Han utmanar med det fula
Hur är det möjligt att göra en sådan sak? Herodes rättfärdigade brottet med att han ville förhindra något.
”Nötknäpparen” i all ära; men allt kan inte vara beprövade lapp på luckan-klassiker. Kungliga Operan har övertalat den moderna dansens bjässe Wim Vandekeybus att sätta upp en gammal svårtuggad succé på nytt. Text: Christoffer Röstlund Jonsson | Foto: Linda Gren
J – a, modern dans ser ofta tråkig ut. Det kan jag hålla med om! Varför det är så? Tja ... Ibland är det väldigt tunt. Jag däremot, jag börjar med innehållet, jag. Wim Vandekeybus, en legendar inom dansbranschen, håller med om att människors förutfattade meningar om det som kallas ”contemporary dance”, tja, de kanske ofta stämmer. Krångligt, svårt, pretto. Efter han beskrivit ”Puur”, anledningen till att belgaren befinner sig på Kungliga Operan, avbryter han sig och säger ”okej, det här låter djupt och moraliserande”.
– Men jag tycker ändå att den är rätt direkt. Vem som helst kan gå och se ”Puur”, det tar ett tag att komma in i den men det krävs inga förkunskaper om modern dans.
Bibliska barnamord
Vad är då Vandekeybus innehåll i ”Puur”, det som gett upphov till en annonskampanj i tunnelbanan som fått resenärer att höja på ögonbrynen och muttra ”högtravande”? Jo, utan att spoila för mycket kan vi berätta att den bygger på Wim Vandekeybus fascination vid historien om Herodes, fursten som enligt Bibeln lät dräpa alla Betlehems gossebarn i hopp om att en av dem skulle vara Messias. Vad vill du offra för makt, hur mycket är ett liv värt, och är någon utan skuld, som Operan retoriskt frågar i sin annonstext för ”Puur”, som spelas upp i livet efter döden av 15 dansare.
Kort och gott: det handlar om att mörda barn.
– Det är en sådan fruktansvärd kraftfull bild att väcka hos människor. Hur är det möjligt att göra en sådan sak? Herodes rättfärdigade brottet med att han ville förhindra något. Soldaterna som gjorde det, de var tvungna att göra sitt jobb, men de hade själva familjer. De unga männen med svärd, mödrarna som gör allt för att skydda sina barn, sådan styrka i den symbolen, förklarar Vandekeybus passionerat, och berättar att ursprungsidén kom efter att han på ett museum fastnat framför en målning föreställande det bibliska barnamordet.
Intresserad av tragedier
Den självlärde koreografen och regissören, som lustigt nog själv inte är dansare, ”gillar att gräva i historien och är intresserad av tragedier”. Han noterar att hinduerna har samma slaktscenario, bara 3 000 år före de kristna. Det tolkas som att det är en universell story, som fungerar minst lika bra nu som när den sattes upp i original och turnerade världen i mitten av 00-talet. Wim Vandekeybus drar paralleller till 10-talets flyktingkatastrof.
– Kvinnor och barn skickas i båtar trots att det är stor risk att de dör, eftersom männen direkt skickas sänds till ursprungsländerna. Det döde barnet Aylan på stranden är en mycket stark och ikonisk bild som väcker empati, den fick människor att reagera.
Söker skönhet i det fula
Wim Vandekeybus är ett av de tyngsta namnen i Europa inom modern dans, och ser det som sitt ansvar som konstnär att inte bara underhålla utan även röra. Hans verk är komplexa och laddade, ofta sökande efter skönheten i det fula och obegripliga, och han vill kidnappa publikens sinnen och förvirra dem. ”Puur” är enligt honom en ”heavy piece”. Väl lämpad för Sverige, tro det eller ej. Trots att regissören, van att arbeta på scen från tidig morgon till scen kväll, tycker det är lite konstigt att Operan kör fackavtalsenliga arbetsdagar.
– Det är speciellt här i Sverige. Det är så bekvämt och ordnat allting, ni gillar lagar. Samtidigt är det intressant att ni vet vad som är rätt och fel. Och svenskar är öppna för det nya inom konsten, ni gillar att utmanas. Även av det fula.