De röjde vägen för tryckfriheten
1766 införde Sverige Tryckfrihetsförordningen. Här är tre personer som röjde vägen för världens äldsta lag för allmän tryckfrihet och yttrandefrihet.
Vid 176566 års riksdag hade hans idéer trängt fram.
Redan 1759 försökte docenten i ekonomi, filosofen och naturalhistorikern Peter Forsskål både på latin och svenska utge en avhandling i juridik De libertate ci
vili. Skriften förbjöds dock av politiska skäl då fakultetsprofessorn Anders Berch tillhörde hattpartiet och Forsskål mer kan anses ha varit ivrig mössanhängare.
Men skam den som ger sig, Forsskål lät nu imprimator Niclas von Oelreich titta närmare på den svenska texten och fick den godkänd efter några språkvårdande ingrepp. Tryckningen av pamfletten Tan
kar om borgerliga friheten bekostade Forsskål själv, men även detta försök till avskaffande av censuren stötte på starkt motstånd. Kanslikollegium ansåg nämligen, att då tankarna var skrivna på svenska, kunde dessa av pöbeln som saknade all form av bildning, tas som uppvigling mot makten. Hur fel hade de inte då Forsskåls verkliga syfte var, att stödja framväxt och spridning av kunskap i vidare mening.
Forsskål avled 1763 och fick tyvärr inte uppleva att hans vision blev verklighet. Hans tankar som var typiska för frihetstidens språk knyter tydligt ihop yttrandefriheten och offentlighetsprincipen som mösspartiet så hett ivrade för.
Argumenterade mot censur
Riksdagsmannen Anders Nordencrantz var däremot med om att driva igenom förordningen. Han hade liksom Forsskål tidigt argumenterat mot censur och trycktvång i skriften: Oförgripliga Tankar om Frihet i bruk af Förnuft, Pennor och Tryck samt huru långt friheten derutinnan i ett fritt samhälle sig sträcka bör, tillika med påföljden deraf.
Han kämpar här med kraft för yttrandefrihet, men även denna gång ingrep Kanslikollegium och hindrade publiceringen av den samma! Vid 1765-66 års riksdag hade hans idéer trängt fram till seger, och som en verksam medlem av sekreta utskottet tog han en stor del i rannsakningen mot det gamla systemets män och för tryckfrihetens införande. Den finlandsvenske kaplanen
Anders Chydenius inspirerades av upplysningens idéer och hans mest betydande verk är ”Den nationella vinsten” framlagd vid riksdagen 1765 där han menar: Genom att arbetare och affärsmän berikar sig själva berikar de också varandra och hela samhället.
Det är inte undra på att Chydenius har kallats ”Nordens Adam Smith”! Senare samma år utsågs han till representant för kaplanerna i Österbotten vid riksdagen 176566 och hörde till det nya mösspartiets mest nitiska anhängare.
Framgång till slut
Chydenius skrifter, om bland annat tryckfriheten, fick en kolossal spridning som saknar motstycke under frihetstidens myckna pamflettskrivande. Man kan med fog säga att Chydenius var en av de ledande krafterna bakom den tryckfrihetsförordning som år 1766 var unik för Finland och Sverige. Äntligen hade de starka kraven på avskaffandet av censur och därmed en ökad offentlighet kommit till stånd.
Och vi var först i världen!