intressant. Som ville skaka om Sätra och säkert hade väldigt roligt åt det hela. Det var ju aldrig något som tydde på att personen var farlig, det hela var bara väldigt mystiskt, säger tidigare kvarterspolisen Ingvar Hofstedt.
Klintberg: Tv:s fel
Etnologen Bengt af Klintberg har dock en annan förklaring. Några månader innan mumiehysterin i Sätra hade liknande historier spridits på andra platser i landet. Både i Trelleborg och Jakobsberg rapporterades det om varulvar som skrämde barn.
Enligt honom är svaret på dessa rykten enkelt: Sveriges television, som var de enda tv-kanalerna på den tiden, hade sommaren 1972 visat en serie klassiska skräckfilmer på sena onsdagskvällar. En av dem var ”Dr Yogami från London”, där en varulv förekom. En annan ”Mumien” från 1932, med Boris Karloff i huvudrollen.
– Jag tror man tryggt kan utgå från att det var därifrån ryktena kom. Det
Till och med en 18-årig flicka som såg den här vandrade vålnaden blev så rädd att hon ringde polisen.