Här tar alla emot en utsträckt hand
En pensionerad språklärare med nära 40 års erfarenhet och Täbys första båtflyktingfamilj. Det är grunden till den ideella föreningen En utsträckt hand – Täby och Danderyd, som hjälper nyanlända att skapa ett liv i Sverige.
Jag blir för känslomässigt engagerad, det äter upp mig. Men det finns så mycket annat man kan göra.
I mars 2015 kom den första båtflyktingfamiljen till Täby och Täbybon Christine Valleskog åkte för att träffa dem.
– De hade en fin lägenhet, men inga möbler, så vi fick stå upp och dricka te. Deras lilla pojke var så ledsen. Han var rädd att det inte skulle kunna bli ett hem, att de inte skulle kunna leva där.
Pojkens förtvivlan gick inte att skaka av sig. Väl hemma bestämde sig Christina för att det måste gå att göra något. Sagt och gjort - via sin Facebook la hon ut efterlysningar efter möbler. Svaren från människor som ville hjälpa till droppade in - och bollen var satt i rullning.
– Det var kanske sju, åtta familjer i Norrort som fick hjälp av oss den våren, säger hon.
Efter sommaren, då många fler människor anlände till Täby, insåg Christine att de behövde bli fler. De slog ihop sig med två andra nätverk i Täby och i slutet av oktober 2015 föddes ” En utsträckt hand”.
Ett personligt mottagande
I dag jobbar Christine själv med mottagande verksamhet och åker runt och träffar nyanlända i Täby och Danderyd.
– Vi gör ett första socialt besök, dricker te och pratar, ett personligt mottagande helt enkelt, säger hon.
– Dessutom har vi möbelgrupp, löpgrupp, fadderprojekt och träffar här på Träffpunkt åtta ( Kemistvägen, Täby). Vi planerar att komma igång med matlagningsgrupp och pysselgrupp. Vi känner att vi fyller en funktion.
De hoppas att deras rörelse kan sprida sig över landet.
– Tanken är att vem som helst kan ta efter, vi har lagt en stomme nu, säger Karolina Stenqvist, ordförande i föreningen.
För Karolina passar det bättre att hjälpa till genom att ha kontakt med kommuner och andra myndigheter än att hela tiden träffa folk.
– Jag blir för känslomässigt engagerad, det äter upp mig. Men det finns så mycket annat man kan göra, säger hon.
Det var efter ett besök på Centralen hösten 2015, när de första stora flyktingströmmarna kom, som hon sökte upp En utsträckt hand.
– Att stå där och se de där människorna, säger Karolina och får ta en paus för att torka tårarna.
– Då såg jag framför mig hur det hade varit för mig och min familj, mina barn. Jag har jättesvårt att inte engagera mig, och ännu mer måste jag göra det när världen ser ut som den gör.
”Flyttade hem till mig”
En annan av grundpelarna i föreningen är Francisco ”Kicko” Munoz, vars liv också tog en vändning hösten 2015.
– Jag stötte på en mamma och dotter från Homs i Syrien. Det resulterade i att de flyttade hem till mig i Täby och bodde där i fyra månader, säger han.
Nu är han ansvarig för den sociala delen i En utsträckt hand och är ansvarig över den verksamhet som drog i gång i oktober i lokalen Kemistvägen. För Kicko är det viktigt att alla Täbybor är välkomna dit.
– Det finns så otroligt mycket volontärer som inte vet hur de ska hjälpa till. Hit ska en Täbyfamilj, föräldrar och barn, kunna komma och spela spel, pingis, prata svenska, säger han.
– Vi kan samtidigt lära oss mycket av de här människorna.
För Kicko har arbetet med föreningen, och att hjälpa människor i en utsatt situation, blivit en hobby. Något han måste göra.
– De är vanliga människor, fast från andra kulturer och med andra livsöden. Vi måste satsa på att få in dem i samhället, säger han.