Privata områden, vad då?
Där jag går på min vanliga promenad, har en bostadsrättsförening, precis satt upp skyltar vid vardera ingång till deras gård:”Privat område”. Intressant, tycker jag! Om ifall alla andra hus, gårdar och föreningar följer deras exempel, så kommer ju de boende i den här bostadsrättsföreningen inte att kunna komma vare sig in eller ut, eftersom de då måste bryta mot regeln och beträda grannarnas privata markområden.
Var och en som besöker någon boende i dessa hus måste dessutom ha någon form av ”besöksbevis” till den privata marken. Att hänvisa till den som man ska besöka, kan inte betraktas som tillräckligt, eftersom personen i fråga kanske inte är hemma, eller att de inte väntar på besöket.
Men, för att förenkla lite för oss som föredrar att gå, springa eller cykla, så kan en dels åberopa ”Allemansrätten”, dels ”av hävd” och så ”sedvanerätten”. Har det länge funnits en allmän väg där och som har används sedan årtionden tillbaka, finns det redan en tradition av att gå där.
Men visst; sätter alla bostäder och kvarter upp skyltar om ”Privat område”, ”Privat väg” och ”Här slutar allmän väg”, så kommer folk ingenstans!
Om alla föreningar och fastighetsägare i Stockholms innerstad satte upp skyltar, skulle hela staden i praktiken vara ett ”Privat område”. Eftersom den ena tomträtten gränsar till den andra, blir det omöjligt att komma fram, annat än på stora gator som Kungsgatan, Sveavägen, Valhallavägen och några till...