DE FIXADE EN EGEN HALL
Tjejerna tröttnade på att vänta
Förhoppningen var att stadens nya gymnastikhall vid Mälarhöjdens IP i Söderort skulle stå klar som planerat i år. När Brommaklubben Stockholm Top Gymnastics fick höra att bygget kan dröja ytterligare två år bestämde de sig för att ta saken i egna händer.
– När vi insåg att staden inte kommer till skott med den utlovade hallen beslutade vi att ta steget till en egen hall, där vi själva kan bestämma verksamhet och träningstider, säger styrelsemedlemmen Jakob Hartzell, som har tre döttrar som tävlar i klubben.
Den nya gymnastikhallen ligger ovanför en vitvarubutik i närheten av Bromma blocks. Trots att hallen officiellt invigs först den 24 september är den redan fylld med aktivitet när Bromma Tidning kommer på besök.
– Det är skönt att det inte är så mycket folk här. Nu får vi vara längre tid på alla redskap, säger Brommabon Molly Lindell, 8 år, som tränar artistisk gymnastik.
Kan ta emot fler
Tidigare har gymnastikföreningen samsats med andra klubbar i skolhallar runt om i hela staden, där de har kunnat få tider. Där finns sällan den utrustning som krävs för att träna alla former av gymnastik, berättar Jakob Hartzell.
– Vi har nästan 700 tjejer i kö som vill börja med gymnastik. Med den nya hallen kommer vi att kunna ta emot fler, men långt ifrån så många som står i kö, säger han.
Gymnastikhall i Bromma kommer delvis att finansieras med kommunalt aktivitetsbidrag – men framför allt genom medlemsavgifter.
– Det är en stor satsning för en ideell förening av vår storlek. Vi får gneta ihop, ekonomiskt är det på margi- nalen. Stockholms stad borde se över hur de prioriterar satsningar när det gäller olika sporter. Framför allt typiska killsporter som fotboll och hockey får i större utsträckning mer resurser, medan en typisk tjejsport som gymnastik nedprioriteras, säger Jakob Hartzell.
”Är på riktigt”
Han menar att traditionellt kvinnliga sporter ges lägre status eftersom de inte ses som lika tävlingsinriktade.
– Men gymnastik är verkligen på riktigt, och de här tjejerna satsar. Många börjar i barngrupp redan i treårsåldern. De tränar fem gånger i veckan, fyra timmar åt gången, säger han.
Enligt Jakob Hartzell tvingas många tjejer att sluta med artistisk gymnastik när de börjar komma upp i tonåren, som följd av bristen på lediga träningstider och tränare i hallarna.
– Alla får inte plats att fortsätta träna, då väljer man ut de allra duktigaste. Det gör att många slutar med gymnastik i tio- tolvårsåldern, vilket är väldigt synd. Jag tror att många vill fortsätta och vi vill kunna erbjuda dem den möjligheten.
Framför allt typiska killsporter som fotboll och hockey får i större utsträckning mer resurser, medan en typisk tjejsport som gymnastik nedprioriteras.