Wennstam tar strid för 1890-talets kvinnor

Inleder historisk deckarserie

Övergrepp, olagliga aborter, syfilis, prostitution – och mord. Katarina Wennstams nya historiska deckare innehåller mycket elände men även – förstås – en stor dos kvinnokamp.

Döda kvinnor förlåter inte utspelar sig i 1890-talets Stockholm. Idén föddes när Katarina Wennstam flyttade in i en lägenhet på Krukmakargatan i kvarteret Mullvaden på Södermalm. Hon blev nyfiken på vilka som bodde där när huset var nytt. Huset byggdes i en tid då stadsdelen genomgick en förvandling i klass med rivningen av Klarakvarteren.

– Jag började gräva i arkiven och insåg att varje gård var som ett minisamhälle. I de stora nya stenhusen hade man rinnande vatten och kakelugnar i varje rum, medan det på innergårdarna kunde bo tio personer – stora familjer med inneboende – i en etta i gistna gamla hus, berättar hon.

Katarina Wennstam vore inte Katarina Wennstam om hon inte hade fastnat särskilt för kvinnornas öden. Och männens övergrepp.

Hon upptäckte att de vanligaste brotten kvinnor dömdes för vid den här tiden var fosterfördrivning, barnamord eller barns utsättande, det vill säga att den nyfödda helt lämnas åt sitt öde på ett dass eller soptipp till exempel. Att tjänsteflickor blev gravida efter att ha utnyttjats sexuellt av sina manliga arbetsgivare var inte ovanligt.

Dör på Wennstams gård

Boken inleds med att en ung flicka hittas livlös i en blodpöl på just den gård där Wennstam själv bor. Året är 1896. Flickans tragiska öde blir förstås ett stort samtalsämne bland grannarna och sammanför fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, en änkefru, en sällskapdam, en sömmerska och en tjänsteflicka.

– Dödsfallet använde jag om ett sätt för huvudpersonerna att mötas, eftersom kvinnor inte utredde brott på den tiden, säger Katarina Wennstam.

Det här var en tid då det ansågs farligt för kvinnor att tänka i onödan eftersom för mycket blod då gick till hjärnan istället för till livmodern.

– Det finns något spännande i att skildra hur männen ser ner på kvinnor. Jag drar fördel av fördomarna så att huvudpersonerna kan verka i osynlighet.

Har något överraskat dig i arbetet med boken?

– Att jag känner mig så nära mina huvudpersoner. Att jag identifierar mig så mycket med deras längtan och drömmar. Det är kvinnor som vill något mer än att bara gifta sig, föda barn och dö.

Katarina Wennstam i tidstypiska kläder.

Katarina Wennstam

”

Finns något spännande i att skildra hur männen ser ner på kvinnor.

● 50.

● Södermalm.

● Särbo, två egna barn och tre bonusbarn.

● Med historiska deckaren

Döda kvinnor förlåter inte, första delen i serien Sekelskiftesmorden. Utkommer den 4 oktober på Bookmark förlag.