Förorten vill ta plats på Kungsholmen
VILL ENA ELEVER. People of color-förening jobbar för inkludering
På Anna Whitlocks gymnasium, Kungsholmen, har en ”People of color”-förening startats för att få fler att känna sig välkomna. Andra skolor har sagt nej. ”Vi vänder oss mot att man tittar på hudfärgen”, säger Ewa Wallin, rektor på Södra Latin.
"Vad fan gör ni i stan, förortsbarn?"
Banderollen som några elever på Östra Real hade satt upp inför en fotbollsmatch mot Bromma gymnasium förrförra veckan väckte starka känslor på sociala medier. Både skolledning och elevkår tog kraftfullt avstånd från budskapet.
– Vi jobbar väldigt aktivt för att minska uppdelningen mellan olika elevgrupper. Det har också blivit mycket bättre de senaste åren, säger Gustav Fant, ordförande i elevkåren på Östra Real.
– Tidigare kunde man höra rasistiska ord mot elever med annan bakgrund. Det har helt försvunnit, säger han.
Orden på banderollen satte ändå fingret på en känsla som många förortselever vittnar om när de börjar på prestigefyllda gymnasieskolor inne i stan: att inte riktigt höra till. Linah Gilman från Skärholmen och Julia Mourad från Jakobsberg går i tvåan Anna Whitlocks gymnasium.
– I början var det många elever med annan bakgrund som hoppade av. De kände inte att de inte kunde klä sig som de ville. Det skämtades om becknarväskor och stulna adidaskläder. Många har bytt till mer blandade skolor där de känner sig mer hemma, berättar Julia.
Gymnasieskolan skulle kunna vara den perfekta mötesplatsen där elever vidgar sina sociala bubblor. Men hur hanterar skolorna krocken mellan förort och innerstad?
Det uppstår en viss kultur i förorterna där man förstår varann på ett annat sätt.
Julia och Linah bestämde sig för att starta en POC-förening (People of color) på skolan, vilket de menar har bidragit till att minska avhoppen.
– Vår förening gör att elever med annan bakgrund kan hitta varandra och känna sig accepterade. Och vi har skolledningens fulla stöd vilket är jättebra, säger Linah Gilman.
På flera andra gymnasier har skoledningarna sagt nej till sådana initiativ.
– Vi vill att skolans föreningar ska vara öppna för alla. Vi vänder oss mot att man tittar på hudfärg. Det är förfärligt, säger Ewa Wallin, rektor på Södra Latin.
Linah Gilman understryker att man inte måste ha annan etnicitet för att vara med i POC-föreningen på Anna Whitlock.
– Vi välkomnar alla som vill hjälpa till. Vi skiljer inte på folk, vi lyfter folk, säger hon. På Kungsholmens Västra Gymnasium, där drygt hälften av eleverna har utländsk bakgrund, är utmaningen snarast den omvända:
– Vi har haft en tendens att vi tappat elever med svenskklingande namn. Det har man sett även på andra innerstadsskolor när mångfalden har ökat, att de svenskfödda flyttar på sig. Men den tendensen är mycket mindre i år, vi har lyckats vända trenden, säger rektorn Eija Carlsson.
Hur då?
– Vi jobbar mycket med gemenskap och inkludering. Alla får vara som de är, utan att behöva klistra på sig en roll. Och vi uppmuntrar föreningar där elevernas samlas kring ett intresse snarare än utifrån etnicitet eller varifrån man kommer.
Alla elever vi pratar med beskriver stämningen på skolan som trevlig och harmonisk. Ändå upplever flera att det finns en tydlig uppdelning mellan elevgrupperna:
– I klassrummen mixas man. Men på rasterna söker man sig till dem man känner sig mest bekväm med. Det handlar inte bara om etnicitet, mer om att man är uppväxt i samma slags område, säger Kevin Obeid från Bredäng.
Klasskompisen Naima håller med:
– Det uppstår en viss kultur i förorterna där man förstår varann på ett annat sätt. Man har en annan gemenskap. Det är inget man egentligen väljer, det bara blir så, säger hon.
– Men egentligen tycker jag att man ska utvidga sig och inte bara vara med sin egna grupp. Det är så man lär sig nya saker. Då märker man kanske att de fördomarna jag hade de var fel, tillägger Naima.
Klasskamraten Rebecka, den enda i gruppen som har svensk bakgrund, tror att det är för sent att bryta uppdelningen när eleverna har kommit upp på gymnasiet.
– Jag tror man måste göra något i början, när man är liten. Om man redan har formats på ett sätt blir det svårt när man ska möta en annan person som är helt annorlunda och det inte klickar. Ska man ändra på sig själv?Det kan vara svårt, säger hon.
Andra elever på skolan berättar om hur deras umgänge har förändrats.
–I början var det ganska uppdelat, men vi hade en tjej i klassen som pratade med alla och drog in folk från olika håll, så efter ett tag blev vi en väldigt blandad grupp, berättar Kajsa Sjölund från Lidingö.