”Juan” fick nog av livet som kriminell
En jakt efter lojalitet, status och pengar där knark och konflikter är en konstant del av vardagen. Nu berättar före detta livsstilskriminella Juan om hur han lyckades lämna gängkriminaliteten bakom sig.
Mannen som valt att kalla sig Juan berättar om livets om livsstils kriminell och hur han medhjälp av Sociala insatsgruppen (SIG) lyckades lämna de kriminella gängen bakom sig.
Det började med några kompisar som hängde i centrum i stället för i skolan. De sålde vodka och hasch för att få in pengar. Efter ett tag började de sälja kokain och vapen – det ger mer pengar men också bråk med andra grupper.
En av dem var Juan*. Som tonåring blev han dömd för misshandel och fick ett stort skadestånd på sig.
– Vi var tuffa och aldrig rädda. Jag försvarar inte det vi gjorde men det var så det var. Vi var barn men ville köra ut alla andra från området, säger Juan.
Varför? Lojalitet, skydd och status. Pengar, kedjor och guld, berättar han.
Men för ett par år sedan fick Juan nog av livet som gängkriminell. Tajming och rätt stöd gjorde att han lyckades ta sig loss.
– Jag var trött och ville ha ett annat liv. Jag satt inne i ungefär ett år och då fick jag tid att tänka, säger han.
De kriminella gängen i Stockholm är uppbyggda på olika sätt. Men snacket om lojalitet och hierarki finns ofta där. Precis som våldet.
– Som kriminell söker du din identitet hos andra kriminella. Det är mycket snack om att backa varandra. Men: – Man är grundlurad. Vi är alla springpojkar. Det är stress, press och ögon i nacken från polisen och andra kriminella. Man mår skit och det är därför många kriminella fastnar i missbruk.
Hoppade av skolan
Som för många andra kriminella gick det snett redan i skolan. Juan kom till Sverige som tonåring och efter ett par år i förberedelseklass började han årskurs nio. Höll fortfarande på att lära sig svenska när det var dags för nationella proven. Fattade ingenting och gick därifrån.
Han började om i gymnasiet flera gånger men gick aldrig på lektionerna.
– Jag gick upp klockan åtta varje morgon och sa till mamma att jag skulle till skolan. Men sen orkade jag inte ljuga längre och berättade att jag hade hoppat av, berättar han.
Det är ofta de yngre killarna som säljer, som ännu inte fattat hur stora riskerna är. Blir du gripen är en rättegång eller dom inte det värsta som kan hända. Har du otur blir du av med mycket knark vid gripandet och det är alltid någon som ska ha betalt. Det är du som hamnar i skuld, berättar Juan.
Just nu pågår konflikter mellan de kriminella gängen från norr till söder i Stockholm. Enligt polisen är ett problem att medlemmarna är väldigt lättkränkta samtidigt som det är otroligt lätt att få tag på vapen. Juan håller med. En skuld på några tusenlappar kan göra att någon blir skjuten.
– Vapen har blivit ett mode i orten. Har du lite pengar köper du ett vapen. Du tror att du är odödlig och gör grövre grejer, säger Juan.
Är man inte rädd?
– Jo det är klart. Den som säger att han inte är rädd ljuger. Det handlar om att försöka överleva dagen när man är inne i den cirkeln. Man skyddar sig med vapen och blir själv en måltavla. Rädslan gör att man blir hårdare. Efter att man skjutit kommer rädslan för polisen. Då är det knarket som tar bort rädslan, säger Juan.
Så går det att stoppa gängen från att sälja knark, råna och skjuta varandra?
– Ja, det fanns människor runt oss som hade kunnat sätta stopp. Men det fanns inga kloka människor. De äldre som man hade respekt för pushade ut ungarna på gatan för att sälja, säger han och fortsätter:
– Alla säger att kriminella har ett val. Visst, men när du är ett barn har du inget val om du inte får rätt hjälp.
”Prata inte om föräldraansvar”
Stadsdelen, skolan och socialtjänsten måste skapa sig en bättre bild av vad som pågår och ge ordentligt med stöd, menar han.
Många undrar var föräldrarna är. Har inte de ett ansvar för sina barn?
– Föräldraansvar? Kom inte och prata med mig om föräldraansvar. Om din mamma jobbar 15 timmar om dagen som städare på McDonalds för att det är det enda jobbet hon kan få så funkar det inte. Klart föräldrar har sin del men samhället måste backa upp.
Samtidigt säger han att föräldrarna vet vad som pågår. Men när det är så svårt att lämna kriminaliteten spelar det ingen roll vad de säger.
– Varje gång de går utanför dörren lovar de sin mamma att inte sälja och sen gör det ändå av lojalitet till grabbarna. Jag brukar fråga: Var är lojaliteten till din mamma?
När Juan satt i fängelse fick han kontakt med Sociala insatsgruppen (SIG) i sin stadsdel. De stöttade honom att orka lämna och att hitta jobb när han kom ut. Men det är fortfarande pusselbitar som saknas. Hans skulder gör att han inte kan få en lägenhet genom bostadsförmedlingen, trots att han har jobb och stått länge i bostadskö.
Juan berättar att han ofta får frågan om hur skjutningarna ska stoppas. Han säger att det måste finnas något att lämna kriminaliteten för.
– Alla kriminella tänker någon gång att de vill lämna. Men det är jättejobbigt och väldigt ensamt. Jag försvarar inte kriminella men det är svårt att lämna eftersom det inte finns tillräckligt med resurser. SIG är bra men de har inga lägenheter. Politikerna måste se till att det finns alternativ för dem som vill lämna, säger Juan.