I DEPÅN. De ser till att tunnelbanetågen rullar – varje dag.
UNDERHÅLL. ”Vi är här varje dag i veckan, året runt, även på julafton”
Hur många gånger har man inte sett den där stora tegelbyggnaden, tågdepån, från tunnelbanan på vägen förbi Vällingby? Hela 26 spår leder in i den, men vad händer med tågen sen? Vi bestämde oss för att ta oss en titt och träffa de som får våra tåg att rulla.
Mitt på golvet står en tunnelbanevagn sådär som tunnelbanevagnar inte alls brukar stå, upphissad på stöttor två meter upp i luften.
– Här lyfter vi upp tågen, så att vi kan kontrollera tekniken under. Det är där vi kan göra det mesta jobbet, som att fixa kompressorer och byta olja i växellådor, säger depåchefen Per Lindström.
Per har varit depåchef i en och en halv månad, men i Vällingbydepån har han varit längre. Här började han med att montera dörrar för 13 år sedan, för att idag vara chef över det 50-tal anställda som jobbar på depån.
Det ser ut som en vanlig verkstad, fast allt är större. Och det finns räls i golvet.
Här finns alla möjliga tjänster: mekaniker, rangerare, tekniker och arbetsledare. I skift bemannar de depån dygnet runt.
– Vi är här varje dag i veckan, året runt, även på julafton. Det finns ingen dag vi inte jobbar, säger Per.
Höga krav på underhåll
I snitt har Stockholms tunnelbana 1,2 miljoner resenärer varje dag. Det gör att det ställs höga krav på att tågen ska fungera som de ska. Därför följer de ett noggrant underhållsschema.
– Tågen brukar gå 2,5 miljoner kilometer, alltså två varv runt månen, innan de råkar ut för ett stoppande fel. Men sen kommer in på förebyggande underhåll efter varje 20 000:de kilometer, och dörrarna underhålls efter 320 timmar, säger Per.
Och just dörrarna är lite av Vällingbys specialitet, det är också de som oftast är i behov av underhåll.
– Det händer ju att folk sliter och drar i dem, säger Per.
Gamla rävar
I en vagn sitter Timo Mikkonen och Tommy Barvsten. Tillsammas har de ungefär 70 års erfarenhet av tåg. De har precis servat ett gäng dörrar, och sitter nu i varsin fyra och har kafferast.
– Vi gör underhåll och försöker se till så allt funkar som det ska. Vi är väl Stockholms hjältar, ser till så att alla kommer till jobbet, säger Tommy.
För att komma dit Tommy och Timo är måste tågen först tas av de vanliga spåren. Då körs de först in i ett garage, sen ordnar en rangerare så de hamnar på rätt plats i verkstaden. – De mest otroliga saker kan dyka upp i vagnarna, som folk glömmer eller lämnar. En gång hittade vi en uppblåsbar båt med åror. En annan gång en Barbara (en uppblåsbar sexdocka i mänsklig storlek, reds anm.), säger Tommy.
Förr var det vanligt att även människor kom med tågen in i depåerna, men det händer inte så ofta längre, säger Tommy. Skulle det mot förmodan hända så tillkallas väktare.
– Tågtekniker är ett varierande jobb, vi måste ju inte fixa dörrar varje dag. Det är allt från planerat underhåll som att kontrollera bromsar, till att byta glödlampor, göra felsökningar och lite allt möjligt, säger Tommy.
– Sen är det bra arbetspolare också, flikar Timo in.