Stans mest trogna klack
Mattias och Oskar träffades i gymnasiet, började gå på bandylaget IK Tellus matcher och blev frälsta. Nu har Brommaborna startat Tellus Ultras och stöttar laget i vått och torrt.
En halvtimme innan bandylaget IK Tellus åker ut på isen för att möta Edsbyn vandrar Mattias Lindmark och Oskar Bergek, 17 år, mot Zinkensdamms IP.
– Det är vi som är Tellus Ultras, annars är vi inte så speciella, säger Mattias när han presenterar sig.
Men det är svårt att tro dem. Varje gång IK Tellus har hemmamatch åker killarna från Blackeberg och Stora mossen för att stå på läktaren iklädda matchtröjor och heja på ett bandylag från Söderort. Helt ensamma – men med stort engagemang.
– Jag bodde i Midsommarkransen när Tellus gick upp i elitserien, sedan var jag fast. När jag började gymnasiet var Oskar den enda som ville följa med på bandy och då bildade vi Tellus Ultras, säger Mattias.
– Det låter kanske konstigt att vi bor på andra sidan stan, men det gör inget. Man får åka lite bara, säger Oskar.
Men det är bara ni två som utgör Tellus Ultras?
– Ja, tyvärr. Vi har försökt få med oss andra men i nuläget är det bara vi. Det som är bäst med Tellus är att de är så familjära, en liten klubb som det går bra för. Man känner sig delaktig, säger Mattias.
Själva på läktaren
Oskar och Mattias betalar femhundra kronor var för ett säsongskort. Under kvällens match är det tur att de är där och hejar – för de är helt själva på ena läktaren.
– 500 spänn för tretton matcher, det är inte illa. Däremot kan vi bara gå på hemmamatcher än så länge, ekonomin håller inte för att åka iväg på bortamatcher, säger Mattias.
– Edsbyn är regerande mästare, men man får aldrig glömma att vi har en chans, tillägger Oskar.
Ur en klassisk gymnastikpåse plockar Tellus Ultras upp ett stort vitt lakan, på vilket de har skrivit just ”Tellus Ultras” med svart tuschpenna. Tyget har fnasat sig och håller knappt ihop i kanterna när det ska tejpas fast på staketet, något som klubben de älskar har lagt märke till. Strax före matchen dyker en klubbrepresentant upp med en överraskning.
– Kolla en riktig banderoll! Christmas came early this year, utbrister Mattias.
Killarna får varsitt rep att knyta fast den nya banderollen med. Den är stor, gul och blå och syns hela vägen till andra läktaren där den lilla publikskara som hittat till Zinken den här kvällen står.
– Vi kan inte stå där borta, det är vi som är klacken. Men de får gärna komma hit om de vill. Nu syns vi ju, säger Mattias.
Uppskattas av laget
Matchen drar igång och det gör även hejaramsorna.
”Vi älskar Tellus, javisst. Vi älskar Tellus, javisst. Vi älskar Tellus, javisst. Åh Tellus älskar vi.”
Martin Krigh, lagkapten i IK Tellus, är skadad i nuläget men säger att hela laget beundrar Tellus Ultras engagemang.
– Alla tycker att det är fan- tastiskt att två unga killar som egentligen inte har någon koppling till laget köper säsongskort och engagerar sig i vått och torrt. Man kan inte anklaga dem för att vara medgångssupportrar i alla fall, säger han.
Under matchen mot Edsbyn stod Martin vid sidan av planen för första gången sedan skadan.
– Det var känslomässigt. När man spelar får man utlopp för alla känslor och när jag stod på sidan av fick jag inte det. Men så kollade jag bort mot läktaren och såg Tellus Ultras, då blev jag glad igen, säger han och tillägger:
– Man hör deras ramsor från planen, jag hoppas de vet om hur mycket det gör för oss. Vi hoppas fortsätta kunna hålla deras gnista vid liv och att deras engagemang föder något större på sikt, säger han.
Hur matchen mot Edsbyn slutade då? Förlust 10–1.
Man hör deras ramsor från planen, jag hoppas de vet hur mycket det gör.