Ofrivilligt på plats
”Lite stelbent”
Sedan juli i år har cirka 250 nyanlända barn och vuxna flyttat in i det omgjorda Råcksta sjukhem. De 200 enrumslägenheterna har renoverats upp och varje familj har fått mellan två och tre ettor att dela på.
Här bor bland annat Shabal Sayed Mohammed med sin fru och tre barn. Familjen flyttade in för tio dagar sedan och Shabal är frustrerad och ledsen. Det här är det femte stället i Sverige de bor på. Tidigare har de bott i bland annat Ludvika, Flen och nu senast i Avesta.
– Varje gång jag försöker etablera mig så flyttas vi till ett nytt ställe. Kan du förstå att jag har bott i Sverige i ett år och nio månader men inte kan prata svenska, säger han och översätts av en tolk.
Flera olika orter
De är inte ensamma. Flera av familjerna som bor på Råcksta sjukhem har bott på andra ställen i Sverige under sin asylprocess. Gemensamt för alla är att de har fått Stockholm som anvisningskommun när de nu fått uppehållstillstånd. Det innebär att det är Stockholms stad som ansvarar för att ordna en bostad åt dem som inte lyckats göra det själva. Det är Migrationsverket och Länsstyrelsen som bestämmer hur fördelningen av nyanlända i Sverige ska ske utifrån ett antal kriterier.
– Arbetsmarknaden i kommunen är en tungt vägande faktor i hur fördelningen görs, säger Anna Mölgård, Stockholms stads samordnare för bostäder till nyanlända.
Enligt Migrationsverket ska vissa särskilda kriterier kunna vägas in när det kommer till att bestämma vilken kommun en person ska anvisas till. Ett jobb eller jobberbjudande till exempel betraktas som ett särskilt skäl, som Migrationsverket i den mån det är möjligt ska ta hänsyn till.
Men i Shabal Sayed Mohammeds fall blev det inte så. Han hade ett jobb på en pizzeria i Avesta. Där hann han jobba i ett par månader innan det stod klart att familjen ändå skulle anvisas till boendet i Råcksta.
– Jag sa till Migrationsverket att jag ville stanna, ge mig bara lite tid så ska jag hitta ett eget boende nu när jag har ett jobb, sa jag. Men svaret blev nej, berättar Shabal.
Tackar man nej till ett anvisningsbeslut upphör alla typer av boendestöd och man måste då omedelbart hitta ett eget boende.
”Ett dilemma”
Det här är en situation som Anna Mölgård mött tidigare.
– Det är ett dilemma, men man måste också ta Migrationsverket i försvar. De fokuserar på att folk inte ska behöva sitta i asylboenden för länge och då kan man kanske inte alla gånger väga in de här personliga önskemålen. Då kan det upplevas som lite stelbent, säger hon.
Den bilden bekräftar Migrationsverket.
– I första hand matchas en nyanländ person mot en kommun utifrån dess uppfyllnadsgrad av mottagande. Om det går kan man sedan ta hänsyn till andra saker – exempelvis arbete i kommunen. Men detta är inte möjligt i alla fall, säger Matilda Niang på Migrationsverkets presstjänst.
Madrasser på golvet
Nu delar Shabals familj på två rum på drygt 20 kvadratmeter vardera. Hyran för ett rum i den storleken ligger på knappt 6 400 kronor. Två rum ger alltså en hyra på nästan 13 000 kronor som familjen måste betala själva ( se faktaruta).
I det ena rummet sover familjen. Golven täcks av fyra madrasser. I ett hörn står en spjälsäng. Där sover familjens minsting, Robin Lasse, som är precis ett år och nio månader och föddes i samband med att familjen kom till Sverige.
– Vi ville ge honom ett svenskt namn, berättar Robins mamma Dunia Ali.
Robin Lasse ler stort mot kameran. Men även om Shabal också ler när han plockar upp sonen i famnen så låter han oss förstå att familjen vantrivs. Shabal längtar efter att få jobba igen, men att röra sig i den nya hemstaden känns svårt eftersom han varken kan läsa eller skriva.
För de flesta familjer är det här det första egna hyreskontraktet i Sverige. Lägenheterna är så kallade genomgångsbostäder och tanken är att man får bo kvar max två år. Tills dess måste de ha hittat något eget.
Men Shabal och Dunia hoppas att de ska kunna hitta något annat tidigare än så. I Stockholm eller någon annanstans.
– Vi måste kunna etablera oss någon gång. Barnen måste få ett stabilt boende och egna sängar, säger Dunia.
”Jag gillar att jobba, säger Shabal Sayed Mohammed. der.