Trevliga grannar är viktigare än någonsin
På tåget till jobbet har jag en otroligt vacker Stockholmsvy. Nedanför bron jag passerar brer fjärden ut sig, ibland glittrar solen nere i vattnet och lyser upp en stad som håller på att vakna.
Men på sistone har det varit många morgnar då jag knappt tittat ut. I stället har jag stirrat ner i telefonen.
Ännu en sprängning, ännu en skjutning.
Ibland känns det som att befinna sig i en framtidsdystopi. Hela tiden passerar det grova våldet nya gränser.
Det är lätt att hopplösheten tar över.
Det är lätt att glömma att de allra flesta av oss faktiskt vill varandra väl.
”
I huset höll en granne upp portdörren, en annan hälsade välkommen.
Om det blev jag så fint påmind när jag nyligen hjälpte min kille att flytta. Vi kom körande med en fullpackad lastbil när vi stoppades av en bom några hundra meter från huset. En bom som behövde en nyckel för att öppnas, en nyckel vi inte hade.
Det skulle kosta tusenlappar för jouren att rycka ut. Men då kom en räddare i nöden; en man i bil som hade en nyckel – och lånade ut den till oss, främmande människor, trots att han själv behövde den senare samma dag.
Väl i huset höll en granne upp portdörren, en annan hälsade välkommen till området.
En tredje kom ut i porten för att låta sin nyfikna vovve säga hej.
Ett par dagar senare höll en tonårstjej upp hissdörren, önskade trevlig kväll när hon klev av på sitt
våningsplan.
Kanske är jag bara känslosam efter alla grova våldsbrott våld som skett. Men det där välkomnandet, välko några vänliga ord, en vänlig gest, det gjorde mig så rörd. För mitt mi i allt det hemska som sker, här i Sto Stockholm och ute i världen, så är vi många som vill varandra väl väl.
Nästa gång ett våldsdåd sker, oc och jag sitter där på tåget till jo jobbet, ska jag blicka ut över fjä fjärden och tänka på alla er id i den här stan som sprider vä värme omkring er.
N Ni behövs mer än någonsin.