Gatukonstnären i Västerort
Vad får du om du tar Nalle Puh, Nasse och Tiger och låter dem sitta på en solig kaj och.. röka gräs? ”En jävligt rolig kontrast”, om du frågar gatukonstnären ”Herr Nilsson” som sätter sin konst på Västerorts betongväggar. Men verken uppskattas inte av al
Gatukonstnären Herr Nilsson gör konst där gulligt möter våldsamt och som dryper av satir. Kanske har du gått förbi Justin Bieber som speglar sig i vattnet vid Lillsjön, Iggy Pop som ger fingret till omvärlden i Bromsten eller smurfarna som härjar med en anarkistflagga vid tunnelbanan i Johannelund.
Det hela började när Herr Nilsson, som vill vara anonym, ledsnade på att ställa ut sina målningar på det traditionella sättet – på gallerier.
– Jag tröttnade på att ställa ut i ett slutet rum där publiken ofta var lite elitistiska eller kom dit med sina kulturögon på sig, säger han.
”Ett tankeexperiment”
Grundtanken är väl att det blir en jävligt rolig kontrast mellan det här supergulliga och det här våldsamma sammanhanget.
Istället ville han göra konst där fler kunde ta del av den. Första målningen? Apan Herr Nilsson, målad på ett elskåp, på väg att kasta en Molotovcoktail där stubinen består av en orange fläta. Strax bakom elskåpet står en gul villa dit Herr Nilsson ser ut att sikta.
– Jag vill gärna placera mina målningar så jag skapar en scen där det blir en interaktion mellan det som finns omkring, träd och gatlampor, men framförallt med folk som går förbi.
Oftast blir det att hans konst hamnar just i Västerort eftersom det är här han rör sig mycket. Hans stora genombrott kom när han målade Disneyprinsessor som står med ett vapen i handen, placerade på ställen där de ser ut att lurpassa på förbipasserande.
Det är mycket vapen och droger. Varför?
– En av mina döttrar tittade mycket på Pippi Långstrump och var väldigt inne på det här med prinsessor. Då undrade jag hur man kan leka med alla de här stereotyperna. Vad skulle jag själv tycka var kul om jag satt i en sån här prinsessvärld och bara kände allas förväntningar på mig. Tänk om Snövit började röka gräs liksom. Det är ett tankeexperiment.
Till samlingen kan läggas en rökande Nalle Puh som leende flyr från ett Swat-team med hjälp av sin ballong och Nicke Nyfiken som med en pistol i handen glatt lutar sig mot Mannen med den gula hattens blodiga hatt.
– Grundtanken är väl att det blir en jävligt rolig kontrast mellan det här supergulliga och det här våldsamma sammanhanget. I det mötet händer det massa roliga grejer.
Men det har hänt att folk har blivit upprörda. Som när han satte Jesus huvud på superkändisen Kim Kardashians halvnakna kropp på en vägg i New York.
– För mig som svensk var det svårt att förstå att folk skulle bli så jävla arga över det. Det var inte min mening. Det blev nåt helt brutalt med kommentarer.
Ber du om ursäkt när sånt händer?
– Nej det gör jag inte. Jag lägger mig aldrig i något på det sättet. Jag presenterar en idé, det är som att stoppa in nåt i ett getingbo och så det surrar till.
Snart fick han samtal från ”konstfolk och agenter” som ville att han skulle ställa ut hos dem.
– Då hade jag ju sagt fuck you till hela den där konstvärlden. Så det var ju lite konstigt att jag skulle in i den igen. Men det blev så. Jag har nog hittat ett sätt att förhålla mig till det där som jag tycker funkar bra.
Men målar på allmänna platser gör han ändå.
Du känner aldrig att du gör intrång på andras upplevelse av staden?
– Jag ser mina målningar som min röst utåt. Sen vet jag att det är en olaga handling och då får jag stå för det om det blir ett sånt läge. Men jag målar aldrig på någons privata egendom.
Men det finns förstås en anledning till att det inte är tillåtet att måla på offentlig plats.
– Du kan inte ha en målning på en parkbänk, träet murknar och går sönder. Och om man täpper till porerna i betong med färg och det kommer fukt i betongen så hålls fukten inne. Om det då blir kallt blir det frostsprängningar ( betongen spricker reds. anm), säger AnnCharlotte Österberg, gatudriftsingenjör på klotterenheten på trafikkontoret.
Vissa anser att det här är konst, vad tycker ni om det?
– Vi ser många fina målningar som kommer in till oss, det finns ju otroligt duktiga konstnärer. Men vem är det som ska sitta och bedöma om en målning är bra eller inte och får stanna kvar? Då är det bättre att ha en rak linje, allt som inte har fått godkännande ska bort.
Att det är olagligt är det främsta skälet till att Herr Nilsson håller sin identitet väl dold. En annan är att han inte vill att fokus ska hamna på honom istället för det han målar.
– Jag är hemlig, men de runt omkring mig vet ju såklart. Annars blir man ju ett riktigt weirdo om man har folk hemma på middag och så vill man aldrig prata om vad man gör. Det vet du ju själv, man pratar en del om sitt jobb.