Konsulter för 228 miljoner
Personalbrist tvingar socialtjänsten att hyra socionomer från bemanningsbolag Staden lägger 110 miljoner kronor mer i dag på inhyrda konsulter i socialtjänsten än för tio år sedan, visar vår granskning. Hur blev det så här?
Barn som far illa hemma, ensamkommande som behöver stöd, människor som blivit vräkta, och ungdomar som är på väg att hamna i kriminalitet. Som socionom arbetar man med att ge stöd och hjälp till samhällets allra mest utsatta.
Men sedan en lång tid tillbaka har kommunerna runt om i landet haft svårt att rekrytera socionomer. För att täcka behoven har kommunerna vänt sig till privata konsultbolag, som hyr ut socialsekreterare tillfälligt – för dubbla kostnaden.
Stockholm är inget undantag. Enligt vår granskning har de olika stadsdelarnas sammanlagda kostnader för hyrsocionomer ökat med hela 9000 procent under de se
naste tio åren. Från 1,1 miljon 2006 till 103,3 miljoner 2016. Totalt har staden lagt 228 miljoner på konsulter.
Men hur har det blivit såhär? Vi förklarar krisen i 4 punkter! 1. Svårt att hitta personal Tio minuter om dagen. Så lång tid hinner socionomer lägga på att träffa de barn de ska hjälpa, enligt Cecilia Greve, nationell samordnare för den sociala barn- och ung- domsvården. Resten ägnas åt administration.
Det tajta tidsutrymmet i kombination med det tunga ansvaret att exempelvis utreda om ett barn bör tvångsomhändertas, har gjort socionomer till yrkesgruppen med flest sjukskrivningar – och skyhög personalomsättning.
– De barn som utreds tvingas ofta byta handläggare flera gånger, vilket dels innebär att barnet får svårare att känna förtroende och dels att det finns en stor risk att ingen har full koll på barnets situation. Något som är helt avgörande för att kunna ge barnet rätt hjälp, säger Malin Fröjmark, ordförande för Akademikerförbundet SSR. 2. Många utbildar sig Trots de tuffa arbetsvillkoren beror kommunernas svårigheter att rekrytera sociono- mer inte på att färre väljer det som yrke. Tvärtom ökar intresset för att utbilda sig till socialsekreterare. För fem år sedan sökte drygt 37 000 per
soner till programmet – till hösten har siffran stigit till
57 000. Problemet är bara att de nyutexaminerade socionomerna hamnar någon annanstans. 3. Konsult – en no-brainer Under de senaste åren har konsultföretagen tagit över marknaden. Och i jämförelse med kommunerna ter de sig som drömarbetsgivare: Högre lön Färre ärenden Mindre ansvar Som konsult kommer man in tillfälligt, och kan lämna jobbet när man går hem för dagen. Valet att göra samma arbete för högre lön i kombination med minskad arbetsbelastning är för många en no-brainer.
På arbetsplatserna väcker det här ”ont blod”.
– Det retar såklart gallfeber på de med lång erfarenhet som jobbat i tio år och får höra att det inte finns pengar, medan det tydligen går bra att betala det dubbla till konsulter, säger AnnMarie Strömberg, ordförande i Saco- styrelsen på Socialförvaltningen. 4. Inmålade i ett hörn Eftersom kommunerna enligt lag måste utreda barn och unga inom fyra månader efter en anmälan, målar personalbristen in kommunen i ett hörn – där ingen annan utväg finns än att vända sig till konsultbolagen, för att lösa de akuta behoven. 5. En till priset av två Enligt kommunen kostar en konsult ungefär 100 000 kronor i månaden. Den
summan skulle kunna rymma två heltidsanställda socialsekreterare
med en lön på 34 000, vilket är högt räknat och över medellön i samtliga stadsdelar, inklusive sociala avgifter. Lösningen är alltså dubbelt så dyr som om kommunen själva varit arbetsgivare.