Malin, 27 orkar inte leva med smärtorna
Stor okunskap inom vården – nu ska endometrios kartläggas i Stockholm Var tionde kvinna har endometrios – sjukdomen som misstas för ”lite menssmärtor”. Nu tar sjukvården i Stockholm hjälp av 4 000 unga flickor för att sjukdomen ska upptäckas så tidigt som
Enskedebon Malin Säfström är 27 år och har sjukdomen endometrios. Hon beskriver sjukdomen som ett helvete – sitt liv som ett helvete.
Hon fick diagnosen för fyra år sedan, men har levt med sjukdomen mycket längre än så.
För Malin började smärtorna när hon var 14 år. Då var de hanterbara. När hon var 20 åkte hon ambulans till akuten ungefär en gång i månaden.
– Jag har vid upprepade tillfällen blivit tillsagd att ta en alvedon och åka hem. Men i ambulansen in har jag fått morfin för att smärtorna är så kraftiga, säger hon.
Drabbar var tionde med livmoder
Och det är just det som är problemet med sjukdomen. Få verkar veta något om den, trots att var tionde person med livmoder i Sverige har den.
Många tror att det handlar om vanliga menssmärtor. Såväl sjukvårdspersonal som privatpersoner.
För Malins del handlar det inte om lite ont några dagar vid mens. Hennes liv består av smärtor, säger hon. Månaden består av fler dagar med kraftiga smärtor än dagar utan smärta. Hon har alltid en spypåse med sig i väskan om hon skulle överrumplas av smärtan.
För att folk ska förstå försöker hon förklara smärtan.
– Jag har inte barn själv, men vänner med endometrios som också har barn brukar säga att det är tio gånger värre än att föda barn. Det kanske ger en fingervisning, säger hon.
Tror att hon ska dö
När Malin har ont hjälper inga alvedon i världen. Hon kräks av smärtan, benen ger vika, smärtan strålar ut i ryggen, hon hyperventilerar och tror att hon ska dö.
– Själv vill jag aldrig åka in till sjukhus när jag har så där ont. Jag ligger hellre hemma på toaletten och spyr än att åka in. Det är anhöriga som ser till att jag kommer in.
Det stockar sig i rösten för Malin, hon torkar tårarna som rinner. Malins mamma Inger visar hur dottern brukar ligga i soffan när hon hyperventilerar över smärtorna – dubbelvikt. Hon är orolig för sin dotter. För att dottern ska välja att ta sitt liv i stället för att leva med dagliga smärtor.
– Min sambo såg på Facebook att Malin hade skrivit att hon skulle göra sig av med hundarna. Då kände jag att det var hennes sätt att säga att hon tänkte avsluta sitt liv. Hundarna är de viktigaste i hennes liv och anledningen till att hon lever, säger Inger.
Och för Malin är det just så – hon orkar inte leva med smärtorna.
– Jag vill inte längre, jag orkar inte längre. De bryr sig ju inte, säger Malin om sjukvården.
Åtta år för diagnos
Hon berättar om hur det är att ligga där på sjukhuset och få höra att hon ska åka hem, gå till jobbet och försöka leva ett vanligt liv. ”Som en käftsmäll.”
Att få diagnosen endometrios har gjort det bättre för Malin personligen.
– Det känns skönt att veta att jag inte inbillar mig, att jag faktiskt är sjuk på riktigt. Men det hjälper inte i kontakten med vården. Jag blir inte trodd trots diagnos.
I dag tar det i genomsnitt åtta år för att få diagnos. På tok för lång tid menar Endometriosföreningen som under mars månad uppmärksammar sjukdomen extra. Även Malin vill att sjukdomen lyfts mer.
– Jag önskar att sjukvårdspersonal får mer utbildning inom sjukdomen, att det görs kontroller på unga tjejer så sjukdomen uppmärksammas i tid. Vi vill bli sedda av sjukvården, vi vill få stöd och hjälp av kuratorer, sjukgymnaster och läkare. Man kan inte magiskt bota, men det gör mycket att få stöd, säger hon.