Svärmors dukar bakom t-banekonst
Kanske har du lagt märke till Helén Partos aluminiumskulpturer på Vällingby station i väntan på tåget? Vi besökte perrongen tillsammans konstnären och fick historien bakom dekorationerna.
Vid tunnelbaneperrongen i Vällingby finns Helén Partos tre verk ”Sirat” i aluminiumplåt. När vi möter konstnären på plattformen förklarar hon vad de föreställer.
– Min ungerska svärmors mor Ilona försörjde sig på att virka dukar. Jag ärvde dukar i mängder, och det är dem som jag inspirerats av. Skulpturerna är exakta kopior av hennes dukar. Jag har låtit dukarna vara som de är – inte helt utslätade och lite trasiga någonstans, säger Helén Partos och pekar på en detalj där mönstret inte är helt perfekt.
Krångel längs vägen
Det är drygt tio år sedan hon blev tillfrågad av SL:s konstkonsulter att presentera ett förslag för perrongen i Vällingby – trots att hon inte själv hade någon koppling till platsen.
I de första skisserna täckte skulpturerna hela utrymmet mellan betongpelarna. Men att få tag på material visade sig vara svårare än väntat.
– Det var före finanskrisen och trycket på flygplanstillverkarna var stort. Det fanns inte tillräckligt många stora plåtar att få tag på och det var ett års kötid, säger Helén Partos som då tvingades arbeta med mindre plåtar.
Och det var inte det enda som krånglade.
– Det var stora problem innan plåtarna kunde komma upp, eftersom det var en annan fastighetsägare ovanpå. Projektet blev otroligt försenat och när de väl kom upp hann vi inte med någon invigning, säger hon.
Uppskattade verk
Trots krånglet är hon i dag nöjd med resultatet.
– Det händer att folk ringer och berättar att hur mycket de tycker om det, säger Helén Partos.
De tre dukarna som har stått modell, de finns kvar hemma i Heléns hem i Solna.
– De ligger hemma i skåp och lådor, säger hon.
Vad vill du säga med konstverket?
– Jag vill visa uppskattning för andras hårda arbete, som min svärmors hantverk. Jag vill också visa på det fina med det som inte är massproducerat, som det bara finns en av.
Hur känns det att se verket i dag?
– En konstnärsvän åkte runt och tittade på sina verk, och såg att de var i bedrövligt skick. Så jag var nästan lite rädd för att åka och titta på dem. Så det känns skönt att se att de ser bra ut!
Det händer att folk ringer och berättar att hur mycket de tycker om det.