Bröderna Andersson delar en dröm
... inte bara hos Roy och Roger. Även bröderna Andersson i Spånga har en dröm, ett hopp, en mack (nåja, en bilverkstad), ett liv – tillsammans.
På den lugna gatan i Solhem står bilarna på rad utanför bilverkstan Lennarts plåt och lack. En bil saknar däck. En annan motor. Och på uppfarten vilar en trött Jaguar i det höga gräset.
Bakom ett torn av bildäck skymtar bröderna Andersson som snackar med några stammisar. Men mer än så blir det inte av intervjun den här dagen. Trots sina 73 år har Lennart Andersson fullt upp på dagarna. Nu måste han åka till Bålsta och plocka upp en bildel. Omtag. Två dagar senare gör vi ett nytt försök hos bröderna. Den här dagen finns det mer tid att prata. Lennart Andersson berättar om hur han först blev intresserad av att mecka med bilar.
– På den tiden fanns det bilverkstäder lite överallt i Spånga. Bara på Spångavägen fanns det ett par, tre stycken, säger han och fortsätter:
– Min farbror hade bilverkstad här och så tyckte jag att det var kul att tävlingsåka. Det var där det började. Sen blev det bilar på heltid.
Träffpunkt för bilintresserade
I dag har Lennart Andersson drivit bilverkstad i 34 år. Hit kommer inte bara den som har rostskador på bilen. Eller vars bil inte gått igenom besiktningen.
Lennarts plåt och lack har också bli- vit en träffpunkt för bilintresserade i Spånga.
– Många kunder har kommit hit i 20–30 år. De kommer ner och bara pratar. De kan vara här två, tre gånger i veckan för att fråga om sina bilar, säger Lennart Andersson.
Och att det finns ett kundtryck på verkstan märks av. Inte minst på telefonen som ringer och ringer.
Hur hittar de hit?
– Det vet jag inte ... jag har aldrig haft en annons. Det är bara rykte hela vägen!
Nästa år firar verkstan 35-årsjubileum.
– Så jag får väl fortsätta lite till då. Men slutar, det gör man nog aldrig. Vad skulle jag göra då?
Vid sin sida har Lennart Andersson sin fem år yngre bror, Jan-Erik. Och nog har de fått höra liknelsen med Roy och Roger i tv-serien Macken från 80-talet.
Från tidig morgon till kväll jobbar och umgås bröderna i verkstaden. De har till och med sommarställe ihop.
– Det har aldrig varit några problem att jobba ihop, säger de.
Det är när lillebror Jan-Erik åker till Malung på dansbandsvecka, som bröderna får en paus från varandra.
– I år blir det 19:e gången jag åker dit. Lennart han dansar inte, säger Jan-Erik.
– Jag valsar runt här fram och tillbaka så det räcker, fyller Lennart i.
”Folk kommer i alla fall!”
Förr har verkstan tagit in lärlingar. Det har de slutat med nu.
– En hade bandspelare i öronen och satt och sov. En dag kom han med rullskridskor och skulle jobba. Sen tog vi inga lärlingar längre. Det blev för jobbigt att hålla på böka med dem, säger Jan-Erik samtidigt som telefonen ringer igen.
Det ringer mycket?
– Det ringer hela, hela tiden. Man orkar inte hålla på att svara, säger JanErik.
Man får ha lite tur när man ringer alltså?
Många kunder har kommit hit i 20–30 år. De kommer ner och bara pratar.
– Nä, folk kommer hit i alla fall!