FUNKAR VERKLIGEN PARTIERNAS VALAFFISCHER?

Vi har frågat Västerortsbor och experter om hur vi påverkas av alla valbudskap som stan har klätts med nu i valspurten. Har de någon effekt egentligen?

Partierna i Stockholm har i år satsat ännu hårdare på valaffischer och hela stan är nu tapetserad med löften. Men påverkar de påträngande kampanjerna verkligen valresultatet? Vi ställde frågan till både väljare och experter.

Klockan 10 förra söndagen gick startskottet. Det var då partierna i Stockholm gav sig ut för att tapetsera gator och torg med sina budskap. Och det finns inga tecken på att affischerna har minskat i antal – tvärtom. Vid en mejlfråga svarar samtliga partier att de antingen tryckt lika många som inför valet 2014 eller fler.

Jenny Madestam, statsvetare och universitetslektor vid Stockholms universitet, menar att affischerna till viss del handlar om tradition.

– Traditioner är någonting man gärna håller fast vid även inom politiken. Det är likadant med att knacka dörr, ha valstugor eller att hålla torgmöten. Det är gamla saker som funnits länge och som inget parti riktigt vågar släppa, säger hon och tillägger att det finns väljare som varken följer nyheterna eller finns i sociala medier.

– Även om affischerna inte får någon att ändra åsikt har de en mobiliserande effekt och jag skulle anta att de påverkar människor att gå och rösta överhuvudtaget. Ibland händer det också att valaffischer blir omtalade och skapar uppmärksamhet kring ett ämne.

Finns det någon affisch i årets kampanj som skulle kunna bli en snackis?

– Nej, det tror jag inte. Jag skulle inte heller säga att någonting sticker ut. SD och KD möjligen. KD har negativa, väldigt obehagliga bilder medan SD kör budskapslöst och bara vill framhäva bilden av partiet.

Jonas Mosskin är organisationspsykolog och han tror liksom Jenny Madestam att affischerna i första hand fungerar som en påminnelse om att det är dags att gå till vallokalen. Och det parti som inte syns riskerar att glömmas bort.

– Den som syns mest kommer också högre upp i medvetandet hos människor. Man måste synas för att få röster. Jag tror också att valaffischerna kan knuffa de väljare som vacklar att slutligen hitta ”rätt parti”, säger han.

Det kan tyckas konstigt att partierna satsar på någonting så gammalmodigt som valaffischer när en stor del av väljarkåren finns på sociala medier. Men väljarna kan alltid välja bort sina digitala flöden, medan bilder som vi exponeras för i det offentliga rummet är svårare att nonchalera.

– Även demonstrationer, manifestationer och dörrknackning har visat sig ge effekt. Man ska helt enkelt inte underskatta de traditionella sätten att kampanja, säger Jonas Mosskin.

Även om affischerna inte får någon att ändra åsikt har de en mobiliserande effekt.

HÖR TILL. Greta Paulsson och hennes mamma Anne-Marie Höglund tycker att affischerna hör till. Men de påverkar inte hur Anne-Marie tänker röstar i valet.

FOTO: MIKAEL ANDERSSON SLUTSPURTAR. Vid Brommaplans busstorg hänger valaffischer från olika partier på rad.

POSITIVT. Valaffischerna i Spånga kan komma att påverka vem som får Flystabon James Hanburys röst.– Jag kommer från England och det här är första gången jag ska rösta i Sverige. Så jag måste börja förstå vad det handlar om och har läst affischerna för att få en idé om vad partierna vill, säger han.Även hans fru Lisa Hanbury tycker att det är positivt med valaffischerna.– Jag tycker att det är positivt för alla behöver bli mer engagerade nu inför valet. Jag tycker att det är intressant att läsa om lokala frågor på valaffischerna, men jag tycker att de kan bli lite för likadana varandra, säger hon.

DIGGAR INTE. Affischerna påverkar inte vem som får Thomas Creutz röst. Han tillhör skaran som tycker att affischerna är ett onödigt inslag i valrörelsens slutspurt.– De tillför inte ett dugg. Jag tycker att det ser skräpigt ut och de ser för lika ut, säger han.Thomas tror förvisso att de kan fungera som en påminnelse att det är dags att gå och rösta. Men det är ett bortkastat sätt att försöka nå ut med sina budskap, menar han.– Jag tror att rörligt material och sociala medier är bättre. Jag såg till exempel att Socialdemokraternas film med korvkiosken hade delats mycket på Facebook, säger han.