Glatt på Blackans stickkafé
Fika, räta maskor och roliga samtal – stickkaféet i Blackebergs bibliotek har flera stammisar. För den som vill lära sig hantverket finns en stående inbjudan: ”Vi är många som kan lära ut”, säger Inger Hallén.
SDet är några till som dyker upp då och då, bland annat en flicka på elva år.
ex glada damer sitter runt ett litet vitt bord på biblioteket i Blackeberg. De småpratar och skrattar, alla med stickor i händerna och garnnystan i knät. Varannan måndag möts de på stickkafét, och vi välkomnas varmt vid bordet.
Biblioteket står för kaffe och fika, idag bjuds det på smörkaka.
– Välkomna till ”ljugarbänken”, säger deltagaren Inger Hallén skämtsamt.
Inger har bott i Blackeberg i snart tre år nu. Hon flyttade hit för att komma närmare barnbarnen. Med flytten kom också ett behov av socialt umgänge.
– Jag är ju ”socialt hungrig” så att säga. Och jag gillar att handarbeta, så det här är perfekt för mig. Det är viktigt att skapa vardagskontakter. Det är inte alla måndagar jag kan, men idag kunde jag.
– Äh, du visste ju att de skulle komma från tidningen idag, ropar en av damerna, och alla brister ut i skratt.
Stämningsfull fika
Det varma ljuset från de små hängande lamporna i taket lyser upp det stora rummet i bibliotekets nedervåning där vi samlats. En adventsljusstake i fönstret bidrar till stämningen. Intill kaffetermos och fika ligger även ett par böcker om stickning på bordet, för den som vill fräscha upp sina kunskaper.
Stickkaféet startades 2013 av bibliotekarien Maria Wogman, som en del av bibliotekets aktiviteter. Gullbritt Malm, som har bott i Blackeberg i 43 år, är en av de som varit med ända sedan starten.
– Idag är vi en liten fast grupp på 5-6 personer som försöker ta oss tid att komma hit varannan måndag. Men det är några till som dyker upp då och då, bland annat en flicka på elva år, berättar Gullbritt.
Flickans mamma tog med sig dottern till stickkaféet när hon var nio år.
– Det var hon själv som ville lära sig sticka. Hon gillar fikabröd, och när hon tröttnar på att sticka brukar hon läsa i sin bok, säger Gullbritt.
Åldersskillnaden var inget hinder, och vänskap uppstod snart mellan de två. Idag umgås de även utanför stickkaféet. Bland annat brukar de fika emellanåt hemma hos Gullbritt.
– Och när hon flyttade till en annan stad under ett år blev vi brevvänner, säger Gullbritt.
Pratas stickning
Även om många är där för de trevliga samtalen, spelar stickningen såklart en stor roll. Det pratas om stickningstekniker, om garnaffären på Odenplan som är en av få som fortfarande säljer material i Stockholm, och om vad de stickar på just nu. Inger håller upp ett färggrant föremål och förklarar att det ska bli en kofta.
– Det är mitt barnbarn som designat den. Jag stickar den efter en teckning som hon har ritat, säger Inger.
Damerna ser gärna att fler kommer och gör dem sällskap vid det lilla runda bordet. Förkunskaper är absolut inget krav, menar de.
– Är du nybörjare så ta med dig stickor och garn, vi är många som kan lära ut. Annars går det bra att komma hit och bara sitta och snacka också, säger Inger.